Sooner or later God's gonna cut you down

Kvällens akt av självhat ledde till ökad tillsyn från personalen.
Ångesten galoppoerar iväg och jag kan helt enkelt inte hantera den. Min vistelse här närmar sig sitt slut och jag kan inte på något plan se hur jag ska klara att faktiskt leva utan stängda dörrar. Jag litar inte på migsjälv.
Till skillnad från alla andra här inne vill jag inte ut.

Men det är nu behandlingen faktiskt tar vid, det är nu jag ska lära mig hantera med emetionellt instabila personlighet.

Jag orkar inte föreställa mig morgondagen. Alls.




Verkligheten är orimlig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0