Past the point of no Return

Nu är det skickat. Nu är jag bunden till hästfysioutbildningen och det går inte att hoppa av.


Jag vet inte om jag överlever så långt, i ärlighetens namn.


Det känns så fruktansvärt tungt, så fruktansvärt meningslöst och glädjelöst
Vad får jag ut av denna jävla vardag förutom ångest.

Framtiden är oviss.


Det svider, jag får kväljningar och det är tungt att andas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0