Dissolve

Har fjäskat lite för Fluffisen efter ett litet bråk på eftermiddagen. Han har fått träffa de små pickade vithättorna och jag var lite orolig att han skulle ge sig på dem. Han har en tendens att köra på principen "anfall är bästa försvar".
Sen är det ju detta med maten. Det gick bra med dem tills de ville äta ur samma kärl som honom.
Men jag utövade lite lätt korrigering, varje gång han pickade så var jag där och knäppte till honom på näbben. 5 gg senare gav han sig och gick och la sig.
Lite dåligt samvete fick jag, men jag har lärt mig att de flesta djur svarar bra på lätt korrigering. När vi kom tillbaka ner på kvällen och kollade läget så var det frid och fröjd och ingen var pickad.
Vi har delat av det så smidigt att han får knalla ensam med småttingarna så att han lär sig att acceptera dem.
Till saken;fjäskandet. orolig som jag var att han ska börja hata mig var jag tvungen att handmata honom samt kjela lite. Det är tydligt mysigt om man håller honom tätt intill och "vilar" haken mot hans spret. Då minsann somnar han nästan. Imorgon ska han få äpple.

Trodde aldrig att jag skulle fjäska och oroa mig för att en enfaldig vanskapt tupp ska ogilla mig. Men han är trots allt finast.