Första natten hemma
Something small falls out of your mouth and we laugh.
Har vart hos pålle. Han lyckades trampa upp det gamla såret på skenbenet och blöder nu. Inte så jättefarligt och det var inte djupt. Men typiskt honom. Det evigt klantige.
Om en stund ska jag och pappa åka till svarta katten och köpa ytterligare femtusen fjäderstålsringar.
Har sålt lite armband i alla fall. Det går långsamt frammåt.
Oron krymper i kroppen.
Oro
Ny helg. Ny månad.
Snart
Försvinna
Helt.
Utflykt
Är väl inte så jätteglad i det förslaget men de vill ha ut mig härifrån så jag inte blir hospitaliserad så jag har nog inte så mycket att säga till om.
Jag har förklarat hur jag mår och att jag inte alls litar på migsjälv och det vet de om. Vi kom överrens om att jag skulle försöka sova hemma en natt i helgen och allt som behövs är att överläkaren godkänner det beslutet.
Med tanke på att jag blev väkt relativt tidigt idag så gick jag en promenad i närområdet. Gick och pulsade i den närliggande skogen i säkert 45 minuter innan jag avslutade med att gå alla trapporna upp till avdelningen.
Anledningen till denna plötsliga frihet är att jag från och med i förrgår har frigång. Jag får komma och gå hur jag vill på området.
Så efter lunchen så åkte jag en tjej från avdelningen till Mörby Centrum där jag köpte en tröja och en bh.
Det är illa när lindex har bättre kläder än h&m. Men så länge det har döskallar som motiv är jag torsk.
Resten av dagen har gått förbi i illvillig ångest och jag har pillat med ringbrynjan i ren frenesi för att inte känna för mycket.
Nu firar jag med blåsa på ringfingret, värre lär det väl bli. Jag lär ha använt alla 5000 ringar tills på lördag så då kan jag köpa 5000 till.
Inställt
Jag som oroat mig som bara den får oroa mig ett tag till.
Förövrigt så är det ironiskt att det inte finns plåster inne på en skjukhusavdelning
Babbling
Fjäderstål.
Har pillat ihop ca 2500 fjäderstålsringar sen jag började i lördags. Har påbörjat en ny ringbrynja samt lite halsband. Har ev fått en beställning på en handske också. Kan vara en utmaning,
Annars är det övermäktigt tungt. Ringarna blir ju lite ångestdämpande och det hjälper att arbeta monotomt.
Jag och mamma gick en promenad idag på 40 min och det var välkommnat inslag till fastan. Kanske brände lite i alla fall.
Nu är klockan 00:00
Nu ska jag sova.
Sänder ut mina tankar till Becca (rosarutig.blogg.se) som inte har det lätt nu. Hoppas det går bra för dig där du är nu. Jag håller tummarna för dig!
Skor på illvillig häst
Nu äntligen har pållen fåt skewr.
Förövrigt så var billig idag. Hans beteende var väl inte det bästa, men det är mitt eget fel som låter honom stå och bli vildhäst.
Tur att man har en lugn hovslagare.
Jag är extremt orolig över vårdplaneringen på onsdag. Dagen då framtiden avgörs.Typ.
Jag är rädd att ätstörningsenheten kommer att se hur tjock jag är och neka mig hjälp. Det är ett slag jag kommer ha svårt att återhämta mig ifrån.
Går sen två dagar tillbaka på en 75mg högre dos efexor. Nu får jag 225mg. Hoppas det har en önskad effekt.
Dissolve
I am screaming out loud (loud, loud... Loud)
And the fear of God is in me now (now, now... Now)
Dissolve
In the moonshine I leave no trace
My visions have gone far away
From this place
They dissolved
Can you see me going down (down, down... Down)?
I am screaming out loud (loud, loud... Loud)
And the fear of God is in me now (now, now... Now)
Dissolve
Dissolve- Switchblade Symphony.
Från och med imorgon får jag 225 mg Efexor. Hoppas att ökningen gör att jag upplever någon skillnad.
Idag var jag dum nog att äta macka till frukost , det fick jag sona nu efter lunchen.
När mamma kommer hit ska vi gå en promenad tillsammans.
Sooner or later God's gonna cut you down
Ångesten galoppoerar iväg och jag kan helt enkelt inte hantera den. Min vistelse här närmar sig sitt slut och jag kan inte på något plan se hur jag ska klara att faktiskt leva utan stängda dörrar. Jag litar inte på migsjälv.
Till skillnad från alla andra här inne vill jag inte ut.
Men det är nu behandlingen faktiskt tar vid, det är nu jag ska lära mig hantera med emetionellt instabila personlighet.
Jag orkar inte föreställa mig morgondagen. Alls.
Verkligheten är orimlig.
Anpassningsbar, eller?
Fick i ett yrvaket tillstånd byta rum från 7 till 4. Kanske inte låter mycket till världen. Men det innebär att alla mina grejer (som blivit en del efter över månad) läggs på sängen som sedan körs till det nya rummet. I det nya rummet finns en helt ny människa som jag ska dela rum med.
Det är svårt att sova i samma rum som någon man inte känner. Känns fruktansvärt utelämnande faktiskt.
Även om det kanske inte låter som så mycket att tjaffsa om.
book of the moment:
Conn Iggulden Bones of the hills.
Sista boken om Ghengis Khan.
Breifing
Borderline personlighetsstörning: Yttrar sig på olika sätt. Den som fått sjukdomen känner sig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet
Fobisk personlighetsstörning: karaktäriseras av en rädsla för att bli dömd av sin omgivning, blyghet och ett ständigt obehag i sociala situationer
Dystymi: ett tillstånd av sänkt stämningsläge, som ingår i de affektiva syndromen. Dystymi är en lindrigare åkomma än depression och kan beskrivas som "utspädd depression" av mer kronisk art. Personer med dystymi kan även drabbas av social fobi.
Depression: Det mest typiska symtomet vid depression är nedstämdhet. Sinnesstämningen är sänkt och den drabbade ter sig sorgsen eller ledsen. Man har lätt för att gråta och ser allt i svart. Den sänkta sinnesstämningen sitter i under lång tid och påverkas inte speciellt mycket av roliga eller positiva händelser. Det är omöjligt att bli glad. Nedstämdheten är både djupare och längre än vanlig vardagsdeppighet.
Anorexia nervosa :och bulimia nervosa är de två vanligaste ätstörningarna hos unga människor. Den som har anorexia nervosa är mycket rädd för att gå upp i vikt. Även om man väger alldeles för litet, uppfattar man sig själv som överviktig, samtidigt som ätande leder till ångest.
Jag orkar inte höra en gång till att jag är för frisk för at vara här. Jag är sjuk. Jag orkar inte försvara att jag är som jag är. Jag vill dö, utan tvekan, jag självskadar, jag spyr, jag svälter, jag är livrädd för vad mina nära tycker och tänker om mig. Om de hatar mig, om de tycker jag är fånig. JAG ORKAR INTE LEVA.
Jag har kämpat som ett svin i flera år för att inte skada min omgivning, för att kapsla mina känslor, min ångest och mitt självhat, men det går inte längre. Det har tagit stopp nu.
Kampen är slut. Jag har gett mig.
