Jag valde att obducera honom efter att ha legat i sängen ett par timmar. Jag kunde aldrig tro att jag skulle stöta på ett sådant problem någonsin.
Hans muskelmage satt fast i bäckenet och inte i anslutning till krävan och matstrupen.
Kort om muskelmagen:
Muskelmagen är tillsammans med körtelmagen hönsens matsmältningssystem. Muskelmagen ser till att mala ner all föda som hönan får i sig . Höns tuggar inte utan sväljer födan hel, maten måste alltsp krossas/malas innan den processeras i tarmarna.
Dåligt med inlägg. Igår kom jag i alla fall hem med fyra fantastiska O'shamo. En tupp och tre fina hönor.
Tuppen fick åka i mitt knä hela långa vägen hem. Dvs i ca 60 mil.
Han har lite veka ben. Antagligen för att han inte riktigt har fått i sig vitaminerna som krävs. Han tidigare husse har burit honom och haft honom med sig på jobbet. Han har hjälp honom att dricka också, så det största problemet är nog att tuppen glömt bort hur man sköter sig själv. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite sött.
Nu går de ute i alla fall, alla fyra. Jag har satt upp ett temporärt hägn runt en massa buskar så att de inte har full syn å varandra. Den ena hönan är riktigt rastypisk när det kommer temperamentet.
Hur som haver är jag så nöjd! Natten innan vi skulle hämta dem så kunde jag inte sova. Jag var så nervös att jag var klarvaken vid kl 05:00.
En del av dealen för denna resa var att jag skulle äta en rödepölse. Det var äckligt och förevigat på film.
Gurka och tomat var riktigt gott. Gurka vann däremot. Han var så nära att somna hela tiden, men han vågade inet riktigt.
Buffén utökades med en persika. Populär men slemmig.
Installationen.
Äntligen hemma.Första natten fick de en box.
Deras nuvarande boende. Jag släpade dit buren och var lite orolig över att det skulle vara för trångt. De löste problemet med att alla hoppa in i den lilla bolådan och sova tätt intill varandra hela natten.
Så fina.
Tänk vad snygga de kommer att bli när de slutat rugga. Den bruna till höger är extremt snygg. Jag väntar på att få namnen på dem. Jag ger det några dagar till innan jag sätter nya namn på den.
Jag känner mig riktigt skev. Inatt kollade vi på en film med Eddie Murhpy. Jag brukar inte gråta till filmer med den människan. Men så blev det visst.
Nu läste jag aftonbladet och läste om den mystiska sjukdomen som flera älgar har insjuknat i. Älgarna går en hemsk död till mötes och jag som är allt för visuell såg framför mig hur dessa blinda varelser stapplar runt i vild panik för att sedan långsamt svälta ihjäl i ett hotande mörker.
Hej där tårar. Jag lyckades iofs avvärja dem med att slå på Muffin Man av Zappa.
Nu ska jag hämta mina skor. Nästa inlägg lär ha en helt annan karaktär
Jag är inte glad. I natt upptäkte jag att båda mina nya discar ramlat av. Givetvis vet jag inte är det hände och således har jag inte kvar discarna som jag faktiskt gillade. Jag visste att jag inte borde gått till det där fittstället. Nu ska jag in till Eskilstuna för den fjärde ögonkollen och då ska jag svänga in till pisstället och se till att den väldigt dryga piercaren fixar mig ett par nya discar. Sen ska jag åka in till Magic Line i västerås och be dem sätta dit dem ordentligt.
Ialla fall, bilder på flappfötter som vanligt
Jag upphör aldrig roas av flappfötternas frenetiska plaskande.
Ibland lyckas de (nästan) upphöra tynglagarna.
Jag är fortfarande faschinerad av hur det nya objektivet till och fångar hur vattnet skvalpar och skvätter. Förövrigt tror jag att ankan till vänster har en aningens ond sida.
Den ser verkligen inte snäll ut. Ankan till höger är en av "köttankorna" dvs avelsäggen vi köpte som var korsade med olika raser för en bra köttras. Några blev verkligen snygga. Om den blir mat är oklart.
Harpalt har fått småpaltar! När jag skulle stänga in kalkonerna häromkvällen så snubblae jag nästan över en liten minipalt som skuttae ut. Igår räknade jag i alla fall fyra st, det kan ha varit fem. Dessa är födda i det stora utrymmet i ett av hägnen och Jackie som är kaninungeätare rör sig inte där inne alls. Så jag är inte ett dugg orolig för dessa små.
Detta är Nicke. Hans fullständiga namn blev igår Paltnicke. En familj lämnade honom här efter att ha letat efter ett bra ställe ett tag. Han är tre år så han får ha kvar sitt namn. Egentligen är han en dvärgvädur, men fettet gör det svårt att urskilja. Oavsett hoppas jag att han kommer att trivas på gården.
De små italienska gässlinarna börjar byta ut gässlingluddet mot riktiga fjädrar. Så söta små djur. Jag kan verkligen inte låta bli att släpa runt på dunbollarna.
Korsningarna är riktigt snygga nu och spenderar dagarna i hagen borta vid dammen. Den är så härligt att kolla ut genom sovrumsfönstret och se en massa små gäss utspridda över gräsmattan bland äppelträden. Uppmärsamma de små "tänderna".
..men inte på mig. Däremot fick jag den äran att utföra piercandet. Vilket i sig är sinnessjukt att be mig av alla människor. Jag skakar så mycket i händerna så att man skulle kunna tro att de är inne på sitt 70e år.
Hur som haver så gick det bra. Dömma av ljudet från den utsatta så gjorde det antagligen ont. mwahaha
Det är dags att införskaffa mera Absinth. Den har används av en viss person (hmpf, inga nämnda namn personenovan) som bedövning vid svår tandvärk. Det är inte Metal att smådutta med Absinth på det viset.
Nu har vi djur på precis alla håll och kanter.
Om jag vrider huvudet nu så ser jag en grupp höns som försöker smyga in i köket bakom min rygg. Om jag kollar ut genom fönstrena som vätter på framsidan så ser jag en massa ankor som borrar ner sig i gräset.
På baksidan så finns förutom de påträngande hönsen gässlingar som beter.
Vänder jag blicken mot dammen och hagen så är det en uppsjö med gäss där med.
Tittar jag ut på uppfarten så ser jag några rymlingar samt kaniner.
Bytte mina Anchors igår. Jag hade köpt ett par från piercingbutiken, men gängorna var helt olika så de passade inte. Så då fick det bli dessa. Det var det enda som fanns som var värt att ens tänka på. Så istället för 100 kr sammanlagt för smycken och byte så blev det 300 kr. Gurgh.
Jag och D tröstshoppade lite, eller jag tröstshoppade,på rean. Det är lika bra att slå på stort. Right?
Det blev i alla fall ett par snorgröna shorts, bilden gör inte snorfärgen rättvisa. Helt ärligt så finns det bara fasansfulla kläder i butikerna och jag firade tydligen med att hylla det, ser jag nu.
