Dissolve

Bredvid mig ligger Pippin. Pippin är en av Fluffisens flickväner och inom en timma är hon antagligen död.

Igår noterade jag att hon var hängig och hon togs in i huset över natten. Tillståndet var inte så dåligt som jag först trodde och hon verkade relativt pigg efter några timmar inomhus. Hon drack mycket men åt lite. Natten spenderade hon på golvet bredvid min sida av sängen. Givetvis nerbäddad i en låda.
Imorse satt hon och sov balanserandes på lådkanten.
Nu har det vänt helt.
Jag har varit med så pass länge nu att jag vet att när de kommer till det här stadiet finns det inget att göra alls. Nu ligger hon nerbäddad i värmefilten och somnar in. Höns tenderar att bara stänga av och istället för att avliva henne plötsligt kan hon få somna in i värmen. Inget lidande, ingen stress. Bara värme. Jag klappar på henne då och då, hon verkar tycka om när man stryker henne över hättan.
Detta är den delen av djurägandet som jag avskyr. Jag vill verkligen inte att hon ska dö, men det finns inget jag kan göra, det är hemskt att vara helt maktlös.


Återbesöket med Ozzy gav inte direkt heller några glädjande besked. Hans korsband på höger knä är nästan helt av och han måste opereras. Som tur är så är det inget akut utan vi kommer att få en tid till operation i januari. Tills dess ska han gå på smärtstillande. Lilla Boppsi Bopp. Nu ligger helt utslagen på golvet och sover. Han fick lugnande innan röntgen och det lär påverka honom tills imorgon. Det värsta är att han får så ont efter allt dragande och knölande under röntgen.

Dagen började bra, men nu känner jag mig maktlös igen.

En dag som involverar död är aldrig en bra dag.