Recap.2

Jag tänkte fortsätta mitt tafatta försök till en uppdatering. Det kommer att fortsätta med lite tråkigheter. Livet som djurägare tenderar att bjuda på motgångar tyvärr.
 
Ozzy
Våran älskade dumdum. Ozzy avlivades den 6 november 2015. Han blev närmare 10 år gammal. Ozzy går inte att beskriva. Alla säger att ens hund är den snällaste och lugnaste osv. Men det finns nog inte enda människa av alla som mött honom som inte reagerade på hur vänlig och underbar han var. Ozzy var den vänligaste själ jag träffat. Han var kärlek i hundformat. Ozzy var till synes helt coco. Ozzy i Ozzyland. Men han var smart. Om han ville något så visste han mycket väl hur han skulle lösa sitt problem. Men han brydde sig aldrig om småsaker. Han levde verkligen i nuet. Det finns många som hävdar att vi tenderar att förmänskliga djur. Jag är övertygad om att jag gör det. Men, jag tror på att djur har personligheter, att de har känslor, att de kan relatera och resonera med sig själva och oss. Min relation med Kali var på riktigt. Ozzys livsskådning var lika äkta den. Ozzy var så jäkla obekymrad. När Kali gick bort så var jag väldigt rädd att han skulle sörja. Jag har sett höns sörja till och med. Jag förväntade mig att han skulle tyna bort. Gnorfen visade tydligt att hon kände av frånvaron. Ozzy däremot var nästan förlämpande oberörd. Han älskade allamäniskor och alla älskade Ozzy. Han spenderade livet i en egen liten Ozzybubbla. Inga bekymmer , bara kärlek.Han busade på de mest besynnerliga sätt. Vi hörde honom aldrig skälla. När han ville ha uppmärksamhet så lät han "BOFF" och steppade på plats tills han fick det han ville.
Ozzy blev gammal och det var tydligt när hans tid var kommen. Han blev svag och trött. Hängig.
Jag minns när jag insåg att det var dags. Det var så tydligt. Jag antar att han hade somnat in om vi låtit honom vara men det hade varit själviskt. Han somnade in med hundgodis i munnen. Han mumsade på tills han somnade.
Egensinnig in i det sista. Jag sörjer honom givetvis. Men han gick inte bort i förtid. Han kände ingen smärta. Han var en glad lufs livet igenom
 
Gnorfen
Gnorfen, Gnoppelina,Burriton,valpen,Noppe,NoppNopp osv är en liten Lhasa Apso. Hon har varit och är våran solstråle. Hon är lite över 3 år och finast i världen. Hon är knäpp,vansinnig,egennyttig omtänksam och en riktig soffpotatis. Hon är en horder och har en egen hörna i vardagsrummet. Vi brukar säga att hon är upptagen och pysslig. Hon flyttar ständigt på saker och gömmer dem. Hon har stenkoll på vart hom har gömt alla sina prylar. När hon ska gräva ner saker så puttar hon med nosen i lufte. Yepp. I luften. Det är på gränsen till tragiskt att se henne kämpa så hårt för att gömma något mitt på golvet. Jag har vaknat för många gånger med köttbullar och pannkakor i sängen. En gång hade hon sparat en bit fläskfile. Jag trodde den var uppäten sen länge men en kväll så låg den där vid min kudde. Gnorfen pysslade och puttade på den. Hon börjar tugga och gnaga och en massa riskorn ramlade ut på mina lakan. Jag insåg snabbt att riskornen faktiskt rörde sig och att det var larver som krälade runt skrämmande nära mitt ansikte.
Jag är beroende av Gnorfen. Såpass att jag blir riktigt upprörd de nätter hon inte sover i våran säng. Jag sover som bäst när hon sover med huvudet vilandes på mitt.  
 
 
 

Recap

Mitt senaste inlägg gjordes 2013. Mycket har hänt under den tiden som gått. Då och då har jag tittat in på min blogg, ibland för att minnas och ibland för leta rätt på en gamal bild.
Jag har inga planer alls på att stänga ner bloggen. Den kommer att få vara kvar.
 
Den 13 januari var det 7 år sedan jag försökta ta mitt liv. 7 år. Jag spenderade 99 dagar på slutenvården. Det som kallas psyket. Det känns som om det var nyligen. Som det var igår jag strök omkring på avdelningen. Som om det var igår jag fick panik när dörren till avdelningen öppnades. Som om det var igår jag var rädd för att utanför skulle ta sig in. jag ville inte ha med utanför att göra. jag var rädd. Hela tiden. Men det var okej, för utanför var på andra sidan den låsta dörren. 
så häromdagen slog det mig, att det nu ligger 7 år mellan den dagen och nuet. Med varje år ökar avståndet från min tänkta dödsdag. 
Jag kommer aldrig ångra att jag försökte. Jag ångrar att jag överlevde och jag ångrar att jag känner ånger. Det finns så mycket mörkt inom mig. Så mycket mörker som inte borde finnas.
Men, här sitter jag nu. Sitter och tänker och vill ändå berätta för er som kikar in då och då att jag lever. Jag lever och det verkar som om jag kommer att fortsätta leva.
Mitt mörker är mitt och ingen annans. Ibland försöker det bryta sig loss och då måste jag kämpa. Just nu kämpar jag. Men det är okej. Men nog om det.
 
Det har hänt mycket.
Kali.
Babbling.
Hon dog i april 2014. Min babbling,mitt hjärta. Hon blev inte ens sju år gammal. Jag hör henne om nätterna. Hon ligger på golvet vid min säng. Hon snarkar och jag sträcker alltid min hand ner mot henne för att försäkra mig om att hon är där. Det gör ont att famla i luften. Att känna luften mellan fingrarna och inte hennes mjuka päls.
Ibland ropar jag på henne. Jag glömmer bort att hon är borta. Jag öppnar dörren för att släppa ut henne. Ropar för att be henne komma in. När jag gråter väntar jag på hennes tröst. .
jag ska berätta om när hon och jag blev ett, en av de finaste stunderna i mitt liv.
Det var kvällen innan det bokade vet besöket. Vi alla visste nog att det skulle bli hennes sista besök. Vi hade spenderat en bra dag tillsammans. En vanlig dag. Det märktes att det ömmade när hon gick. En utveckling som skett över en natt. Vi hade lagt oss när hon ställer sig i öppningen till sovrummet. Hon söker min blick och skuttar upp i luften. Som hon alltid gjorde när hon ville att jag skulle följa med. Det var uppenbart att hon inte behövde rasta sig men jag följde med ut. Det var fullmåne och natten var klar. Hon tog mig på en promenad. Jag la handen på hennes rygg och följde med. Hon var såpass hög i manken att kunde ha handen vilandes på hennes rygg. Hon svängde alltd på höfterna när hon gick och min hand gungade med när hon traskade fram vid min sida. Det var vi två. vi gick ner till det stora hönshägnet som alltid varit hennes favoritplats på gården. Vi gick in och sen stod vi bara i månskenet. Hon tittade in i mina ögon och jag in i hennes. Hon visste att hon var döende och jag accepterade att hon visste. Jag vet ärligt talat inte hur länge vi stod där. Min hand på hennes rygg. Hon lätt lutandes mot min sida. Men det var bara vi och inget annat existerade. Ett nu jag aldrig upplevt tidigare. Jag grät inte. Inte då. Påvägen tillbaka upp till huset gick vi hand i hand.
Hon har aldrig släppt min hand. Hon finns alltid med mig och det minnet rymmer så mycket kärlek och ömhet.
Det finaste jag varit med om.
 
Min tanke var att återge en del av det som hänt sen sist men jag lämnar inlägget såhär.
Det blev inte som jag tänkt mig faktiskt. Inte alls,
Men jag vet att nu när jag går ut för att se efter hönsfåglarna och rasta våran hund Gnorfen så finns hon med mig.
Jag hoppas att jag har motivationen att beräta mer om Gnorfen och Ozzy för den delen. Gnorfen kom in i vårat liv i januari 2014 och hon spenderade sina första månader i livet med Kali som "mamma" och Ozzy sosm "pappa".
 
Det blev ett mörkt inlägg, men ni ska veta att jag kämpar och jag har inga planer på att sluta med det. 
 
 
 
 

Camberra...och en påve.

I lördags i Camberra, Australien, blev homoäktenskap lagligt. Nu ändrar sig staten och upphäver alla samkönade äktenskap.
Vansinnigt? Ja.

Den nye påven bjuder på överraskningar. Kanske han kan starta en trend som vänder den Katolska kyrkan mot ett öppnare sinne.
Förhoppningsvis fortsätter han i samma bana.

kort om saker.

Här hemma har det hänt lite tråkigheter. Våran dvärgkockin tupp Kotten gick bort helt oväntat förra veckan. Han togs in för hälta och på kvällen var han bättre. Morgon därpå hade han somnat in. Ungarnas egna tupp som hängt med sedan hösten 2010.
Samma morgon rymde som vanligt Fidel Castro med två hönor. Fidel kom aldrig tillbaka. Jag är väldigt fäst vid de här djuren och det var även jobbigt att se hönsen förlora två av sina tuppar vilka har varit en stor trygghet för dem.
 
 
jag har hämtade hem ca 150 st hönserihöns förra veckan vilket som vanligt är ett projekt utan dess like.
 
 
Kotten med hans höna Collie och kycklingar.
 
 En hönserihöna. Hon överlevde några dagar men somnade sedan in. Bilden här från den första stunden i sjukstugan
 
Gladys. Enda felet med henne är att hon är naken. Hon är väldigt uttråkad av att vara på begränsad yta men jag vågar inte släppa ut henne med de andra än på ett tag.
 
 
Att den här fina är vid liv är ett under. Hon är nog det magraste jag har sett. Just nu huserar hon med kycklingarna som adoptivmamma. Hon ligger och gottar sig under värmelampan och kycklingarna skuttar glatt runt henne och sitter på henne.
 
Fidel Castro. Bästa bilden på denna pyttelilla varelse.
 
 

vidriga land

 
vidriga Sverige. vidriga myndigheter. vidriga rättssystem. vidriga stat. förklaring. läs tidningen.

kastrering av tupp

i flera EU länder är det tillåtet att kastrera tuppar. detta görs utan bedövning.
tuppens testiklar sitter en bra bit in i kroppen, längst med ryggen.
det krävs en buköppning för det ingreppet.
detta görs alltså helt utan bedövning. helt utan hänsyn till den levande varelsen som antagligen skriker plågat för att sen luta huvudet bakåt, öppna näbben medans ögonen rullar uppåt. så gör hönsdjur när det smärtar. jag har sett höns ha så ont och då brukar jag avsluta lidandet.

den här handlingen utförs för att köttet från en kastrerad tupp är både fetare och mörare.

köttet från dessa tuppar säljs i Sverige.

dödstraff

Avbröt precis min vardags gilla gång efter att ha läst följande:
 
Fyra av de inblandade i den brutala våldtäkten i Indien dömdes idag till döden.
En tog livet av sig i häktet och den yngsta dömdes till ungdomsfängelse i tre år.
Det må låta hemskt, men det glittrar lite av välbehag inom mig.
Den unga kvinnan våldtogs så svårt med bland annat järnrör att hennes inre organ var söndertrasade
och hon avled efter flera dagars kämpande på ett sjukhus i Sydney dit hon flugits med sjuktransport.
 
När kommer våldtäkterna ta slut?
någonsin?
 
 
 

info på led

1. När gick du upp i morse? Typ 10

2. Vem ringde du senast? Min syster.

3.. Vad köpte du senast? senaste planerade köpet var en avloppsrensare till köket. Fick ändå skruva isär alla rör och greja. Härligt

4. Vad får dig att bli riktigt arg? Ignorant beteende.

5. Är du morgon- eller kvällsmänniska? en stund mitt på dagen människa

6. Senaste filmen du såg på bio? The Croodes. Bästa filmen på länge.

7. Vad äter du helst? Vindruvor

8. Är du driven som person?  Jag vet inte riktigt.

10. Är du materialist? Ja det tror jag nog. Inte så mycket habegär för prylar som förut. Är en jäkel på att köpa djur däremot.

11. Har du några djur? yes. En del. En hel del. Typ 100.

12. Är du blyg? NJaee, rädd att bli dömd däremot.

13. När flög du senast? hösten 10 från Rom till Sverige.

14. Har du något tatuering? Indeed. 5 st.

15. Har du varit med om en bilolycka? ja.

16. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? antagligen. Inget spännanade däremot.

17. Vilken är den roligaste träningsformen? spinning

20. Vilka är dina största svagheter? lättstött

21. Vilka är dina bästa egenskaper? ......

22. Vad shoppar du helst? höns

23. Vilken är din favoritparfym? Har en från Boss, intense eller vad den nu heter.

24. Går du på någon diet? Nej, bara sporadisk svält.

25. Nämn tre maträtter du äter ofta? potatisbullar, potatisbullar och potatisbullar

26. Vad dricker du till vardags? energidricka

27 Om du dricker alkohol, vad dricker du helst? Absinth

28. Lugn hemmakväll eller party all night long? Hemma.

29. Tycker du om att fika?  Ja eller jag vet faktiskt inte.

30. Vilka tidningar brukar du läsa? läser i princip bara aftonbladet och böcker. då och då någon tatueringstidning.

31. Favoritprogram på TV? Animal Planet.

32. Hur skulle du beskriva ditt drömhem? Självständning

33. Pedant eller slarver? slarver, hasig och slasig

34. Dricker du kaffe och i så fall vilken sort? Ingen kaffe

35. Tråkigaste hushållssysslan? dammsuga.

37. Något du aldrig skulle klä dig i? manschesterbyxor och päls

38. Vad gör du för att rensa huvudet och få extra energi? Går ut till mina djur.

39. Drömresemål? Mount Everest, Base camp

40. Värsta resmålet? roslagsbanan

41. Vad är det finaste du gjort för någon? ingen aning.

42. Vad tråkar ut dig? en massa saker. Städning.

43. Beskriv en perfekt vardag för dig? en utan katastrofer.

 

 


Mördare! Eller?

 Häromdagen började jag skriva en överambitiös text om hur djur på cirkus och djurpark framställs som monster, orkade inte fullfölja den men nöjer mig med detta.
 
Ta inte fram ditt lilla barn till en elefant på x antal ton, de är vilda djur och älskar inte alla människor villkorslöst. 
 
En gorilla på Kolmården är ondsint och sular  en sten i huvudet på en kvinna. Andra offer kommer ut i det offentliga  och berättar om den onda primaten. Tråkigt för er, ännu tråkigare för gorillan. Han är antagligen inte nöjd med sitt liv. En otroligt intelligent varelse i ett fängelse.  Jag vet att Kolmården tar hand om sina djur. Det är inte det. Apan är missnöjd, inte ond. 
 
 
Det bästa är rubriken efter Hajattacker. Mördarhajen! Eller, rovdjuret som tog sig en bit mat. Bada inte i Hajvatten.
 
Skriver från en efterbliven ipad och avslutar 
 
Be a happy prey !
 
 

Helt rätt

Skolinspektionen stängde ner den så fina internatskolan. Där bränner man inte bara elever med strykjärn av ren olyckshändelse.
Elver har även råkat våldta andra elever med kvastskaft
En hyvenns skola för hyvenns elever och ledning.

olycka?

Hur kan man råka bränna två andra människor med strykjärn ?

Sammanfattning. typ

 
tror det är dags igen. Med bloggen, eller skrivandet. Egentligen handlar det mest om bilderna kanske. Bekräftelse är väl inte fel heller. Jag har lite lättare att hålla det arga inne också så med lite tur stannar det utanför bloggen. Det personliga alltså. Just nu är jag arg på en hel del. som tex situationerna i Syrien, Egypten och Ryssland.
 
 
Vad har hänt? väldigt mycket. Jag ska försöka åstadkomma någon form av kronologisk ordning. Hoppar över vår och börjar på sommaren.
 
1/6: Vingfåle- Min vackra oshamohöna somnar in efter ett dygns kämpande. Räven var framme dagen innan och jag hittade henne skadad. Inga synliga skador men hon kunde inte stå. Strömsholms djurakut nästa. Smärtstillande och penicillin och sen hem. Natten spenderade hon inne i huset men på förmiddagen gav hon upp.
 
Under juni förbereder vi för den stundande resan till Spanien. Hundarna vaccineras och sommarhem hittas till djuren. Husbil ner och bokade lägenheter i Torreveija för att åka hem första dagarna i aug. Precis innanför spanska gränsen får "svärmor" en hjärnblödning. Sjukhus. Katastrofal sjukvård. Hjälp av Sos international.
6 dagar i Spanien, åker hem för att vara hemma när hon landar i Sverige.
 
hämtar hem djur,
 
Ozzys rövböld växer och det visar sig vara en tumör. Inte elakartad men den sitter illa. Operation för några dagar sen. Hej då pengar, men vad gör man inte för sina djur?
 
Räven tog min sista löpanka idag. Ska hämta myskisar i eftermiddag så Pingu inte blir ensam. Med lite tur får jag tag på en gås i helgen.
 
 
Vingfåle, kvällen innan attacken.
 
Vi var ganska många därnere och alla kunde inte vara på sjukhuset samtidigt. Prion var hennes barn.
Vi andra fördrev tiden  med att sitta i lägenheten och ta korta promenader med hudarna. vattnet och hundvänlig strand var bara 100 m bort samt försöka hitta något ätbart på minibutiken i kvarteret.
17 grader i lägenheten så hundarna var inte direkt berörda av miljöombytet.
 
 
 
 

Snart

Snart är det dags för mina fina att åka till sina sommarvärdar.
Några hamnar i skärgården och lilla Pingu med ankor kommer att husera på drottningholm.
Några kommer att finnas närmare.

Som det ser ut nu är det bara Stella kvar. Det kanske blir som så att hon får åka lite segelbåt i sommar. Tror inte hon bryr sig.

Kali har fått träffa hund idag igen. Lite knepigare denna gång för nu började vi på hemmaplan men bra gick det!

Hästarna har det också fixat och det finns ett gäng i närområdet som kommer att hålla koll förutom dem som sköter dem.

Hundarna följer med =)


lite vartannat

 
Kali har lekt med andra hundar. Två helt olika. Denna fina dam på bilden och en liten Golden pojke.
Tackar Tallie för det! Fantastisk hundmänniska.
Vi fick även beröm för våran kommunikation.

Förfrågan:
Jag behöver lite djurvakt under Julimånad.
Min katt Stella, ev ännu en kattdam. Båda stereliserade honor.
Jag må ha pratat lite skit om min katt och kallat henne bajskatt. Utifall någon
är intresserad av hennes annars trevliga sällskap kommer jag att skaffa en låda som ser ut som
ett litet hus. Hon trivs bäst med det
 
T rex och några av hans fettotanter behöver också någonstans att vara. Tre tanter ligger på ägg
och det kommer att ploppa ut lite kycklingar i slutet av juni och början av Juli. De sköter det bra själva.
Jag tar med foder för perioden och hjälper till med att ordna hägn.
 
Pingu med ankor. Lättskött och trevliga varelser.
 
 

vardagsedge


but still

instagram är fortfarande roligare.

Mes Foppa bilder

 
Just nu är Instagram sjukt mycket roligare än bloggen.
 
 

En gammal favorit

Lustigt nog är den här låten av mina absoluta favoriter.
Hittade den på min dator, den har hängt med sen jag var 14.
Mer aktuell nu än någonsin.

Burn the witches, burn the witches, don't take time to sew your stitches
Burn the witches, burn the witches
Good is the thing that you favour, Evil is your sour flavour
You cannot sedate all the things you hate

Burn the bridges, burn the bridges, don't take time to sew your stitches
Burn the bridges, burn the bridges
Good is the thing that you favour, Evil is your sour flavour
I don't need your hate, I decide my fate
You cannot sedate all the things you hate

Good is the thing that you favour, Evil is your sour flavour
I don't need your hate, I decide my fate
You cannot sedate all the things you hate
I don't need your hate, I decide my fate

Burn the witches, burn the witches, don't take time to sew your stitches
Burn the witches, burn the witches

Marilyn Manson

olika typer av sorg

Igår blev en 13 månader gammal pojke avrättad i sin barnvagn. Två pojkar (ingen myndig) rånade en kvinna och när hon inte hade pengar sköt de barnet i huvudet.
Detta hände i USA, men händelsen skakar nog de flesta som läser det. Oavsett om man är förälder eller inte.
(jag vet att barn blir avrättade och plågade världen över varje dag. Inget fall är väl värre än det andra)

Inatt brann 70 st kor inne i södertörn. Jag kan bra föreställa mig paniken bland djuren. Var de bundna? Kunde de ens försöka fly. Kunde de ens ty sig till varandra eller blev de uppätna av lågorna en och en? Fick de som stod längst bort från elden se på medans kamraterna dukade under?
Hur hanterade djurägaren det? Kunde denne göra något? fick denne försöka eller blev denne hindrad av räddningstjäst?
Försökte någon hjälpa djuren?
Nyheterna säger att polisen med hjälp av djurägare evakuerade får och hästar ur närliggande byggnader.
Nyheterna säger ingenting om någon ens försökta rädda djuren.

hemskheter

Slutet...

slutet på en era.
Idag läste jag ut den 14e och sista boken i The Wheel of Time.
Jag ägnade ett inlägg åt Memory of Light innan jag fick hem den. Det tog ett tag innan jag började läsa. Det boken är ju trots allt början på slutet. Det otroliga med den här serien är att jag hade inte en aning om hur det skulle gå. I en del historier så har man ofta en aning om hur det ska gå. I vissa är det självklart. I denna serie fanns det inga självklarheter alls. Helt fantastiska böcker. Boken tog andan ur mig.

Första boken the eye of the world köpte jag när jag var nyfyllda 16. Vi var i Kiel och väntade på färgan till sverige. Jag hittade en engelsk bok på fantasyhyllan i en bokaffär och det blev början på en bokresa utan dess like.
Nr 11 kom ut 07 och det tröjde tills 2010 innan nr 12 såg dagens ljus.

Det har tagit 10 år, 14 böcker och 10 737 sidor.

Tidigare inlägg
RSS 2.0