Dissolve

Det är morgon och dags att gå ut:














Behold! Löpankor som dessutom springer. Ankdjuren tittar förundrat på.

Blev inte anchors igår. Självklart inte. BAJS!

Well well. Tre löpankor införskaffades i alla fall. En grupp på en hane och två honor.
Börjar bli en hel del fåglar nu där nere. Stallet är inte ett stall, det är ett stort fågelhus. Vi ska göra i ordning ett till utrymme cå vi kan dela upp grupperna samt att vi ska bygga ett ankus nere vid dammen. Konstigt nog så badar de hellre i de stora vattenpölarna istället för att knalla ner till dammen

Har helt sinnessjuka namn till de nya, men jag ska lägga upp bilder på dem med namnen sen tänkte jag.


Stort lycka till till min syster som ska ha första tentan idag!!

Som det ser ut så hämtar jag tre löpankor i Akalla imorgon klockan 11:00. Var ett så bra pris så jag kunde inte motstå. Nomnom. Har suckat över de korkade djuren idag, de har irrat bort sig i ett hörn. Jag trodde inte att djur kunde bli så dumma att de faktiskt tappade bort sig i hörn och inte hitta ut. Men nu vet jag. Tutankamon har sprungit i paniik genom Kockinhängnet, pressat sig igenom elnätet och ramlat in i nässelsnår där han sedan har spelat död. och dessa djur la jag ut 500 kr på. Ännu värre är att jag kommer lägga ut ytterligare en summa på tre till dumskallar imorgon. Mendeärsåsötasåjagkanintelåtabli.
Jag vet att jag ska behålla Tutankamon, men jag får se om jag byter ut tjejerna. Oavsett så ska jag ta med en grupp till Byledagen.

Jag börjar bli en helhjärtat bondgumma. Jag vet inte om det skrämmer mig. Troligtvis. Har plockat några liter nypon idag plus svamp. Nypon ergo antiinflammatoriskt.

Med lite tur blir det Anchor-piercingar imorgon, liten kontrast till vardagen.

Jag har upptäckt att löpankorna är skrämmande dumma. Det är nästan lite tragiskt, men gud var dem är söta! Igår när de var nya och förvirrade skulle de efter en stunds irrande ta sig in under husvagnen. Tutankamon sprang för allt vad han var värd, men missade att han inte skulle komma under utan att sänka huvudet. Så behold! Han sprang och slog i hals och huvud i vagnen.
Idag är allt lite bättre i alla fall och de har ett mysigt krypin att bo i.



Sfinx



Tutankamon



Anuka'suna'mon

Till mitt försvar, jackan är hemsk, men den kostade 100 kr och fyller alla funktioner när man slabbar runt på gården och jagar fjäderfän alt grejar med hästar alá kardborre.

Idag dök de upp:



Här är han, ett äkta praktexemplar!. Han och vederbörande flickvännerna smälte bra in med de andra ankorna. Det är riktigt kul att se hur de lullar runt tillsammans. Löpankorna hänger med Lucifers gäng och Träd Arne försvinner iväg på egna äventyr med sina tjejer.
Idag har de i alla fall badat i snuskpölarna utanför lösdriften (fast de har en damm), men det är otroligt underhållande att titta på. Löpankorna ser så roliga ut när de springer. Ska se om jag kan få bättre bilder när jag införskaffat en annan kamera.



Förövrigt kan jag inte med ord bestämma den oerhörda kärlek jag känner till min bäbishäst

Har lagt ut en annons på blocket på lite fetischkläder. Det som följer efter att kvittot på annonsen dyker upp mejlen är en mängd helt hysteriska samtal. Det ringer ALDRIG kvinnor på sådana här annonser fast det handlar om korsetter,skor och lackkläder. Det är högst sällan det ringer transpersoner heller. Nej det är gräddan i pervoland som ringer. Som säljare får man höra de mest otroliga historier. Toppen på detta var en äldre man som idag ringde och sökte saker till sin slav. Jaha det var ju kul för henne, det är alltid kul att få saker. Han började berätta lite smått om henne, om hur de hade vart ute och hur extrem hon var osv. Sakta men säkert övergick dessa berättelser till de mest otroliga handlingar som sex på gräsmatan som fick tillökning med främmande män och stora spänning under en extrem dubbelmacka osv. Jag bryr mig inte om sådant. Jag tycker inte att det är ett dugg häftigt eller chockerande. Denna människa väckte mig och om jag inte var så nyvaken hade jag antaligen lagt på, men jag var så fashinerad av denna människans exalterade beskrivingar över hans 25 åriga pärla.
Nu hör det till saken att det finns inte en chans i världen att han talade sanning. Men kul var det. Kanske lite ledsamt, om man verkligen tänker efter. Hans historia falerade på flera hållm speciellt med tanke på att hans pärla till kvinna ändrade klädstorlek från xxs till i allafall 42 under det fem minuter lång samtalet. Jag tror att han tyckte att han var lite busig. Aja, jag sa åt honom att jag inte hade all tid i världen, men att jag kunde fixa fram det mesta. Var han intresserad kunde han skriva en lista på vad han ville ha och återkomma.
Jisses!

Vardagen måste ju förgyllas av någon. Nu ska jag försöka kränga underkläder till en man (tror jag?) som har en tjej med stooooora bröst. Det är viktigt att påpeka det minst en gång i varje sms.

Imorn kommer jag få hem löpankor! Ni kommer inte tro era ögon när ni ser bilderna! Fick tag på ett riktigt praktexemplar alla utställning.'

Jag hämtade även myskankor idag och döpte den nya stora hanen till inget mindre än Träd-Arne.

Idag har jag efter 10 år som vegetarian avlivat en tupp, plockat samt styckat osv. Det tillsammans med C och Madde. Det må låta motbidt, nästan hemskt. Men jag insåg när jag satt där på lunchrestautangen med tårarna bränandes att det är inte köttet jag avsäger. Det är industrin jag väljer bort. Det är den jag inte vill stötta.
Något jag har lärt mig av alla djur är att dödrn behöver inte göra ont. Jag har sett så många älsklingar dö, jag har avlivat kycklingar och höns med mina bara händer i akuta lägen och jag har medverkat vid andra akuta avlivningar.
Jag har märkt att förståelsen för kött som föda har ökat. Jag har även insett att vi har på gården en möjlighet att bidra till en industri på ett posetivt sätt- Det kommer alltid att finnas efterfrågan efter kött. Oavsett hur mycket man gärna hade önskat annat. Det är bättre att folk kan komma hit och få tag på kött från djur som inte lider. Djur som mår bra, frigående djur som är frigående på riktigt. De får se och uppleva årstider och känna att livet är ett liv. Jag hade inga problem med avlivningen eller resten av arbetet heller för den delen. Den här tuppen, som införskaffades bara för några dagar sedan, hade långt gångna kalkben och då kändes det lättare på något sätt. Han hade ont, antagligen väldigt ont. I och med att det var jag som avlivade så såg jag också att han inte märkte vad som hände alls.
Det var dock C som var överbefälshavare och var den som var bäst påläst inom ämnet.

Till er hästägare: Ta en stund, lyssna om ni orkar, det är en tung låt. Men den säger så mycket.



13 horses,
swimming in the sea.
waiting for someone to find them.
Their ship is gone, and now they're all alone
with water everywhere around them
The men were saved, from the sinking ship,
right before it started to burn.
And while they're safe, their loyal friends need help
Patiently waiting for their turn.

13 horses,
swimming in the sea,
they don't even know it's pointless.
The pride remains, but this time it won't help
They used to be so tall, and suddenly they're small
There's a couple, way too far behind,
soon they will be out of sight.
But then, who cares?
They're dying anyway
all of them are doomed this night.

11 horses,
swimming in the sea
the sea they thought was just a river.
They're used to this
It's probably just a race
That helps to ease their minds,
but where's the finish line?

The night grows dark,
the body wants to rest,
it hurts to breathe,
and still they do their best.
They want to live, no matter for how long
Their thoughts have disappeared,
'cause now they're pretty scared.

7 horses,
struggling in the sea,
waiting for someone to find them.
They don't look back,
'cause what's the point of that,
there is only death behind them.
They cry for help, but help will never come
they don't know where to swim,
or what they're swimming from.
They try to swim some more,
when panic starts to spread,
their swimming into [shore?]
But only in their heads.

3 last horses,
dying in the sea,
shouting out their cries for no one.
They're born to win,
they're screaming in their hearts,
the stength of 1000 men,
they're fighting 'til the end.

The sun is up,
birds are everywhere,
they're flying high, surfing in the air.
It's nice to live,
when life is such a blast.
One horse still swims,
it seems to be the last
The 13th horse, has always been the best.
His owner will be proud,
but now he wants to rest.
He's longing for his home,
the girl will give him food,
"good boy" she'll say, together they will play.

13 horses,
swimming in the sea,
soon they will be gone forever,
and while they swim,
one thing still remains,
and that's the hope that never dies.
It never dies.
It never dies.

Den här låten är nog bland det värsta jag har hört. Den är hemskt, smärtsam och oförglömlig. Jag lyssnar på den, och ber er lyssna på den, inte för att plåga mig eller er utan för att nå in i hjärtat.
Jag vet att ni flesta hästägare älskar era hästar.
Låten speglar så mycket, den speglar den otroliga själ som en häst besitter. Ett troget lojalt djur. Ett djur som oavsett smärta och lidande kommer tillbaka till dig. Ett djur som inger en sådan trygghet, som förmedlar ett sådant lugn. Ett djur som går igenom eld, gör allt du ber om, villkorslöst. Tillitsfull och trofast. Vild och stark men förstående. Närvarande och klok.
Jag tänker på alla underbara hästar som möter sådana hemska öden trots sin godhet. Hästarna i låten simmar tills orken släpper och havet tar dem. Men hela tiden tror det att människan ska rädda dem. För människan ska finnas för dem. De gör allt, bara för att dö. För att de är övergivna
Tänker på alla hästar som hoppar trots kotledsinflammationer på alla fyra. Hästar med magsår som presterar ändå. Hästar utan möjlighet att se ljus, hästar utan möjlighet till social kontakt med artfränder.
Hästar som är som bara hästar kan vara. Underbara, trogna vackra, godhjärtade, men ack så godtrogna.
Det gör ont att tänka på glimtar i ögon som slockar i samma takt som hoppet hos de djur som tvingas in i liv utanför de naturliga ramarna.

Hästägare, tänk vilket privilegium att vara nära en sådan magnifik varelse, Tänk på vad den gör för dig, och vad du ska göra för denne. Glöm ej det finaste du har. För det finns inget finare än en häst.

Det hysteriska bloggandet och det speedade beteendet nådde sin pik. Allt som inte har bearbetats sjönk in.
Överdosen,skammen,kämpandet att inte somna, förtvivlan är tungan inte rör sig, ben och armar som inte fungerar. Blicken som svartnar, Bara ögonblick, röster, tungt och svart, uppvaknade av händer, händer som tar, bar överkropp, försöker få bort händerna, knappar som ska knäppas, röster som förklarar,skam,skräck,svart.
Stick i armen,ljud,ljus,främmande miljö,dropp,förvirring rädsla,insikt,sjukhus,registerande av händelse, minnen, ögonblick som återkommer,avårt att gå,får inte kissa ensam,skam,trött,matt,förtvivlad. Hemresa.

Nuet är fosterställning på golvet, tårar och kramper i kroppen. Håller fast migsjälv. Kramar migsjälv. Får inte resa mig. Bearbetar alla vändor på sjukhus. Alla hemska handlingar. All ondska som besitter mig.

Stressen över utbildningen, spänningarna som släpper. Glädje som inte uppfattats på år. Oövervinnlig.
Verklighet och rädsla. Vad händer nu?

Hat över att jag inte kan. Hat över jaget. Jaget som inte kan ta sig i kragen och bli bra. Jaget som vägrar. Jaget som egentligen vill dö, fast ändå inte. Jaget som vill sova, som vill drömma. Jaget som flyr verklighet,framtid och nuet. Jaget som inte fungerar, jaget som tar över, som äter upp människan under jaget. Jaget som förstår.

Bearbetar i hopp om att gå vidare. I hopp om att det var sista gången på golvet. Sista tjuten i öronen och tänderna i en kudde för att kväva skrik.

Det var sista gången nu. Nuet tillåter känlsor.
Imrogon är en ny dag.
En bättre dag.
En framtid.

Baba har vart magsjuk inatt, stackarn. Vet inte hur många gånger jag släppte ut henne inatt. Det är skönt att man kan lita på henne, jag vet att hon går ut, gör det hon ska och sen kommer hon tillbaka igen.
Sista gången jag släppte ut henne var halv nio imorse och nu ligger hon och sover i soffan. Helst ska hon ha huvudet i mitt knä och så ska hon sova medans jag stryker henne över huvudet. Helt underbart mysigt, men inte praktiskt för mig som kanske behöver göra saker, som till exempel kliva upp och göra te. Te är viktigt.

Så fort vi har vaknat till liv så ska vi ut och färdigställa hagen vi pysslar med. Den går delvis över äppellunden i trädgården(som är stoor). Vi har låtit gräset växa under sommaren så det är en smärre djungel där nu. Vi tänkte låta de fyrbenta gnaga ner lite innan det blir frost. Ett smärre problem är alla äpplen som ligger överallt. Hästarna klagar nog inte men frågan är hur bra det är med alla dessa äpplen?

Ska hem idag. Sova under min värmefilt, samtala med föräldrarna och ladda inför behandlingen på måndag. Känns grymt värdelöst. Vad fan har det gett mig? (ältar aktivt)

Det har gett mig vetskapen om att om jag äter koffeintabletter med medicinen så kan hjärtat stanna, mina njurar är antagligen inte alls glada, mina ögon skaver för att de är inte heller glada, osv.
Jag vet inte om det är patetiskt eller alarmerande, men jag bryr mig inte. Hej hopp. Alla dessa påståenden grundar sig i att jag ska vara undervikitig, och mina kära vänner, det är jag inte.

Kanske jag ska göra som dietisten sa: lider du inte av din ätstörning kanske du inte ska vara här.
Hur smart är det att ta upp vårdplatser som sjuka människor behöver egentligen? Plus, det kostar samhället en massa när wannabe-sjuka är och dräller på behandlingsenheter.

Jag skiter i det helt enkelt.

no comments..

Det bästa ever!




Sjuk idag med, men lite bättre. Grämer mig fortfarande över att jag behöver nya underkläder. Allt är för stort.Piss.

Jag köpte alla vindruvor på coop häromdagen och dem har fortfarande inte fyllt på?! Hur hade de tänkt att en människa ska överleva?

Hem imorgon, behandling på måndag. Den har inte gett ett piss. Men det kan faktiskt bero på att jag inte vågar släppa in sådana fakta i mitt medvetande. Tydligen så dör jag hellre än att äta efter tallriksmodellen.

Jagade ner ankorna till dammen idag igen, det är så kul att se dem simma och dyka för allt vad de är värda. Tydligen så räcker inte bassängen på tomten. Lucifer blev så till sig att han var tvungen att betäcka Lucia, i vattnet, med ett resultat som ledde till att Lucias huvud var under vattnet. Men han var barmhärtig och lyfte upp hennes huvud ibland. Sjuka, sjuka djur!
Idag flög de faktiskt hem till stallet igen. Tomten är såpass stor att de inte ser hem till stallet från dammen. Det är skönt att man slipper springa och jaga runt dem. Även fast de ser riktigt roliga ut när de "springer".

Det spännande och vilda livet på landet fortsätter. Vem vet, imorgon kanske ankorna flyger till dammen på morgonen och gud förbjud, min katt kanske lyckas fånga en råtta.

Grymt det låter, det är faktiskt mysigt här ute, men inte händer det mycket.

Jag är det svarta längst upp till höger

Just nu så funderar jag mycket. Jag är så osäker på mig själv och det känns som om jag har blivit en såndär människa som äter andra människor. Energitjuv. Precis en sådan.
Pratar stup i ett. Tror att det finns ett intresse för det jag vill säga. Jag vet inte, men det känns bara som att mitt ego blivit 100 gånger större och jag gillar det inte alls. Det är inte min plats att ta plats.
Jag är riktigt rädd för att människor runt mig ska tycka att jag är jobbig, irriterande. Det får inte bli så.
Jag kanske måste dra mig tillbaka lite i sättet.
Min hjärna drar iväg med mig och det är inte snällt.

Annars är livet fullt av kontraster. Människor är ute och festar,härjar och kanske slåss.
Här på landet har vi precis köpt mjölk från en kobonde. Helt färsk mjök som är bara mjölk helt enkelt.
Av den ska det göras mjölk,smör grädde ost. När andan faller på och chansen finns så säljer vi underkläder och allt som har en glansig yta till pervon.

Kontraster

2006. Min första häst Love Destiny. Kallades Love, som i det svenska namnet, för kärlek var inte ett ord som passade in på det djuret. Satan kanske är mera passande. Min första egna häst, red in henne själv osv. Det skulle bli en såndär solskenshistoria. Mördarhästen som tämjdes av en skelhelig rödhårig wannabe hästkännare.
I början såg det bra ut. Vi fungerade bra tillsammans. Hon jagade bort andra människor, bokstavligt talat. Ingen annan kunde rida henne och jag kunnde ligga på henne i hagen när hon gick och betade. Ack. Sen tvärvände det efter 8 månader. Hon försökte mörda mig, jagade mig, reste sig över mig, pep, sparka, ringade in mig genom att springa runt mig i en volt och valla in mig mot mitten om jag försökte ta mig undan. Det var ett 4 meters långt grimskaft och en jävla balans på ishalkan som gjorde att jag överlevde.
Och så var det med den glädjen. Fyra dagar senare var hon borta och jag kände mig som ett fån.



Tre månader efter sviten med Satan, dök denna korrpulenta stenliknande klumpen in i mitt liv. Baiba. Vi är nu inne i april 2007. Hon var skadan både fysiskt och psykiskt efter tidigare vistelser hos hästhandlare, ridskola och ägare som var helt övertygad om att hon visst kunde hoppa 140 bana med kotledsinflammation. Ännu en gång skulle jag rädda en individ som utan mig skulle gå mot ett svårt och hopplöst liv. Eller nåt. Mitt ego är äckligt.
Jag tyckte om henne, hon är fantastisk. Men det som hände var att hon blev fet. Riktigt fet. Jag ordnade till hovar och donade med sadel för att hitta rätt. Jättekul att pyssla med och våra personligheter passade ihop. Från marken. Från ryggen var det pannkaka. Vi klickade inte. Red egelbundet men det gav inte mig någon som helst glädje och mina ambitioner dalade. Hon är annars en helt underbar häst. Riktigt snuskig (passar ju mig). Brunstar och fiser hela tiden. När hon pissar ser hon så vulgär ut, hon spänner hela kroppen så hon ser ut som en gammal trätunna med ett dastmonterat grått huvud. Hon piper och har ett jävla humör. När hon blir vild så gör hon små piaffer i hagen och kröker ihop sig till en riktigt fin barockhäst. Det är nästan så att chocken tar en. Augusti 2008 insåg jag att hon var tvungen att komma till någon som höll henne kondition. Hittade en jätte rar familj i söderköping som numera äger henne. Senaste vändan ner till Växjö hälsade jag på henne så Linda i min utbildning bor numera på samma gård. Fast vi inte fungerade ihop i längden så hade vi kul tillsammans och jag vet att hon nu har ett jättefint hem med en familj som aldrig kommer att släppa henne ur sikte.



Den 14 maj 2009 dör en älskad familjemedlem. Short of Cash. Han dog i tarmvred tre dagar innan hans 20 års dag. Sorgen efter den lilla travaren var enorm. Den går inte att beskriva. Han var inte min på papper men ända sen han kom till oss i början av 07 så var han djupt älskad.
Hans död gjorde att den blivande åringen inte hade någon att gå med då alla andra fetton inte kunde vistas på samma typ av bete. Lösningen var en unghingst som införskaffades. Men, med honom, kom hans "farbror" Action Mile.
Den 28 maj stog han där i hagen. Hästen i mitt liv. Jag kände en enorm känslomässig dragning till denna vackra varelse.
Men kärlek, är kärlek och tillslut så var det bara att inse. Han lämnar aldrig min sida. Oavsett dåligt knä och bökig hov höger fram är han och förblir min. I vått och torrt. Skadad eller inte skadad. Ridbar eller oridbar. Vi är ett.
Knäpp, busig, nästan vild till och med (intern som några stackars läsare hänger med på), pigg, glad, sällskapssjuk, egensinnig och nästan lite tvär när andan faller på. Passar man sig inte så kan han ta tag i tofsen man har och dra i den. Eller så kanske han tar skon du har på foten. Han kanske till och med lägger ut hela sin slemmiga tunga på din axel och står där, bara för att han antagligen tycker att det är lite busigt.
Efter blod svett och tårar (och en nypa skratt,glädje och spring i benen) ledde alla dessa händelse till att bäbishäst klev in i mitt liv och la sig för att vila i mitt hjärta.

(jag har inte bara bytt häst, jag har bytt hårfärg också. Tror svart är bäst. Ska kolla med bäbishäst vad han tycker.)

Var vid gott mod. Men inte nu.
Den här situationen gör mig helt vansinnig.
Kommer bli otrevlig snart.

FAN!

Pervon förgyller min vardag. Verkligen!
En stackars varelse betalar gärna 1000 spänn för tre par trosor. Jag som inte har några som helt skröppler bryr mig inte.
Jag kan resonera på det viset att jag gör någon lite gladare till ett skäligt pris. Denna varelse (som än dock är väldigt hövlig som bara konverserar via sms) är även intresserad av lite korsetter som jag har som ligger och dammar i garderoben.
I bland är det bra när saker blir för stora. Jag har svårt att sälja saker som passar.

Men det kan behövas. Jag hjälper gärna människor som är i behov av udda...ting. Så länge jag slipper veta vad som ska hända med dem.

Jag är härmed förbjuden att besöka tradera.
Det slutar bara med saker som inte är bra för ekonomin.
Skor.



Men skor är viktigt.

Hade velat uppdatera med bilder, men min kamera försvann i samband med bilkaoset. Vart den kan vara vet jag inte, men med mig är den inte. Känns trist, lite bittert men ändock överkomligt.

Ännu en gång sitter jag fast. Orden fastnar och dem kommer inte ut. Så mycket jag vill skriva och uttrycka som bara slutar med några tafatta meningar på en sketen blogg, om ens det.


Dagens bragd: sockerkaka

Roligare än så blir det inte.

Mina ögon går sönder.

Nu är jag vaken efter att ha sovit några timmar under min värmefilt. Allt sjunker in och det är så häftigt det här!
Jag klarade det stora steget. Det har vart enormt roligt. Jag har träffat jättefina människor och jag tycker att det är så tråkigt att vi inte kommer att ha fler föreläsningar. Peder och Malin är helt fantastiska och de vet verkligen hur man lär ut på enkla roliga sätt. Jag har inte känt mig bortkommen en sekund.


Tänk att det känns som ett priveligium att ha fått utbildning, och ändå är det jag som betalat 40 000 för den. Då är man duktig!
Men pengarna är det klart värt. Jag ångrar inget!

HÄSTFYSIOTERAPEUT!!!

Förmedlingarnas förmedling.

Matdagbok. Behandling 3 av 5. Nådde längre in denna gång än de andra.
Började bra, men nu vet jag inte.
Hade tänkt köra utan koffeintabletter, for the sake of the heart.

Man imorn bär det iväg. Lär förbruka en hel burk de närmaste dagarna.


osvosvosvosv

Blir ledsen för ingenting. orka.

Tappade allt precis. Drivkraften samt viljan.
Förtärt 8 koffeintabletter idag. 2x4 . Köpa nya imorgon.


Läste ut kråkflican. Bra bok. Nöjd med att jag listade ut plotten innan den var uppenbar.
Tjohej

Glasstårta glasstårta, gräddtårta gräddtårta