Dissolve

Som vanligt var gårdagen kantad sorg och fittiga fittkänslor

 

En av gässlingarna har varit dålig sen den dag den kom hit. Den har varit väldigt svag och fått extra uppsyn. Igår var den sämre igen och jag beslutade att det var dags för den att flytta in i huset. Egentligen insåg jag väl redan på morgonen att det var dags för den att vandra vidare snart.

 

Etapp ett var ett varmt bad. Ingen flappfot ska behöva gå i döden utan ett ordentligt bad och utifall den skulle överleva så var det verkligen läge att tvätta den ordenligt.

Sen fick den vara med mig hela dagen. Den sov tillsammans med mig, hela tiden invirad i filt och värmefilt. Vi var ute i solen en stund och medans jag fyllde vatten och pysslade så låg den i solen med en filt över sig. Så fortsatte dagen. Ett tag när jag behövde städa så lärde S mig hur man bar den i sjal.

På eftermiddagen så slöt den ögonen en sista gång. Vid den tidpunkten så hade den penetrerat mitt hjärta helt och jag sörjer och gråter. Ett litet skört liv. Den var i alla fall helt trygg och det går inte att beskriva hur fantastiskt det kändes när den borrade in sig under mitt hår och la näbben mellan mina nyckelben. Då och då nibblade den mig på halsen med den lilla näbben.

 

 

 

Det var väl vid denna tidpunkt jag insåg att den faktiskt inte skulle överleva. Den frös ute i solen så jag bäddade ner den en stund. Kali var med och såg till att det gick som det skulle. Den både åt och drack lite.