Dissolve

Nu är de bestialiska drömmarna tillbaka igen. Denna gång lika färgfullt och känslomässigt nära som tidigare.
Motorsågsmassakern kan slänga sitt blodiga arsel i väggen. Detta var värre.
Jag drömde om mörka gånger unden havets botten och en djup känsla av skräck. Någonting var ute efter mig. Mig och ingen annan. Det blir kolsvart, mörkt för ögonen. Jag är fast. Tillfångatagen.
Vaknar till på något som jag tror var en bältessäng. Fast, oförmögen att röra mig mer än huvudet och bröstkorgen.
Då ser jag honom, i ett ljussken, en förvriden skapelse. Kan inte sätta fingret på vad det är, bara att det ser grymt ut, fruktansvärt ut, med ren illvilja och ondska som gnistrar i de mörka ögonen.
Då tar han fram kniven. Mina ben är helt plötsligt särde. Kniven är böjd, med ett tjockt blad. Den glänser.
Panik. Paniken griper tag i mig, genom en fruktansvärd insikt vet jag vad han tänker göra med den kniven. Benen skakar, bröstkorgen spänner sig i en båge. Jag vill loss!
Första hugget, jag reser hela underkroppen i kraftig stöt av smärta. Kniven gräver sig in i mitt underliv. jag skriker. Han snitar till och sliter loss ett stycke kött från min insida som han njutrningsfullt stoppar i munnen.
Igen och igen känner jag hur kniven sjunker in i mig för att karva ut min insida genom mitt känsorgan. Det finns ingenting där nere längre, bara en blodig massa som för varje hugg blev mer och mer sargad. Jag skriker gråter och kastar mig men kommer inte loss. Han sitter där mellan mina nu blodiga ben och äter upp det han skördar från min kropp.


Det är mina drömmar det.
Beat that!