Needles

När jag mår så här saknar jag avdelningens låsta dörrar och tryckta luft. Jag saknar att vara bland andra hålögda människoliknande varelser. Jag saknar att kunna ligga i fosterställning en hel dag. Jag saknar tryggheten av larmknapparna och en sköterskas närvaro.
När jag mår såhär vill jag helt enkelt inte.

Jag ser migsjälv i spegeln och ser en stor ful blobb. Jag vill spy. Jag är vidrig. Äcklig.Vedervärdig.
Vill inte kunna känna mig själv. Vill inte kunna känna en kroppsdel mot en annan.


Needles


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0