Gröt under löv

Något underligt händer. Jag vet inte om jag nämt det. Men jag fryser inte längre. Alls. Jag sover bara med ett täcke. Det har jag inte gjort sen jag var typ 11. Idag gick jag barbent med kjol och tshirt. Har tilloch med varit ute i princip hela dagen i tshirt.
Egentligen så borde jag vara tacksam. Det är ett mindre helvete att frysa hela tiden. Men det har även vart en trygghet. En trygghet som säger att min kropp har inte energi nog att hålla värme. Nu är jag inte längre säker. Med tanke på att jag varm och inte fryser så har min kropp ett överskott av energi. Ett överskott av energi gör att jag kommer att bli fet. Och det jag mig RÄDD.

Dagen annars har vart lång men bra. Jag inledde med att släppa ut kaninerna i uteburen. Den är lite liten men de verkar uppskatta att få vara ute i luften och lufta sig. Det är ju tråkiga omständigheter som gör att de måste bo inne. Egentligen är de ju vana att vara just ute.
Efter kaninernas omvårdnad gav jag mig ut på en ridtur som skulle komma att visa sig vara helt underbar. Jag har via en praktikhästägare fått nys om en ridväg som tydligen ska vara helt perfekt för trav och galopp. Grusvägarna är för hårda som det är nu.
Glad i hågen gav jag mig iväg. Det var en bit bort så det blev en ordentlig framskrittning. Sen kom vi ut på de okända vägarna och de var helt fantastiska. Vi travade långa sträckor och han tog till och med galoppen!!
Pålle var tämligen nöjd hela vägen hem och ögonen glittrade verkligen. Sådana stunder är guld värda.

Snigelpuff fick dra däck för första gången idag. Han blev lite överraskad av att det lät så mycket bakom honom. Plankan som han dragit förut har ju inte fört ett sådant väsen. Men det han gjorde var att kasta sig runt för att titta på tingesten som följde efter honom och efter ett andra försök så gick han på som om inget i denna värld störde honom. Duktig!


Buppen och Tonto fick sig också en kortare tur i skogen. De visade sig att både har blivit lite förvildade av den slappa vintern och de var tämligen tvära ovh envisa båda två. Men nu ska det bli ändrig på det !


Ankorna fick nytt badvatten och ny bädd. Jag plågade Lucifer med att bära runt på honom och klappa honom. Ibörjan väste han i ren chock men sen lugnade han sig och han verkar faktiskt uppskatta att bli kliad på fläskmagen. Det är en sällsam känsla att klia en anka på magen. De är så...fettiga..typ.


Hönsen, ja hönsen. Det var läge för en ordentlig vårständning. Det har inte vart läge att mocka ut hela bädden under vintern så det översta lagret har bara blivit bytt. Men nu skulle allt ut. Hönsen, som tydligen inte vill vara ute i hängnet, fick panik när jag jagade ut dem. Jag fick bokstavligen kasta ut några av dem och sen satte jag för ett kompostgaller för öppningen. Några vågade individer försökte tappert ramma gallret med rå kroppsstyrka. Behöver jag tillägga att det inte gick så bra för dem.
Hela ytan fylldes på med halm och hönsen verkade helt förfärade över att deras fina underlag blivit sabboterat och ersatt med en tjock halmbädd.

Vi hämtade två rundbalar hösilage igår som låg i lastbilen tills idag. Efter middagen skulle vi ta oss ann uppdraget att få ut dem ur lastbilen. "äh, det går ju att välta ut dem". Icket! Vi hade fått veta att dessa skulle vara lite större, men de var enorma! Två pers kunde inte rubba dem och de andra latmaskarna i omgivingen verkade inte hågade att hjälpa till. Jag och C löste det med att ta fram draglinorna och fästa dem i ett träd. Sen fästes ena ändan runt balen i lastbilen och sen körde jag långsamt iväg. Voila! Balen var ute på marken. Det fick smidigt och krävdes minimal kraftansträngning plus att jag fick presetionsbacka på lastbilen. Som förövrigt har extra lång släp.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0