slakt vol2
En blöt dag. Det pissar från himlen. Snöblandat regn och lera. Marken dryper.
Hästarna var helt vansinniga idag. Alla var skitsura och allmänt dryga. Maten hade tagit slut någon gång på småtimmarna. Säg att de stackarna var utan mat i säkert tre timmar. Det är inte lätt att vara häst inte. Istället för att vara inne i den torra lösdriften så var det mycket mycket bättre att stå mitt i blåsten och regnet och sura.
Alla de fyra fick i alla fall täcken på sig.
Det här är inte en ok vinter!
Idag har vi slaktat myskanka. Vi avlivar med skott. Jag har så svårt att se hur det ska gå att avliva en stor rädd anka på ett lugnt och harmoniskt sätt. Då är det bättre att den står där och äter,sover eller vad den nu gör och innan den vet vad som händer så är den död. Det var J som fick skjuta, det blir till att lära sig det med så att det blir rätt.
En del tycker nänmligen att det bara är att fånga ankan, knyta ihop benen på den, köra in huvudet i en stor tratt ala kon utan topp. Huvudet är då fixerat och djuret kan inte röra sig alls. Sen är det bara att chopa av huvudet på den. Som en dans på rosor. Eller nåt.
Vad fan spelar det för roll med självhushållning om man tar industrin och det löpande bandet hem till sig. Tvi!
Resten av slakten gick snabbt, under timman. Nu har jag lagt in ankan i kylen med enbär och imorgon ska jag laga riktig mat till föräldrar osv.
Det känns helt ok, jag vet att ankan har haft ett toppenliv. Artfränder,damm,varierad miljö,stora strövningsområden, mat och vatten. Dessa saker är självklara för oss som har djuren, men tydligen skämmer vi bort dem säger andra. Hur fel kan det vara att låta djuren ha ett drägligt liv?
Jag vet såpass mycket om ankan för att den ska vara en individ. Jag vet vilka den helst umgicks med, vilka tider den var på vissa ställen. Kom den inte hem på kvällen visste jag vart han höll hus osv.
Denna herre har jag i vild frenesi jagat på en stor åker med hov. Han ville sova ute jag vill att han skulle ha skydd från räven.
Med andra ord är ankan inte bara mat i mina ögon. Ankan var en anka, en levande varelse med behov och personlighet. Det är viktigt att inte glömma det.
Massa pladder igen. Det enda jag kan åstadkomma numera.
Parakiterna är som parakiter är mest;Dryga.
Kali ramlade ur soffan idag och slog huvudet i bordet
Ganska kul faktiskt.
Hästarna var helt vansinniga idag. Alla var skitsura och allmänt dryga. Maten hade tagit slut någon gång på småtimmarna. Säg att de stackarna var utan mat i säkert tre timmar. Det är inte lätt att vara häst inte. Istället för att vara inne i den torra lösdriften så var det mycket mycket bättre att stå mitt i blåsten och regnet och sura.
Alla de fyra fick i alla fall täcken på sig.
Det här är inte en ok vinter!
Idag har vi slaktat myskanka. Vi avlivar med skott. Jag har så svårt att se hur det ska gå att avliva en stor rädd anka på ett lugnt och harmoniskt sätt. Då är det bättre att den står där och äter,sover eller vad den nu gör och innan den vet vad som händer så är den död. Det var J som fick skjuta, det blir till att lära sig det med så att det blir rätt.
En del tycker nänmligen att det bara är att fånga ankan, knyta ihop benen på den, köra in huvudet i en stor tratt ala kon utan topp. Huvudet är då fixerat och djuret kan inte röra sig alls. Sen är det bara att chopa av huvudet på den. Som en dans på rosor. Eller nåt.
Vad fan spelar det för roll med självhushållning om man tar industrin och det löpande bandet hem till sig. Tvi!
Resten av slakten gick snabbt, under timman. Nu har jag lagt in ankan i kylen med enbär och imorgon ska jag laga riktig mat till föräldrar osv.
Det känns helt ok, jag vet att ankan har haft ett toppenliv. Artfränder,damm,varierad miljö,stora strövningsområden, mat och vatten. Dessa saker är självklara för oss som har djuren, men tydligen skämmer vi bort dem säger andra. Hur fel kan det vara att låta djuren ha ett drägligt liv?
Jag vet såpass mycket om ankan för att den ska vara en individ. Jag vet vilka den helst umgicks med, vilka tider den var på vissa ställen. Kom den inte hem på kvällen visste jag vart han höll hus osv.
Denna herre har jag i vild frenesi jagat på en stor åker med hov. Han ville sova ute jag vill att han skulle ha skydd från räven.
Med andra ord är ankan inte bara mat i mina ögon. Ankan var en anka, en levande varelse med behov och personlighet. Det är viktigt att inte glömma det.
Massa pladder igen. Det enda jag kan åstadkomma numera.
Parakiterna är som parakiter är mest;Dryga.
Kali ramlade ur soffan idag och slog huvudet i bordet
Ganska kul faktiskt.
Kommentarer
Trackback
