Vinterchock
Igår när vi körde utomhusarbete från 08:00 till 15:00 fick vi sällskap av kalkonerna. Jag hittade en äcklig låda med fallfrukt som jag slängde ner i rabatten vid bron. Fullt medveten om att någon typ av djur skulle ta sig ann uppgiften att käka upp det. Mycket riktigt dök kalkonerna upp. Igår var det dags igen, Först hördes ljudliga ´"gobbelgobbelgobbel" och sen dök de upp.
De hade dock inte räknat med att vi skulle vara där uppe och arbeta.
Kalkonerna möttes av tre människor, två hundar plus en massa redskap såsom spade, grep och skottkärra.
Hanarna vandrade omkring till var och en av oss,inklusive redskapen, och blåste upp sig.
Organisation bland hanarna. Hur ska hotet bemötas. De verkar vara omringade.
De har delat upp sig. En tar sig mot mig och den andra vaggar misstänksamt fram till spaden.
Kampen mot spaden är vunnen och Penis-Arne är riktigt modig nu. Vingarna skrapar mot marken rejält.
Penis-Arne håller stoiskt vakten när Kalle-kon vågar sig på att smaka på brödet.
Nu till den riktiga faran..
..Kali.
I detta utsatta läge var hon väldigt nervös. Hon vet om att hon ska sitta kvar på plats när djuren är lite osäkra. Men hon tittade väldigt oroligt och bedjade så jag sa att hon fick komma till mig. Varpå hon gömde sig bakom mig.
Efter en stund kom vallinstingten och hon fick nosa runt lite på dem.
"kampen" om makten var extremt jämn och jag tror fortfarande att det inte är helt uträtt vem som ska vara rädd för vem.
Den första snön har kommit inatt, ankorna hade givetvis ingen aning om detta. Chocken var stor i gruppen när jag öppnade för att släppa ut dem. Alla utom ett ca fyra st har upplevt en vinter förut. Dessa hör till den skaran som inte har lika bråttom ut på morgonen, de vet om att deras tur kommer.
Alla ungdjur tog fart för att springa ut men stannade precis utanför öppningen. Tystnaden sänkte sig en gässhanarna sträckte ut halsarna misstänksamt och lät höra ett varningsljud.
När jag gick däreifrån stog de fortfarande helt stilla och blängde misstänksamt på det förändrade landskapet.
De hade dock inte räknat med att vi skulle vara där uppe och arbeta.
Kalkonerna möttes av tre människor, två hundar plus en massa redskap såsom spade, grep och skottkärra.
Hanarna vandrade omkring till var och en av oss,inklusive redskapen, och blåste upp sig.
Organisation bland hanarna. Hur ska hotet bemötas. De verkar vara omringade.
De har delat upp sig. En tar sig mot mig och den andra vaggar misstänksamt fram till spaden.
Kampen mot spaden är vunnen och Penis-Arne är riktigt modig nu. Vingarna skrapar mot marken rejält.
Penis-Arne håller stoiskt vakten när Kalle-kon vågar sig på att smaka på brödet.
Nu till den riktiga faran..
..Kali.
I detta utsatta läge var hon väldigt nervös. Hon vet om att hon ska sitta kvar på plats när djuren är lite osäkra. Men hon tittade väldigt oroligt och bedjade så jag sa att hon fick komma till mig. Varpå hon gömde sig bakom mig.
Efter en stund kom vallinstingten och hon fick nosa runt lite på dem.
"kampen" om makten var extremt jämn och jag tror fortfarande att det inte är helt uträtt vem som ska vara rädd för vem.
Den första snön har kommit inatt, ankorna hade givetvis ingen aning om detta. Chocken var stor i gruppen när jag öppnade för att släppa ut dem. Alla utom ett ca fyra st har upplevt en vinter förut. Dessa hör till den skaran som inte har lika bråttom ut på morgonen, de vet om att deras tur kommer.
Alla ungdjur tog fart för att springa ut men stannade precis utanför öppningen. Tystnaden sänkte sig en gässhanarna sträckte ut halsarna misstänksamt och lät höra ett varningsljud.
När jag gick däreifrån stog de fortfarande helt stilla och blängde misstänksamt på det förändrade landskapet.
Kommentarer
Trackback
