Alaska?
Min längtan att se världen, i den lilla grad den finns, drivs av en vilja att se det vackra. Att få alla sinnen uppfyllda av naturens alla krafter. Jag lyssnar faschinerat på bland annat min syster berättar om hennes äventyr i asien och jag häpnar över bilderna på en oslagbar natur. Men, att själv åka till tropikerna, att själv se det som är så fantastiskt, den tanken får mig att backa. Det beror på följande: tanken på att möta djur som krokodiler,haj, orm får mitt blod att frysa. Bara tanken på att befinns mig i samma område som dessa hungrande monster får mig att må illa. Vanliga turistmål som Egypten och Australien till exempel, jag skulle aldrig klara av att vistas i ett sådant land.
Men, efter att ha läst Jon Kraukers bok "Into the Wild" som är en berättelse om Chris McCandless har jag insett att det finns ju så mycket mer. Det finns bergskedjor, obegränsade ytor av orörd mark som drar in över stora kuster. Inatt satt jag uppe på internet och läste om Alaska, Mount Everest,Devils Thumb och K2. Inte för att själv nödvändigtvis vill riskera livhanken i några av världens mesr imponerande berg, men bilderna och berättelsena om dessa människorss öden är faschinerande. En värld av möjligheter öppnar sig plötsligt. Glöm länderna runt ekvatorn, regnskogen må vara en dröm, men förblir nog bara en dröm som en fegis som mig. Men tanken på att någon gång på vandra och uppleva Alaska är plötsligt pockande. Kanske det kan bli ett mål? Att innan min död få vandra i en riktig natur. En oförstörd natur.Vem vet.
