Dissolve

Gården där de lyckligaste dagarna i mitt liv spenderades. Minns tiden med glädje men sörjer förlusten. Inte för den gångna bardommen utan för en faktastisk gård som gled oss ur händerna.
Bakom det vita huset gömde sig en lekstuga som min bortgångne morfar byggt, ett smultronställe och en hemlig stig ner till gårdens stora plana gräsmatta där tvätten brukade hängas. På loften ovan på vedboden hade vi ett hemligt klubbrum och den stora landan var full av gömda skatter.


Gårdvik, stranden som kändes som "våran", den ligger så till att man hittar den bara om man smyger ner längst med stenmuren förbi vårat gamla ställe. De andra vägarna är klippvägen från antingen hamnen eller en av de andra stränderna. Med andra ord förekommer det fortfarande väldigt få turister. Platsen är nästan magisk.


Stenarna där tusentals krabbor blivit uppfiskade för att sen släppas ut igen. Efter en lång tids fiskande så kunde man känna igen dem starkars krabborna som gång på gång fiskades upp av oss tappra och tålmodiga barn.


Hoppet. När åldern steg och vi växte upp så var det här man hoppade. Det är mellan fyra till fem meter högt och man måste simma runt udden för att komma till "nubben" där det omtalade repet sitter och det är där den ursprungliga dykplatsen är.

Trots att mycket går fel just nu, trots att jag sviker många och trots att jag värker av oro för min häst så är det skönt att få en stunds frid i kroppen som bara klippor och hav kan ge mig.