Dissolve

Det går mot mörkare tider. Tiden står still.Luften står still. Vad är verkligt. Tänker att om jag bara fortsätter, vart hamnar jag då? Stigarna i hagen är oändliga, hittar jag tillbaka om följer dem. Tankarna står stilla, så stilla. Bakom mig är lugnet framför mig är stormen.Känslan av nästan är stark. Jag är nästan. En nästan människa är inte riktigt på riktigt, bara nästan. Allt jag tar och vistas vid blir bara nästan. Funderar om det måste vara så. Kanske jag kan vara någon, kanske något och inte nästan. Vill inte lämna hagen. Bilen väntar, bäbishäst drar mig tillbaka. Måste jag gå. Kan vi inte bara vara. Utan tid. Utan tanke. Bara nu. Han luktar gott. Han är frid. Grusvägen känns som om den är oändlig, vanligtvis svänger jag höger vid kyrkan, om jag tar vänster, vad händer då? Finns det en värld där. Jag brukar inte svänga vänster så egentligen behöver det inte finnas en värld där. I alla fall inte någon som involverar mig. Tänker att kanske kan bara kan köra. Köra och köra. Ingen realism, bara kör. Kanske man kommer till kanten, kanske faller man. Jorden behöver inte vara rund. Om jag hittar kanten kanske jag kan falla. Utan att det blir mitt fel. För kanten ska ju inte finnas. Tänker att det är så mycket grus, så mycket väg. Luften är tunn. Önskar salt, önskar hav. Önskar månen och marelden. Tänker att över kanten kanske det finns hav. Sammetshav. Hav som smeker sårad hud. Jag vet att saker som mareld är fint. Jag vet att jag älskar mareld. Om jag faller över kanten, ner i mareld. Kommer jag också glittra? Kommer jag att kunna älska? Blir jag fin då? Kan en död själ leva, kan en död själ betyda något? Tårar är salta, varför är inte dem lika fina som havet. Varför glittrar inte mina kinder för? Dem är ju så salta nu. Varför? Det är mörkt ute, det är slut nu. Ljuset lämnar sverige och skönheten med den. Vart är lusten, livet? Doften är liv? Det är mörkt, släcker jag lampan kan jag inte läsa. Vart är allt? Varför missar jag alltid det som är ljust för? Morotvägen är plan, oändlig, men ingen kant. Stockhom, sen södra sverige, danmark, tysklad världen, men ingen kant. Bara människor. Leenden kanske. Inte alltid men ofta.E18 är inte rätt väg heller. Vart är kanten? Vart är marelden som gör att jag glittrar. Jag vill så gärna. Men det finns inte.Död.