on me way

Påväg mot det som kallas paradiset. Kroppen skriker att äntligen får den luft. Äntligen kommer den att helas av salt. Sinnet säger att jag är en svikare och antagligen är jag det. Det gör ont men det är högst troligt att jag förtjänar det

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0