Dissolve

Det blev tandläkarbesök idag. Trots ekonomin. Med lite snokande så fick jag reda på att man får en allmänersättning från försäkringskassan. 300 vartannat år. Jag hade 600 i potten så besöket idag kostade mig knappa 200 hur egen ficka.
Kruxet är att det kommer kosta mig 6000(!) att rotfylla tandjäveln från helvetet.
Just nu har jag något provesoriskt och det får räcka några månader.

Cradle of Filth-Byronic Man. Bra låt, blir pepp av den.

Jag vaknade med ett ryck i natt. Efter  några minuters förvirring så upptäckte jag att det var tandvärk jag vaknat av. Lite surt la jag mig igen och gjorde det dumma misstaget att vänta ut den. Efter stund, vet ej hur lång stund, insåg jag att företaget var fruktlöst så jag släppade mig upp för att imundiga mig i värktabletter. Väl i köket såg jag min reflektion i köksfönstret och där såg jag en hiskelig kutryggad (japp) person med svart tufsigt hår och sömndruckna ögon. Vad fin man känner sig ibland. Jag är så stolt över migsjälv. Eller nåt.
Valet stog mellan Ipren och Citodon. Utan större tvekan tog jag en Citodon och hasade mig ner för den otäcka trappen för att sen hasa vidare in i sovrummet. Sen följde ett antal timmar av bultande smärta och ett grinigt jag som satt och vaggade fran och tillbaka i sängen.
För att förtydliga saker för er läsare så har jag vart bortskämd i hela mitt liv med att vara relativt smärtfri. En gång på karaten stukade jag fingret (ve och fasa) och en gång ramlade jag med cykeln och skrapade bort allt skin på insidan av ett av mina tio fingrar ( ja, jag har tio fingrar, faktiskt). Det är ungefär det som hänt mig.
Så döm min förvåning när tandvärken inte gav med sig. Och döm min irritation när jag upptäckte vilken mes jag visade mig vara.
Hur som haver kravlade jag mig upp halv sju då klockan ringde och tog mig ann uppdraget att väcka barnen och släppa ut hundarna. Fortfarande med tandvärk, dock var den aningens mildare. Väl uppe med tevatten på g satte jag i mig en ipren, och hör och häpna! Tandvärken försvann på en halvtimma. Jag hade aldrig i mitt liv trott att den lilla korrplulenta iprenmannen faktriskt talar sanning (sjunger) sanning i alla dessa anskrämliga reklamer.

Morgonen skrider vidare och jag inser att jag är i desperat behov att just en tandläkare. Jag letar upp försäkringskassans nummer för de ska tydligen ha en ersättning man kan få för tandvård. I min ålder får man hela 300 kr per år och kommer man över 5000 betalar det 50% av behandlingskostnaden. Glad i hågen och aningens hoppfull ringer jag upp distriktstandvården som ligger 300 meter från mitt hem. Dock så var informationen jag fick väldigt diger. Ett hål kostar runt 1000lappen och en rotfyllning, som jag antagligen behöver, går på 4000 kr. Så mycket för att vara glad för 600 kr. Jag frågade hoppfullt om delbetalning och visst gick det, men bara i tre månader och betalningsbeloppet fick inte överstiga 5000 kr. Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Det blir ingen tandvård för mig i dagsläget eller i den nära framtiden. Det blir till att knapra mängder ipren och smutta på alkohol för att döva smärtan.

Slutledning på denna berättelse: Är huvudet dumt får kroppen lida samt Snålheten bedrar visheten.

Tack och hej!

Lilla lilla kusin. Jag önskar att jag kunde sitta bredvid dig och vara ditt stöd i en hård och kall värld.

Jag tänker på dig och önskar att du inte var på andra sidan jordklotet.

Vad var det nu som hände under de nätter vi spenderade på Säteriet.
Vi anlände på dagen och fick då veta att det bara var vi som skulle sova på vandrarhemmet. Ägaren berättade att hon bodde på annan lokation och vi skulle få vara ensam där , dagar som nätter. Kul.
Osaby Säteri är ett jättevacker gammal herrgård som ligger jättefint till. Det är inrett på gammalstil med rokoko samt gustaviansk stil. Det är stora rymliga rum med högt i tak. Toaletter överallt. Speglar som sträcker sig upp till taken och rum som är inredda med olika teman. Första natten så hade vi gissat att det spökande och en av dem som bodde med oss var en typ av medium, kan man säga. Hon kände defenitivt av att det var något i huset. Vi andra uppfattade bara ett extremt obehag när vi skulle gå in o decentens blåa rum och i brölppssviten. Dag två dyker två herrar upp från styrelsen för att undersöka en vägg i huset. De berättar med uppsluppen glädje om husets digra historia. Ett syskonpar och docenten var inblandade i tragiken. Det hade slutat med att den ena systern dränkte sig i sjön precis utanför Osaby, den andra hade efter det tagit livet av sig uppe på vinden och sist men inte minst hade docenten dött av lymfkörtelcancer i det blå rummet.Natten innan hade Malin slägt sin Bh rakt ner på golvet vid sängdags. På morgonen kunde den inte gå att finna. När vi kom ner i matsalen informerade Veronica om att hennes borste var borta och hon kunde verkligen inte hittas. Hon hade lagt den på sitt nattduksbord kvällen innan och nu var den borta.
Vi började känns oss väligt obehagligt till mods och rörde oss inte ensamma i huset. För att komma till vårat rum var man tvungen att gå igenom bröloppssviten och när man kom till en punkt i rummet fick man nästan yrsel och svårt att andas. En dörr i farstun vid köket öppnade och stängde sig under dagarna och likaså en toalett, på den vreds hantaget om och så gled upp sakta. En kväll satt vi alla och tryckte i matsalen på nedervåningen då vi alla hörde en röst, tydligt, från övervåningen. På kvällen när vi gick upp var det fotsteg som följde efter oss i trappan. Badrummet in till vårat rum var så otäckt att ingen av oss vågade duscha under de fem dagarna vi var där.
Morgonen på den fjärde dagen kom Veronica ut från sitt rum (hon, modig som hon är, sov ensam på nedervåningen). Hon hade hittat sin borste, den låg bredvid hennes säng på nattduksbortdet. Den sista natten, samma natt som det var supermånen var det en väldigt tryckt stämmning i hela huset. Vi gick i klunga upp till sovrummet och fick alla hjärtattack när Bella kom inspringades skrikande i sovrummet. Hon hade fått en gardinstång över sig och vi alla kastade oss in i ett hörn och skrek samtidigt som vi skrattade hysteriskt över hur fåniga vi var. Vi hade fått veta att kvinnan som överlåtit Osaby i jaunari till kvinnan som har det, hade berättat att det var inte spöken i huset, det var Troll. Det gjorde i alla fall mig väligt illa till mods, jag känner mig lite osäker på Troll men kanske kan det förklara varför saker försvunnit.  Den sista natten på Osaby var det lagom obehagligt. Vi visste att på morgonen skulle det dyka upp folk och göra iordning för ett dop. När Bella vaknade sent på natten, eller väldigt tidigt på morgonen så antog hon att det var dopmänniskorna som flyttade runt möbler på nedervåningen och  förde en massa liv. Veronica hade vaknat mitt i natten och hört en massa oväsen från övervåningen och antagit att det var vi som av någon anledning klampade runt och flyttde stolar i föreläsningsrummet ovanför hennes huvud. Vi gick ner när vi vaknade bara för att inse att det inte hade varit någon i matsalen och inga möbler var flyttade. Veronica kom ut och frågade vad vi hade gjort under natten och vi berättade att vi sovit hela tiden. När vo sedan packade ordning våra prylar gick Malin igenom sin packning är där i en påse, i en pärm låg hennes Bh instoppad.

I rest my case.

Har spenderat fem dagar i Växjö på Osaby Säteri. Det var dags för fem dagars praktik i kursen Hästfysioterapeut.
Vi var fem st tjejer spom var ensamma i Osaby Säteris vandrarhem då inte ens ägaren var där på dagarma. När natten kom dök spökena fram och det var väldigt tydligt och en del obehagliga saker som hände. Mer om det i ett annat inlägg.


Dag 1: Genomgång av hemmatiden och muskler


Dag 2: Sadlar och uppgift. Beskriva musklernas funktioner i :
Extension av framben
Fölextion av framen
Extension av bakven
Flextion av bakben
Lateral flextion av rygg
Lateral flextion av nacke
Abduktion av bakben
abduktiion av framben

Klurigt men kul

Dag 3: Sadelutprovning hemma hos supermodellen Monaq Johanesson


Dag 4: föreläsning om hovar, genomgång av hovar. Utprovning av bland annat westernsadlar.


Dag 5. Akupressur.

Alltid motgångar

Jag dööööööööööör! Så sinnessjuka människor det finns.

Förövrigt bemöttes jag av detta när jag kom upp på övervåningen imorse:



I hagen möttes jag av denna fryntliga varelse:




Älskade Buppen

Imorgon bär det av.

Det sista informationsmötet var idag. Denna gång var det lite exta info för anhöriga, som jag förövrigt inte hade med mig, plus en föreläsning av en psykoterapeut. Jag somnade. Igen. Idag satt jag dock längre bak så han som föreläste såg inte att jag sov. Men de som satt bredvid mig märke det säkert. Lite pinsamt, men jag orkar inte bry mig riktigt. Jag firade mitt ätstörda beetende med en bulle och en KitKat. Jag är kass. Så jävla kass full och äcklig. jag ser alla smala människor omkring mig och undrar varför inte jag kan. är jag ens värd behandling. Jag är ju inte ens smal. Vårdavdelning 1, here I come! Det är fan värt rullstolen och organsvikt. Smal ska jag bli! Orkar inte vara ful längre.

Hundar och katter används som levande hajbete. Asen till människor kör in en krokar genom nosen och framtassarna och sen släpas de efter båten tills hajar får tag i dem och äter dem levande.

JAG HATAR MÄNNISKAN!

Var på den andra föreläsningen igår. Jag kom dit två minuter sent, skrev på närvarolistan och gick fram längst fram där det fanns platser. Hon som föreläste började sin föreläsning och det var jätteintressant och hon var riktigt duktig. Sen, ja sen, somnade jag. Och där satt jag, längst fram, mitt frömför näsan på henne och sov. Så pinsamt! Jag kände mig jättedum och tänkte att jag skulle gå fram till henne och be om ursäkt. Men av någon konstig anledning så glömde jag det. Det var ju bra. Verkligen. Heja mig.
All min papriska är slut, gurkan är slut och jag har ingen lakrits plus att jag hinkat i mig 5 koppar te så citrontet är också slut i princip. Wuh.



Trött Babbling.

Idag var jag på den första delen áv basinformationen på SCFÄ. Idag var det en överläkare som föreläste och på onsdag blir det en dietist. Den tredje och sista föreläsningen hålls av en psykoterapeut. Föreläsningen idag var väl inte jättespännande. Det handlade om hur ätstörningen påverkar kroppen och samsjukligheten. Allt det där hade jag koll på men jag antar att det är viktigt att alla som behandlas har den informationen plus att man fick ta med anhöriga om man ville, vilket många hade. Kring själva bemötandet och hanterandet av en ätstörd i hemmet ställdes en hel del intressanta frågor från flera av de anhöriga som var där och det var intressant att lyssna på.

Det jobbiga med att vara i ett rum med 30 ätstörda i alla åldrar är att jag jämför mig med dem. Jag är säkert inte ensam om det. Det var sjukt tungt. I alla fall två st där inne var smalare och vackrare än vad jag är. Det är samma sak som när jag måste gå upp till plan 3 och går förbi plan 2. På plan två ligger den slutna vårdavdelningen och jag hatar att få förbi där. Där inne, bakom låsta dörrar, ligger de som är inom den absoluta eliten. Jag kan inte se det som något dåligt. De ligger där, inåsta, för att de har lyckats med att ta kontroll över sin kropp. De har visat vem som bestämmer. Show your body who's the boss. De har lyckats. Meddans en annan traskar runt med valkar och stjäl hjälp från dem som verkligen behöver det. Det är en skev värld vi lever i.