Osaby Säteri
Vad var det nu som hände under de nätter vi spenderade på Säteriet.
Vi anlände på dagen och fick då veta att det bara var vi som skulle sova på vandrarhemmet. Ägaren berättade att hon bodde på annan lokation och vi skulle få vara ensam där , dagar som nätter. Kul.
Osaby Säteri är ett jättevacker gammal herrgård som ligger jättefint till. Det är inrett på gammalstil med rokoko samt gustaviansk stil. Det är stora rymliga rum med högt i tak. Toaletter överallt. Speglar som sträcker sig upp till taken och rum som är inredda med olika teman. Första natten så hade vi gissat att det spökande och en av dem som bodde med oss var en typ av medium, kan man säga. Hon kände defenitivt av att det var något i huset. Vi andra uppfattade bara ett extremt obehag när vi skulle gå in o decentens blåa rum och i brölppssviten. Dag två dyker två herrar upp från styrelsen för att undersöka en vägg i huset. De berättar med uppsluppen glädje om husets digra historia. Ett syskonpar och docenten var inblandade i tragiken. Det hade slutat med att den ena systern dränkte sig i sjön precis utanför Osaby, den andra hade efter det tagit livet av sig uppe på vinden och sist men inte minst hade docenten dött av lymfkörtelcancer i det blå rummet.Natten innan hade Malin slägt sin Bh rakt ner på golvet vid sängdags. På morgonen kunde den inte gå att finna. När vi kom ner i matsalen informerade Veronica om att hennes borste var borta och hon kunde verkligen inte hittas. Hon hade lagt den på sitt nattduksbord kvällen innan och nu var den borta.
Vi började känns oss väligt obehagligt till mods och rörde oss inte ensamma i huset. För att komma till vårat rum var man tvungen att gå igenom bröloppssviten och när man kom till en punkt i rummet fick man nästan yrsel och svårt att andas. En dörr i farstun vid köket öppnade och stängde sig under dagarna och likaså en toalett, på den vreds hantaget om och så gled upp sakta. En kväll satt vi alla och tryckte i matsalen på nedervåningen då vi alla hörde en röst, tydligt, från övervåningen. På kvällen när vi gick upp var det fotsteg som följde efter oss i trappan. Badrummet in till vårat rum var så otäckt att ingen av oss vågade duscha under de fem dagarna vi var där.
Morgonen på den fjärde dagen kom Veronica ut från sitt rum (hon, modig som hon är, sov ensam på nedervåningen). Hon hade hittat sin borste, den låg bredvid hennes säng på nattduksbortdet. Den sista natten, samma natt som det var supermånen var det en väldigt tryckt stämmning i hela huset. Vi gick i klunga upp till sovrummet och fick alla hjärtattack när Bella kom inspringades skrikande i sovrummet. Hon hade fått en gardinstång över sig och vi alla kastade oss in i ett hörn och skrek samtidigt som vi skrattade hysteriskt över hur fåniga vi var. Vi hade fått veta att kvinnan som överlåtit Osaby i jaunari till kvinnan som har det, hade berättat att det var inte spöken i huset, det var Troll. Det gjorde i alla fall mig väligt illa till mods, jag känner mig lite osäker på Troll men kanske kan det förklara varför saker försvunnit. Den sista natten på Osaby var det lagom obehagligt. Vi visste att på morgonen skulle det dyka upp folk och göra iordning för ett dop. När Bella vaknade sent på natten, eller väldigt tidigt på morgonen så antog hon att det var dopmänniskorna som flyttade runt möbler på nedervåningen och förde en massa liv. Veronica hade vaknat mitt i natten och hört en massa oväsen från övervåningen och antagit att det var vi som av någon anledning klampade runt och flyttde stolar i föreläsningsrummet ovanför hennes huvud. Vi gick ner när vi vaknade bara för att inse att det inte hade varit någon i matsalen och inga möbler var flyttade. Veronica kom ut och frågade vad vi hade gjort under natten och vi berättade att vi sovit hela tiden. När vo sedan packade ordning våra prylar gick Malin igenom sin packning är där i en påse, i en pärm låg hennes Bh instoppad.
I rest my case.
Vi anlände på dagen och fick då veta att det bara var vi som skulle sova på vandrarhemmet. Ägaren berättade att hon bodde på annan lokation och vi skulle få vara ensam där , dagar som nätter. Kul.
Osaby Säteri är ett jättevacker gammal herrgård som ligger jättefint till. Det är inrett på gammalstil med rokoko samt gustaviansk stil. Det är stora rymliga rum med högt i tak. Toaletter överallt. Speglar som sträcker sig upp till taken och rum som är inredda med olika teman. Första natten så hade vi gissat att det spökande och en av dem som bodde med oss var en typ av medium, kan man säga. Hon kände defenitivt av att det var något i huset. Vi andra uppfattade bara ett extremt obehag när vi skulle gå in o decentens blåa rum och i brölppssviten. Dag två dyker två herrar upp från styrelsen för att undersöka en vägg i huset. De berättar med uppsluppen glädje om husets digra historia. Ett syskonpar och docenten var inblandade i tragiken. Det hade slutat med att den ena systern dränkte sig i sjön precis utanför Osaby, den andra hade efter det tagit livet av sig uppe på vinden och sist men inte minst hade docenten dött av lymfkörtelcancer i det blå rummet.Natten innan hade Malin slägt sin Bh rakt ner på golvet vid sängdags. På morgonen kunde den inte gå att finna. När vi kom ner i matsalen informerade Veronica om att hennes borste var borta och hon kunde verkligen inte hittas. Hon hade lagt den på sitt nattduksbord kvällen innan och nu var den borta.
Vi började känns oss väligt obehagligt till mods och rörde oss inte ensamma i huset. För att komma till vårat rum var man tvungen att gå igenom bröloppssviten och när man kom till en punkt i rummet fick man nästan yrsel och svårt att andas. En dörr i farstun vid köket öppnade och stängde sig under dagarna och likaså en toalett, på den vreds hantaget om och så gled upp sakta. En kväll satt vi alla och tryckte i matsalen på nedervåningen då vi alla hörde en röst, tydligt, från övervåningen. På kvällen när vi gick upp var det fotsteg som följde efter oss i trappan. Badrummet in till vårat rum var så otäckt att ingen av oss vågade duscha under de fem dagarna vi var där.
Morgonen på den fjärde dagen kom Veronica ut från sitt rum (hon, modig som hon är, sov ensam på nedervåningen). Hon hade hittat sin borste, den låg bredvid hennes säng på nattduksbortdet. Den sista natten, samma natt som det var supermånen var det en väldigt tryckt stämmning i hela huset. Vi gick i klunga upp till sovrummet och fick alla hjärtattack när Bella kom inspringades skrikande i sovrummet. Hon hade fått en gardinstång över sig och vi alla kastade oss in i ett hörn och skrek samtidigt som vi skrattade hysteriskt över hur fåniga vi var. Vi hade fått veta att kvinnan som överlåtit Osaby i jaunari till kvinnan som har det, hade berättat att det var inte spöken i huset, det var Troll. Det gjorde i alla fall mig väligt illa till mods, jag känner mig lite osäker på Troll men kanske kan det förklara varför saker försvunnit. Den sista natten på Osaby var det lagom obehagligt. Vi visste att på morgonen skulle det dyka upp folk och göra iordning för ett dop. När Bella vaknade sent på natten, eller väldigt tidigt på morgonen så antog hon att det var dopmänniskorna som flyttade runt möbler på nedervåningen och förde en massa liv. Veronica hade vaknat mitt i natten och hört en massa oväsen från övervåningen och antagit att det var vi som av någon anledning klampade runt och flyttde stolar i föreläsningsrummet ovanför hennes huvud. Vi gick ner när vi vaknade bara för att inse att det inte hade varit någon i matsalen och inga möbler var flyttade. Veronica kom ut och frågade vad vi hade gjort under natten och vi berättade att vi sovit hela tiden. När vo sedan packade ordning våra prylar gick Malin igenom sin packning är där i en påse, i en pärm låg hennes Bh instoppad.
I rest my case.
Kommentarer
Postat av: Annika
h-o-l-y schizzle.
Trackback
