Dissolve

Jag är så korkad. Jag har verkligen en undermålig intelligens.
Körde C till Danderyd och väl där fick jag den briljanta idén att hälsa på 161 där jag spenderade tre månader. Så långt allt väl. Tar den välbekanta hissen upp till våning 6 och ser där att en av "mina" skötare står där. Hon är påväg att släppa en en patient. Jag närmar mig försiktigt och säger hej. Hon tittar på mig misstänksamt och stänger dörren bakom henne. Jag ser att hon inte känner igen mig och bara det gör att det hugger lite i mig. Jag börjar inse att detta var en tämligen dålig idé. Jag förklarar lite snabbt att jag bara ville komma förbi och säga hej. Hon berättade snabbt och lite irriterat att gamla patienter inte fick komma in på avdelningen. Hon frågade vilka skötare jag hade haft och jag berättade att det bland annat var hon. Då drog hon på en mask, log och kramade mig. Frågade hur det gick osv. Jag såg ju på henne att hon inte hade någon aning om vem jag. Jag sa att hon kunde ju hälsa från Elin med hästen och sen gick jag.

Jag förstår givetvis att det har passerat säkert ett hundratal patienter på denna tid. Alla med svår problematik. Det är väl bara insikten att de faktiskt inte bryr sig egentligen som gör mig lite ledsen. När jag låg inne så behandlade de mig som om jag var någon speciell som om jag var värd något och jag var övertygad om att det var genuint. Nu förstår jag att de faktiskt bara gör sitt jobb. En tremånaders patient är inget man lägger på minnet.

Jag skulle inte gått upp dit. Det var dumt. Väldigt dumt.