förebyggande arbete

Senaste dagarna har varit hektiska och inte ett dugg trevliga. Myskankorna har börjat försvinna och nu har vi vidtagit åtgärder. Räven är den huvudmisstänkta men myskankor kan tydligen ta flygturer ibland för att inte komma tillbaka. Som tidigare nämnt så är myskisarna extremt egensinniga.
Igår hängnade vi ankhus och damm med portabla elnät. Näten är 50 m långa och har små maskor. Elnätet har kopplats till hästhagen som i sin tur drivs att ett fruktansvärt stark aggregant som kobonden har till markerna under sommaren.
Vi har dragit trådar längst med hagen som ligger tätt ovanför marken. Precis i rävens höjd sitter två extra eltrådar som löper längst med hela hagen. Tänker räven dyka upp ska den känna av det.
Alla ankdjuren var instängda under hela dagen och det möttes med ett missnöjt kvackande. Hönsen kom inte heller ut för den delen. Vi ville att hela gården skulle vara fri från godbitar. Idag släppte vi ut ankorna men alla myskisar vingklipptes så att de inte ska kunna ta sig ut ur hängnet. Att vingklippa ilskna myskankor som varit inne ett dygn var inte det roligaste. Jag börjar misstänka att de har gift i klorna för såren på händerna gör sannslöst ont.
Men nu har alla baddjur avnjutit en dag i solen med en massa bad och det var inga problem att få in dem.
En lampa ala strålkastare är installerad så att den lyser upp ankhus med omnejd från och med skymning till gryning.

Jag tog min bäbishäst på promenad , han var så nöjd och för att göra det extra kul fick han ha träns. Tydligen innebär det arbete och arbete är kul. Han är ju så van att vara igång så här års och det är kul att se att han lyser upp för småsaker. Sista biten så satt jag faktiskt upp och skrittade. Känslan går inte att beskriva. Allt faller på plats.







Självklart fick fluffisen vara med. Han blev lite förvånad över att få sitta på Krakkens rygg men verkade inte bry sig märkvärt. Först fladdrade han runt, sen gal han. Det slutade med att Fluffisen och Krakken stillsamt betracktade varandra en stund.

Sen var ju både Krakken och Snigel tvungna att gå in i stallet fast det var höns precis överallt. De fick inte komma närmare in än som på bilden, även om Krakken gjorde ett tappert försök att smyga in efter mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0