Dissolve

En av de nya krakarna låg död när vi kom ner. Alla andra sov så lungt, men denna hade slutit sina ögon för att aldrig vakna igen. Det är sorgligt. Jag har på något sätt avtrubbat mina reaktioner när det gäller hönsdöd. Höns tenderar att dö, på de mest otippade sätt.
Men ikväll var det jobbigt. Mycket på grund av sorgen över Bäsis, men också för att jag observerat att hon har sett hängig ut. Ruggig. När de är i ett sådant skick så är de sköra. Till och med friska höns dör av flytt.
Vi ville inte flytta henne från hennes flock. Minsta stress vore att plåga dessa små blida djur. Valet blev att låta henne vara och hoppas att hon skulle krya på sig.
Hon åt och spatserade runt lite ett tag efter att vi öppnat. Vi har satt kompostgaller för dörren så att den kan vara öppen. På det viset kan de se dagens ljus och hålla sig där, vill de gå in där det är varmare så går även det.
Så jag tänker att hon i alla fall dog med sina nära. Att hon dog efter att för första gången i sitt liv få se och känna riktig luft.

Men det är tungt. Så mycket död.
Jag drömde inatt.
Bär på en sådan klump.
Ett visuellt minne jag inte vill ha.