Ledsamt bittert och kallt
Arg på vanvård.
Förväntar sig att människor som utger sig för att vara seriös ska ta hand om sina djur.
Men iställer ger de bort en tupp som har långt gångna kalkben, loppor,löss och sår överallt plus en rutten tå.
Ännu en gång för vi ta ansvaret för människor som inte kan sköta alt skiter i att sköta sina djur.
Det fanns inget att göra förutom att avliva. Han orkade inte äta och benen var bara sår.
Varför ska vi behöva sköta det jobb som andra bör tänka på?
Tar man an sig ett djur har man ansvar för det. Är djuret sjukt måste man också ta sitt ansvar.
Inte bara göra sig av med djuret så att nästa människa för stå där med en klump i halsen när insikten når en att detta djur, detta liv, kommer inte gå att ändra.
Hönserihönsen är separerade ifrån varandra nu i olika grupper. Tydligen har de som hobby att trampa ihjäl varandra regelbundet. Dem har jättestor yta, flera värmelampor som är utsprida samt flera krypin. Ändå ska alla nästan 100 st stå på samma kvadratmeter och så fort någonting händer så hoppar alla på varandra i vild panik och tillslut dör någon.
Hängnet står tomt förutom tuppar och några kloka individer som mer än gärna går ut.
Så nu är antalet i stora hönshuset reducerat och en stor del av hönsen är utplacerade i de andra grupperna för att minska trycket på panikslagen.
Det är lite ledsamt att man försäker rädda djur från att trampa ihjäl varandra i misär bara för att inse att de inte kommer att sluta.
Dessa stackare är så fega. De djur som går där inne som har haft möjligheten till vanliga och trevliga djur är inte alls rädda. Idag pysslade vi och prasslade med stora presseningar och panikdjuren sprang åt alla håll medans min lilla tvåmånaders tupp gärna var i vägen och mitt i presseningen.
Jag antar att det handlar om tålamod. De kommer att inse att livet kanske kan vara trevligt, att frisk luft finns bara man vågar kliva ut i världen.
Jag hoppas på att hitta hem till dem som är bättre snart. De som varit i de mindre grupperna sen en tid tillbaka är mera höns nu än innan. Vissa lägger ägg igen och verkar faktiskt nöjda med tillvaron
Rutten tå. Vi trodde det var lera men det är död vävnad. Ödem och torr hud
Sår pga missköta ben och obehandlade kalkben.Såren sträcker sig upp längst benen och längst hela kroppen i princip
Kalkbenen
I sin helhet. Förjävligt skick. Hemskt synd på ett vänligt djur som kunde fått ett gott liv.
Svårt att ta bättre bilder med en mobilkamera
Förväntar sig att människor som utger sig för att vara seriös ska ta hand om sina djur.
Men iställer ger de bort en tupp som har långt gångna kalkben, loppor,löss och sår överallt plus en rutten tå.
Ännu en gång för vi ta ansvaret för människor som inte kan sköta alt skiter i att sköta sina djur.
Det fanns inget att göra förutom att avliva. Han orkade inte äta och benen var bara sår.
Varför ska vi behöva sköta det jobb som andra bör tänka på?
Tar man an sig ett djur har man ansvar för det. Är djuret sjukt måste man också ta sitt ansvar.
Inte bara göra sig av med djuret så att nästa människa för stå där med en klump i halsen när insikten når en att detta djur, detta liv, kommer inte gå att ändra.
Hönserihönsen är separerade ifrån varandra nu i olika grupper. Tydligen har de som hobby att trampa ihjäl varandra regelbundet. Dem har jättestor yta, flera värmelampor som är utsprida samt flera krypin. Ändå ska alla nästan 100 st stå på samma kvadratmeter och så fort någonting händer så hoppar alla på varandra i vild panik och tillslut dör någon.
Hängnet står tomt förutom tuppar och några kloka individer som mer än gärna går ut.
Så nu är antalet i stora hönshuset reducerat och en stor del av hönsen är utplacerade i de andra grupperna för att minska trycket på panikslagen.
Det är lite ledsamt att man försäker rädda djur från att trampa ihjäl varandra i misär bara för att inse att de inte kommer att sluta.
Dessa stackare är så fega. De djur som går där inne som har haft möjligheten till vanliga och trevliga djur är inte alls rädda. Idag pysslade vi och prasslade med stora presseningar och panikdjuren sprang åt alla håll medans min lilla tvåmånaders tupp gärna var i vägen och mitt i presseningen.
Jag antar att det handlar om tålamod. De kommer att inse att livet kanske kan vara trevligt, att frisk luft finns bara man vågar kliva ut i världen.
Jag hoppas på att hitta hem till dem som är bättre snart. De som varit i de mindre grupperna sen en tid tillbaka är mera höns nu än innan. Vissa lägger ägg igen och verkar faktiskt nöjda med tillvaron
Rutten tå. Vi trodde det var lera men det är död vävnad. Ödem och torr hud
Sår pga missköta ben och obehandlade kalkben.Såren sträcker sig upp längst benen och längst hela kroppen i princip
Kalkbenen
I sin helhet. Förjävligt skick. Hemskt synd på ett vänligt djur som kunde fått ett gott liv.
Svårt att ta bättre bilder med en mobilkamera
Kommentarer
Trackback
