Dissolve

Jag patetbloggar för att en sällsam känsla driver mig. Det finns massor att göra, massor av disk. Diskmaskinen är också ett hatobjekt, den är en månad gammal och sköljer inte ordentligt så alla glas är fulla med diskmedel som estat sig fast. Hela diskbänken är full, tas det inte bort så kommer bananasflugorna och har party.
Jag är negativ, jag vet.

Jag kan inte hantera mig själv. Jag hatar att jag inte utnyttjar de möjligheter jag har. Jag hatar att jag bara klagar. Jag hatar att jag är ful som stryk. Jag hatar att det mesta som involverar mig.

Sorgen är fortfarande stor. Tänker inte bara på bäsis nu. Hans tragiska bortgång river upp sorgen över de andra. Vart jag än vänder mig om finns döden på lur. Alltid minnen. Jag saknar dem alla så mycket och höstens dunkel lägger sig som ett lock över verkligheten. Känslan gör mig lamslagen.
Är orolig över detta med behandlingar. Ätstörningsbehandlingen gav ingenting. Jag känner mig bara förbisedd. Inte sjuk nog helt enkelt. Åtta år av sjukdom och ångest. Men överdoser,nätter på akuten och akuta EKG för att det känns som om hjärtat ska falla ut ur mig räknas inte. Måste jag nästan vara död för att inte bli förbisedd. Jag lägger ner med det. Med lite tur blir jag smal någon gång och med lite tur blir jag nöjd och livet kan gå vidare.

Hoojii hoojii
För att födas på nytt måste man först dö
Gibril Farishta Satansverserna







Inga kommentarer