Dissolve

Idag har jag efter 10 år som vegetarian avlivat en tupp, plockat samt styckat osv. Det tillsammans med C och Madde. Det må låta motbidt, nästan hemskt. Men jag insåg när jag satt där på lunchrestautangen med tårarna bränandes att det är inte köttet jag avsäger. Det är industrin jag väljer bort. Det är den jag inte vill stötta.
Något jag har lärt mig av alla djur är att dödrn behöver inte göra ont. Jag har sett så många älsklingar dö, jag har avlivat kycklingar och höns med mina bara händer i akuta lägen och jag har medverkat vid andra akuta avlivningar.
Jag har märkt att förståelsen för kött som föda har ökat. Jag har även insett att vi har på gården en möjlighet att bidra till en industri på ett posetivt sätt- Det kommer alltid att finnas efterfrågan efter kött. Oavsett hur mycket man gärna hade önskat annat. Det är bättre att folk kan komma hit och få tag på kött från djur som inte lider. Djur som mår bra, frigående djur som är frigående på riktigt. De får se och uppleva årstider och känna att livet är ett liv. Jag hade inga problem med avlivningen eller resten av arbetet heller för den delen. Den här tuppen, som införskaffades bara för några dagar sedan, hade långt gångna kalkben och då kändes det lättare på något sätt. Han hade ont, antagligen väldigt ont. I och med att det var jag som avlivade så såg jag också att han inte märkte vad som hände alls.
Det var dock C som var överbefälshavare och var den som var bäst påläst inom ämnet.