Uppgörelsen

Det hysteriska bloggandet och det speedade beteendet nådde sin pik. Allt som inte har bearbetats sjönk in.
Överdosen,skammen,kämpandet att inte somna, förtvivlan är tungan inte rör sig, ben och armar som inte fungerar. Blicken som svartnar, Bara ögonblick, röster, tungt och svart, uppvaknade av händer, händer som tar, bar överkropp, försöker få bort händerna, knappar som ska knäppas, röster som förklarar,skam,skräck,svart.
Stick i armen,ljud,ljus,främmande miljö,dropp,förvirring rädsla,insikt,sjukhus,registerande av händelse, minnen, ögonblick som återkommer,avårt att gå,får inte kissa ensam,skam,trött,matt,förtvivlad. Hemresa.

Nuet är fosterställning på golvet, tårar och kramper i kroppen. Håller fast migsjälv. Kramar migsjälv. Får inte resa mig. Bearbetar alla vändor på sjukhus. Alla hemska handlingar. All ondska som besitter mig.

Stressen över utbildningen, spänningarna som släpper. Glädje som inte uppfattats på år. Oövervinnlig.
Verklighet och rädsla. Vad händer nu?

Hat över att jag inte kan. Hat över jaget. Jaget som inte kan ta sig i kragen och bli bra. Jaget som vägrar. Jaget som egentligen vill dö, fast ändå inte. Jaget som vill sova, som vill drömma. Jaget som flyr verklighet,framtid och nuet. Jaget som inte fungerar, jaget som tar över, som äter upp människan under jaget. Jaget som förstår.

Bearbetar i hopp om att gå vidare. I hopp om att det var sista gången på golvet. Sista tjuten i öronen och tänderna i en kudde för att kväva skrik.

Det var sista gången nu. Nuet tillåter känlsor.
Imrogon är en ny dag.
En bättre dag.
En framtid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0