Så det kan gå
I grunden handlar allt om självdistans. Jag har i detta inlägg analyserat och accepterat livet och dess vändningar. Jag har haft stöd från båda min familjer och alla djur. Men, jag måste få ha lite humor och den sista bilden visar humor när den är som svartast.
13 år Resö. På den tiden man använde vanlig 135 film. Var man ball hade man APS-film. Var man rik kanske man hade digitalkamera. Vad vet jag. Egentligen.
14 år Resö. Vid kiosken. Morötter är ju...kul.
15 år
Olivetta, innanför den italienska gränsen på ett hustak. Skulle kunna säga att kläderna och stuket är spex. Men det enda som inte var "jag" är västen, handskarna och solglasögonen. Nitar och patronbälte is the shit. Byxorna använde jag hela tiden, vi åkte massa bil och det varmt.
16 år London, Madame Toussade (stavning?). För mycket fett som göms under säckiga byxor.
De runda kinderna avslöjar verkligheten. Jackan saknar jag, ska kolla om jag hittar den på vinden.
17 år, foton tagna av saknade och verkligen inte saknade vänner. På översta bilden hade jag precis börjat den långa kampen mot en annan kropp. Bilden säger det mesta.
18år, sista året på gymnasiet. Livet ändrar riktning och jag inser vikten av skor.
19 år, Versaille Paris. Försöker tappert blodera håret efter ett tag med svart. Men jag gillar morötter och färgen är ju typ...morot.
Gör lite blandade småhopp och hamnar plötsligt på 13 januari 2010
161 danderyd, 22 år
Aldrig vart gladare! Slutenvården är det bästa som finns!
Regelbundna mat och sovtider. Uppassning dygnet runt av minst 20 olika personer.
En massa varma filtar, fasadfönster och inga krav på att gå ut alls, snarare tvärtom.
Toppen helt enkelt.
Livet är inte så illa ändå! Tvärtom, det är inte alla som haft en så lång kravlös semester. Haha
Lite kul är det faktiskt
13 år Resö. På den tiden man använde vanlig 135 film. Var man ball hade man APS-film. Var man rik kanske man hade digitalkamera. Vad vet jag. Egentligen.
14 år Resö. Vid kiosken. Morötter är ju...kul.
15 år
Olivetta, innanför den italienska gränsen på ett hustak. Skulle kunna säga att kläderna och stuket är spex. Men det enda som inte var "jag" är västen, handskarna och solglasögonen. Nitar och patronbälte is the shit. Byxorna använde jag hela tiden, vi åkte massa bil och det varmt.
16 år London, Madame Toussade (stavning?). För mycket fett som göms under säckiga byxor.
De runda kinderna avslöjar verkligheten. Jackan saknar jag, ska kolla om jag hittar den på vinden.
17 år, foton tagna av saknade och verkligen inte saknade vänner. På översta bilden hade jag precis börjat den långa kampen mot en annan kropp. Bilden säger det mesta.
18år, sista året på gymnasiet. Livet ändrar riktning och jag inser vikten av skor.
19 år, Versaille Paris. Försöker tappert blodera håret efter ett tag med svart. Men jag gillar morötter och färgen är ju typ...morot.
Gör lite blandade småhopp och hamnar plötsligt på 13 januari 2010
161 danderyd, 22 år
Aldrig vart gladare! Slutenvården är det bästa som finns!
Regelbundna mat och sovtider. Uppassning dygnet runt av minst 20 olika personer.
En massa varma filtar, fasadfönster och inga krav på att gå ut alls, snarare tvärtom.
Toppen helt enkelt.
Livet är inte så illa ändå! Tvärtom, det är inte alla som haft en så lång kravlös semester. Haha
Lite kul är det faktiskt
Kommentarer
Trackback
