Dissolve

Baba har vart magsjuk inatt, stackarn. Vet inte hur många gånger jag släppte ut henne inatt. Det är skönt att man kan lita på henne, jag vet att hon går ut, gör det hon ska och sen kommer hon tillbaka igen.
Sista gången jag släppte ut henne var halv nio imorse och nu ligger hon och sover i soffan. Helst ska hon ha huvudet i mitt knä och så ska hon sova medans jag stryker henne över huvudet. Helt underbart mysigt, men inte praktiskt för mig som kanske behöver göra saker, som till exempel kliva upp och göra te. Te är viktigt.

Så fort vi har vaknat till liv så ska vi ut och färdigställa hagen vi pysslar med. Den går delvis över äppellunden i trädgården(som är stoor). Vi har låtit gräset växa under sommaren så det är en smärre djungel där nu. Vi tänkte låta de fyrbenta gnaga ner lite innan det blir frost. Ett smärre problem är alla äpplen som ligger överallt. Hästarna klagar nog inte men frågan är hur bra det är med alla dessa äpplen?

Ska hem idag. Sova under min värmefilt, samtala med föräldrarna och ladda inför behandlingen på måndag. Känns grymt värdelöst. Vad fan har det gett mig? (ältar aktivt)

Det har gett mig vetskapen om att om jag äter koffeintabletter med medicinen så kan hjärtat stanna, mina njurar är antagligen inte alls glada, mina ögon skaver för att de är inte heller glada, osv.
Jag vet inte om det är patetiskt eller alarmerande, men jag bryr mig inte. Hej hopp. Alla dessa påståenden grundar sig i att jag ska vara undervikitig, och mina kära vänner, det är jag inte.

Kanske jag ska göra som dietisten sa: lider du inte av din ätstörning kanske du inte ska vara här.
Hur smart är det att ta upp vårdplatser som sjuka människor behöver egentligen? Plus, det kostar samhället en massa när wannabe-sjuka är och dräller på behandlingsenheter.

Jag skiter i det helt enkelt.