Action Mile
Detta inlägg greppar efter halmstrån.
I början av dec så fick jag ett privat meddelande på tuben ang action mile. Antagligen barnet till förra ägaren.
Givetvis såg jag inte meddelandet förens idag och användaren har avslutat sitt konot.
Denne hade sökt på action mile och fått upp en av de äldre filmerna som jag la upp på honom.
Jag undrade varför denne inte kommit in på bloggen istället men insåg att jag alltid skriver om honom som Krakken, vilket är ett namn han fick när han kom till oss för att namnet Acke inte är ok på en häst.
För hoppningsvis söker personen på action mile igen och hittar hit.
I så fall:
Krakken som han nu kallas, alt bäbishäst, kom till oss 09 i slutet maj. Vi köpte en unghäst vid namn Buster och med honom kom Krakklingen. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra av honom men vi hade plats och sommaren låg framför oss och sorgen efter våran Cash gjorde att vi inte riktigt orkade ta beslut. Cash var också ett varmblod och på något sätt var det skönt att ha ett brunt varmblod i närheten. Även om det var där likheterna tog slut.
Krakken letade snabbt in sig i mitt hjärta och jag insåg att han är min andra hälft.
Sen dessa har han följt med mig genom livets motgångar. Han reds till och vi hade många underbara tureriskogen. Han hade en inflammation i nedre och mellersta karpalleden när han kom och jag behandlade honom för det och fick klartecken från vet att försöka sätta igång honom. Allt gick jättebra och vi började med klassisk ridkonst för att vara extra säker på att han byggde sig från grunden och avlastde frambenen så mycket det bara gick. Våren och sommaren 11 blev det klart att han aldrig kommer att bli ridhäst, han gick med specbeslag tills mäster hovslagaren på strömsholm sa annat.
Numera går han som sällskap tillsammans med sina tre kompisar. Han spenderar dagarna med att tukta unghästen med sina vassa tänder och äta offantliga mängder. Han har gått på fri tillgång sen den dag han kom hit.
Igår hoppade mitt hjärta över ett slag när jag såg honom busa och leka i hagen. Han galopperade helt rent i små volter, han stegrade och pep, hoppade över stenrös och det är så underbart att se honom så glad.
Om det är den Action Mile som du och din familj haft så hoppas jag att du känner trygghet i att han är hos mig, och att du även känner trygghet i att han aldrig kommer att lämna mig. Trots att jag krälat på botten så har alltid kommit först och inget har fattats honom..
Action Mile. Nu har jag skrivit det säkert 100 ggr och med lite tur hittar du honom
I början av dec så fick jag ett privat meddelande på tuben ang action mile. Antagligen barnet till förra ägaren.
Givetvis såg jag inte meddelandet förens idag och användaren har avslutat sitt konot.
Denne hade sökt på action mile och fått upp en av de äldre filmerna som jag la upp på honom.
Jag undrade varför denne inte kommit in på bloggen istället men insåg att jag alltid skriver om honom som Krakken, vilket är ett namn han fick när han kom till oss för att namnet Acke inte är ok på en häst.
För hoppningsvis söker personen på action mile igen och hittar hit.
I så fall:
Krakken som han nu kallas, alt bäbishäst, kom till oss 09 i slutet maj. Vi köpte en unghäst vid namn Buster och med honom kom Krakklingen. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra av honom men vi hade plats och sommaren låg framför oss och sorgen efter våran Cash gjorde att vi inte riktigt orkade ta beslut. Cash var också ett varmblod och på något sätt var det skönt att ha ett brunt varmblod i närheten. Även om det var där likheterna tog slut.
Krakken letade snabbt in sig i mitt hjärta och jag insåg att han är min andra hälft.
Sen dessa har han följt med mig genom livets motgångar. Han reds till och vi hade många underbara tureriskogen. Han hade en inflammation i nedre och mellersta karpalleden när han kom och jag behandlade honom för det och fick klartecken från vet att försöka sätta igång honom. Allt gick jättebra och vi började med klassisk ridkonst för att vara extra säker på att han byggde sig från grunden och avlastde frambenen så mycket det bara gick. Våren och sommaren 11 blev det klart att han aldrig kommer att bli ridhäst, han gick med specbeslag tills mäster hovslagaren på strömsholm sa annat.
Numera går han som sällskap tillsammans med sina tre kompisar. Han spenderar dagarna med att tukta unghästen med sina vassa tänder och äta offantliga mängder. Han har gått på fri tillgång sen den dag han kom hit.
Igår hoppade mitt hjärta över ett slag när jag såg honom busa och leka i hagen. Han galopperade helt rent i små volter, han stegrade och pep, hoppade över stenrös och det är så underbart att se honom så glad.
Om det är den Action Mile som du och din familj haft så hoppas jag att du känner trygghet i att han är hos mig, och att du även känner trygghet i att han aldrig kommer att lämna mig. Trots att jag krälat på botten så har alltid kommit först och inget har fattats honom..
Action Mile. Nu har jag skrivit det säkert 100 ggr och med lite tur hittar du honom
Kommentarer
Trackback
