Dissolve

De senaste dagarna har jag vårdat en höns som har haft ont i ett ben. Hon har bott i sadelkamaren nerbäddad i en illerbajslåda. Den har en lägre framkant så hon har kunnat ligga bra ut samtidigt kunnat röra huvudet för att äta ochn dricka med mera.
Hon har ätit och druckit med god aptit. Varje gång jag har kommit in har hon kuttrat och haft en massa andra  små ljud för sig. Jag har flyttat henne,tvättat henne och bytt rent för att undvika äggledarinflammation och jag har smörjt henne med salva med tanke på att hon har varit nakenhöna.
Jag har masserat hennes ben/knä morgon och kväll, pratat och kliat henne samt suttit en stund och samtalat med henne. Jag hade bäddat med ett nosludd under hennes bröstben så att hon har kunnat avlasta benet utan att anstränga hela kroppen.
Ikväll när jag skulle natta henne var hon död. Jag känner mig extremt vemodig, även om jag redan igår förlikade mig med att hon antagligen inte skulle klara sig trots att hon inte gav upp.

Mitt hjärta blöder så för dessa djur och jag vill så gärna ta hand om dem och läka dem. Jag ville så gärna hålla henne och klappa henne men jag visste att det bara skulle göra ont. Jag ville så gärna ta upp henne i  huset och bädda henne vid sidan om sängen.
Jag blir så ledsen, jag utläser så mycket i deras organga intensiva ögon och skarpa ansikten. Det värmer i mitt hjärta när de slappnar av och låter så där underligt och spöklikt.

Jag hängde upp så mycket krafter och ork i denna lilla varelse.

Höns är hopplösa djur att älska.