Lilla lilla Kami
Igår hittade vi honom.
Husets kattunge Kamisama försvann den 31 mars och igår hittade vi honom i en av gödselbassängerna. Död. Drunknad.
Hushållet är lamslaget. Lilla bäbis, inte ens ett år.
Den värsta farhågan sen vi flyttade hit var just detta. Att en av dessa bassänger skulle skörda ett underbart liv.
Jag har då aldrig träffat på en kattunge som har varit så extremt klumpig.
Första gången han fick vara ute lös i hela huset kastade han sig på en lakan som hängde över trappräket och ramlade rakt ner för trappan. Turen var med honom och han landade i en påse med vinterkläder. En gång försökte han hoppa upp på fönsterbrädan vilket resulterade i att han ramlade, slog huvudet i fönsterbrädan, sen i stolen för att sedan totalkrascha i golvet med huvudet rakt i varmvattenrören. Tänk om detta var de enda gångerna han gjorde detta. Men otaliga gånger i hans liv kom han att tappert försöka hoppa upp på något för att sedan rasa i backen.
Jag har aldrig heller sett en katt vars ögon blev alldeles rödrimmade när han var trött, eller en kattunge som snarkade som en hundraårig hund ala Ozzy.
Fett var också någonting som drabbade honom i unga dagar. Ganska snabbt fick han en hängmage som gjorde att han såg ut som en steriliserad katthona.
Det gör så ont att ha förlorat denna lilla underbara varelse och det gjorde så ont att se hans matte vråla i smärta och hans husse skricka och slå vilt omkring sig tills han själv blödde.
Vila i frid Kamisama!
Hoppas himlen behandlar dig bättre än livet.
