Myskanka Vs Gås
Idag har skånegässen bestämt sig för att de är redo för att ta en titt runt om gården och hästhagarna. Först vaggade de ner till hästarna höbal. Deras plan verkade vara att skrämma bort Krakken. När de var hyfsat nära sänkte alla huvudet och vaggade långsamt fram med väsande ljud.
Krakken höjde huvudet, betraktade dem lugnt och återgick till maten. Detta bemötande var tydligen inte ok. Hanen tog täten, la in överväxeln och drog upp volymen på väsandet. Nu skulle hästen bort. Jag måste säga att jag beundrar deras beslutsamhet. När gässen var en dryga meter ifrån ifrån Krakken som måste framstått som ett ohyggligt monster,sänkte han huvudet och blåste lätt på gässen.
Detta räkte för att få de vaggande klumparna att avvika.
Nästa etapp på schemat var att besöka de andra ankorna och gässen. Knölgässen varnade på en gång när de såg skånegässen och de svarade med att tuta lika mycket. processen var ganska lugn och långsam. Gässen kom relativt nära varandra och ingen hade en hotfull position och ingen tutade...Tills myskankan Earl fick nog.
Den vita korrpulenta stycket till anka spatserade ampert fram och gick rakt på Markisen.
Markisen svarade naturligt nog med att bita till Earl. Earl däremot tyckte inte alls att det var lika naturligt. Han valde att attackera och det som hände sen var et virrvarr av fjädrar. Markisen kastade sig bakot och Earl gav honom en redig smäll i huvudet. 1-0 till Earl. Nu hade han blivit riktigt morsk och så fort Markisen valde att ta ett steg frammåt flög Earl på honom ännu en gång. Gässen flydde fältet så fort de bara kunde och Earl "sprang" bakom dem och drev dem framför sig med ett ljudligt väsande.
Myskankor är numera mina nya idoler. Samtidigt är jag glad över att de är så små. Jag skulle inte vilja träffa en myskanka med samma kroppshydda och storlek som en fet gås.
Bilderna är tagna efter den första dunsten.
Earl märker att skånegässen står runt hörnet och tar en titt.
Gässen ser honom och blir oroliga. De viker undan och Earl går lugnt in i sin boning igen.
Gässen har nu kommit fram ännu en gång och Earl är nu riktigt irriterad. Istället för att gå hela vägen ut sticker han ut näbben och väser ilsket. Gässen viker ännu en gång och ger sig för denna gången.
Filmen visar Lord som också agerar vakt. Allt han behöver göra är att väsa och vagga lite. Jag tycker det ser kul ut även om jag hade hoppats på att de skulle röra på sig lite mera.
Krakken höjde huvudet, betraktade dem lugnt och återgick till maten. Detta bemötande var tydligen inte ok. Hanen tog täten, la in överväxeln och drog upp volymen på väsandet. Nu skulle hästen bort. Jag måste säga att jag beundrar deras beslutsamhet. När gässen var en dryga meter ifrån ifrån Krakken som måste framstått som ett ohyggligt monster,sänkte han huvudet och blåste lätt på gässen.
Detta räkte för att få de vaggande klumparna att avvika.
Nästa etapp på schemat var att besöka de andra ankorna och gässen. Knölgässen varnade på en gång när de såg skånegässen och de svarade med att tuta lika mycket. processen var ganska lugn och långsam. Gässen kom relativt nära varandra och ingen hade en hotfull position och ingen tutade...Tills myskankan Earl fick nog.
Den vita korrpulenta stycket till anka spatserade ampert fram och gick rakt på Markisen.
Markisen svarade naturligt nog med att bita till Earl. Earl däremot tyckte inte alls att det var lika naturligt. Han valde att attackera och det som hände sen var et virrvarr av fjädrar. Markisen kastade sig bakot och Earl gav honom en redig smäll i huvudet. 1-0 till Earl. Nu hade han blivit riktigt morsk och så fort Markisen valde att ta ett steg frammåt flög Earl på honom ännu en gång. Gässen flydde fältet så fort de bara kunde och Earl "sprang" bakom dem och drev dem framför sig med ett ljudligt väsande.
Myskankor är numera mina nya idoler. Samtidigt är jag glad över att de är så små. Jag skulle inte vilja träffa en myskanka med samma kroppshydda och storlek som en fet gås.
Bilderna är tagna efter den första dunsten.
Earl märker att skånegässen står runt hörnet och tar en titt.
Gässen ser honom och blir oroliga. De viker undan och Earl går lugnt in i sin boning igen.
Gässen har nu kommit fram ännu en gång och Earl är nu riktigt irriterad. Istället för att gå hela vägen ut sticker han ut näbben och väser ilsket. Gässen viker ännu en gång och ger sig för denna gången.
Filmen visar Lord som också agerar vakt. Allt han behöver göra är att väsa och vagga lite. Jag tycker det ser kul ut även om jag hade hoppats på att de skulle röra på sig lite mera.
Kommentarer
Trackback
