Easy to vent about shit


Hö är mycket roligare i tussform än i rundbal


Min bäbishäst är inte glad idag. Underlaget är hemskt. Överallt. Först leran och sen nu är det knögligt och stenhårt. Jag har ringt ut hovslagaren som får slå skor på honom. Skor och brodd löser lite i alla fall. Han verkar inte vara så ömfotad men han är däremot inte van vid att inte ha fäste och jag har märkt att det gör honom extremt spänd.

Nu på dagarna går de som sagt i den stora hagen. Den är i alla fall inte nertrampad, och på nätterna är de i vinterhagen. Som det ser ut spenderars i princip hela natten i lösdriften.

Idag har vi satt upp skydd för dörrar som hindrar att det blåser in. Har fixat en annan grind till vinterhagen. Annars har det varit ganska lugnt, det mesta akuta är fixat.

Ang Ozzy är han mycket bättre. Nu är han såpass pigg att han är tillbaka till jagvillutengångitimman-läget. Han är van vid att få gå ut precis som han vill och bara han tittar på dörren brukar någon öppna åt honom. Så nu förstår han verkligen inte varför han inte får gå ut som han.
En gång i timmen kommar han och steppar på stället tills han får komma ut. Nu går det faktiskt att släppa honom lös utan att han travar iväg. Det är säkert trevligare för honom att slippa ha oss hack i häl, det har aldrig varit så sen han flytta in hos oss.
Ett annat tecken på att han är bättre är han nu lämnar presenter flera gånger om dagen. Vid sådana olägenheter är jag glad att han kan lulla iväg några meter så jag slipper vara nära.

Jag har i allafall goda förhoppningar om att rehaben av Ozzlingen kommer att gå bra. Nu när jag ser honom kan jag inte förstå att vi har varit så hemmablinda? Jag mår lite dåligt över det faktiskt.



(Igår krossade jag is i vattenbyttorna med knogarna(!?). Jag vet inte hur jag tänkte, men isen var givetvis hårdare än vad jag trodde och jag orkade inte vända mig om och leta upp något att krossa med. Först krossade jag åt illrarna och blev tvärsur för att jag blev blöt och kall. Sen gick jag in till hönsen och tog andra handen. Givetvis blev jag grinig då med.
När det sen var var dags för sömn kunde jag inte förstå varför det brände så över hela fingrarna och knogarna. Gnällde över det säkert i en halvtimma samtidigt som jag smörjde med handkräm om och om igen. Som om det blir bättre för att man smörjer hela tiden obönhärligt. När jag vaknade idag så såg jag såklart alla småsåren på händerna. Lite pinsamt...)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0