Dissolve

Idag stannade mitt hjärta för några sekunder. Ett skräckscenario utspelar sig i min värld framför mina ögon och huvudpersonen i scenariet var min älskade Cadillac.

Två ryttare. Två hästar. En järnväg. En övergång. Första hästen går igenom första spärren. Sen över järnvägen. Sen igenom spärren på andra sidan.
Inga tåg. Lampor som blinkar gult.
Andra hästen tvekar. Andra hästen går igenom spärren. Men sen vill den andra hästen inte gå. Den andra hästen står mitt på järnvägen.
Signaler ljuder högt. Skräck. Tåget. Tåget är påväg. Tåget är nära. Hästen är kvar på spåret. Han vill verkligen inte gå över. Ryttarna skäller. Ställer sig bakom hästen. Slår. Sparkar och viftar. Hästen vill inte. Han står.
Den äldre ryttaren ställer sig mellan hästen och tågspåret.
Tåget tutar.
När tåget är sekunder borta står hästen kvar på fel sida och ryttarna på andra sidan. Håller hårt i tyglarna. Blundar.
Syner för ögonen. Otäcka saker.
Tåget passera. Det viner. Hästen står kvar. Tåget passerar men liten marginal. Inte ens en meter. Den yngre flickan skriker. Tåget dränker alla ljud.
Allt blir stilla. Hjärtan börjar slå igen.


Aldrig har jag varit så rädd som när jag insåg att han skulle bli kvar på andra sidan spärren/bommen. Hur tåget var någon dm ifrån att ta ett liv från något så fint.