vasaskeppet

Det har uppstått en situation som gör mig extremt besvärad. En händelse som helt och hållet fått mig att tappa respekten för några som står mig nära.
 
Mer detaljer kommer jag inte gå in på.
Jag måste däremot få ur mig hur otroligt upprörd och förvånad jag är över hur någon kan använda ordet "fetto" som en förolämpning. Som om fetma är den största dödssynden. Som om ditt människovärde ligger i din vikt.
 
Sen kan jag tycka att det är aningens osmakligt att medvetet använda ordet mot en person som man vet har haft ätstörningar.
 
 
Det händer extremt mycket just nu som jag inte kan eller kommer att kanalisera.Life goes on.
 

Min födelsedag var förutom steget närmare en dement död en av de bättre.
 
Midsommar firades med ett besök på Vasamuseet.
 
 
 
Skeppet och dess odödlighet ger mig rysningar. Nästan 400 år historia, obarmhärtigt och majestätiskt. Det känns som om tiden stannar i dess närvaro. Vad är tiden emot 400 år av stillhet?
Skapat av människan och överlevde, totalt överlägsen. Vattnet har penetrerat panelen och gett skeppet en själ. En själ som är så mycket äldre än virket kroppen är utmejslad av.
 
And so on.
Jag gillar det helt enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0