kycklingglädje
Lite krångligt är det när en höns bestämmer sig för att ruva den här tiden på året. Ännu krångligare
med oplanerade reden som gör att kycklingarna garanterat dör av fallet när de ska följa mamman ut
i världen.
igår var det dags och under eftermiddagen hörde jag de första pipen. På kvällen hade inga flera kläckts men jag vågade inte ha henne obevakad så jag fick ta in henne kycklingen och äggen.
Som jag befarade så tappade hon konceptet och intresset för äggen och kycklingen dalade.
Istället för att hoppas på att intresset skulle komma tillbaka så la jag äggen i kläckaren och gav henne en kyckling från det andra gänget.Det tog henne bara några minuter att ta sig an kycklingarna och bädda in dem under sig.
Imorse hade en kyckling tagit sig ut och när jag lyfte upp den började den pipa. Hönen reagerade på en gång. Jag har läst att de kan känna igen sina kycklingar på ljuder innan de kläcks och det var riktigt faschinerade att uppleva hur hon började locka på den. Givetvis fick hon kycklingen på en gång.
Höns må vara riktigt konstiga men visst är de fantastiska?
Kommentarer
Trackback
