Dissolve

När jag var 11 läste jag en bok av Nora Roberts. Farliga Vidder. Den första skönlitterära boken jag läst.

Innan den läste jag djurkyrkogården av stephen king och det var den första vuxenbok jag läst.

I alla fall när jag var 11 år upplevde jag att farliga vidder hade allt en bok skulle ha. Intrig som överraskade och blev blodig,nästan otäck. djur och sex(inte tillsammans). Riktigt slibbigt boksex ala tantsnusk. Nästan lika avancerat som böckerna om Ayla och Jondalar.  (Jean M aule, hästarnas dal osv)

Så, för en förpubertal tonåring/glin var dessa böcker en öppning till en ny värld och när boken var slut så kände jag mig tom. Jag kände med karaktärerna, skrattade och grät med dem.

Jag har många gånger tänk på boken under åren och önskat att det var en film.

 

För fem minuter sen så slår jag på tvn. Kanal nio. sepåfan! Där är den! Filmen jag längtat efter!

Men den är fel. Det är inte alls rätt. Elvaåringen inom mig är arg som ett bi. Filmen är inte alls så mystisk och allvarlig som jag tänkt att den skulle vara.

 

Det bär tilläggas att Nora Roberts hör till Harlequin så jag har en känsla av att filmskaparna inte är helt engagerade.