Nätter

Det är på nätterna jag inser hur ensam jag är. Hur min hjärna låser in mitt jag i ett totalt mörker. Att jag trots kärlek endast har detta mörker som förtär mitt inre.
Ett sådant mörker.
En sådan sorg.
En sådan ensamhet.
Ett fall utan slut.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0