ED

Idag vaknade jag och tänkte; åt helvete med ätstörningen jag orkar inte vara hungrig jämt. Det funkade tills jag slog på tvn och såg alla smala modeller. Så var det med den saken.fuck.


Imorn flyttar pålle till sommarbete, han kommer att få tillsammans med Bupp, Snigel och Tonto, så det kommer att bli kul.

Slipknot -Snuff



Så sörjer vi över att deras basist gick bort häromdagen
R.I.P

så det kan gå

Lire mer utförlig förklaring till er som bryr er

Igår ville jag inte längre, kan inte kalla det  ett regelrätt självmordsförsök, då hade jag valt en annan tidpunkt.
Hur som haver;efter att ha gråtit högt och länge i fosterställning på golvet kravlade jag mig till sängen jag intog en sammanlagd summa på 40 st 25 mg propavan. Jag, som är ett fån, trodde att jag skulle somna så lungt och fint och ingen skulle märka något.
Efter 40 min kom mamma in i rummet och jag försökte prata med henne men upptänkte ganska så snabbt att munnen inte funkande.
Då fick jag för mig att jag skulle resa på mig, vilket visade sig vara en utmanning utan dess like. Vid detta tillfälle var både mamma och pappa hemma och de pratade om att ta mig till sjukhuset. I helvete heller tänkte jag säga men munnen lär: chelvelte chesler.
Helt plötsligt så har sjukrådgivningen ringd och de är sagt att jag i väntan på ambulans inte får somna eller lägga mig. Vilket jag försökte göra hela tiden men benen funkade inte ,hur jag än gjorde tog jag mig inte ut ur soffan.
blixt
elin vakna du får inte somna, du måste dricka ditt kol

Jaha då har ambulansen anlänt och kort därefter tuppade jag av och vaknade fem imorse på en främmande plats med slangar lite här och där.

Däremot hade jag haft lite humor
Jag kan inte dricka den här kolen för det är kattungar i den
samt
Pappa vi kan inte köpa huset på kolmården för där kan man köpa lejon


Summan av det hela. Don't try this at home. Det är patetiskt,äckligt förlolämpnde och du utsätter ALLA din din närhet för onödigt oro sorg och smärta!



stupid

40 propavan, en natt på akuten.
heja heja

snuff

Slipknot-Snuff



Mina naglar sliter jag från fingrarna
det ljuder och tjuter i öronen
världen snurrar
för att lämna allting i oreda
oro

everyday-plans

Jag känner mig så deprimerad. Det enda målet med min vardag är att sova. Jag längtar tills klockan blir så pass mycket att jag kan ta mina piller och bara domna bort.


Jobbigt

DET ÄR JOBBIGT!

träning







Idag hade vi våran andra lektion i klassisk ridkonst, det gick verkligen jättebra. Min häst är så snabb och kvick på att lära sig nya saker. Jag är så stolt över honom! Finns nog inget djur som jag älskar så mycket.

Anxious

Oro.


Vad händer egentligen. Jag måste få tag på 40 000 minst tills augusti. På min sommaranställning tjänar jag 20 000. 20 papp till plus att jag måste överleva och betala hästen under tiden______________________________
värdelös jag är.


Ernie är död

Fick nyss det tragiska beskedet att Ernie har avlidit efter tre dygns kämpande

RIP

idag


tömkörning.

Ernie the chicken





Ernie har i alla fall överlevt två kritiska dygn och var mycket piggare idag. Ernie är antagligen en höna av rasen dvärgkockin. I dagsläget lever den godmodige Ernie tillsammans med artfräderna Klorin,Ajax Via samt foster mamman Ariel.


Bonusbild på Ozzys ändalykt.

Bland hästar och boppar

En helg med babling, bopparna och Buppen.

I helgen har jag:
Busridit med Tonto och Buppen
Sett Robin Hood
Flytt från sex piraia liknande boppar (valpar)
Tagit hand om sjuka kycklingar
Bränt mig på axlarna

  


Kom nyss tillbaka från stallet efter en timmas ridning på nya vägar i skogen. Egentligen  borde jag döpa om hästen till snubbelfot för ibland har han noll koll på fossingarna.
Sadeln blev bra efter omstoppningen och det varten sådan skillnad att jag faktiskt märkte det när jag satt i den.
Imorgon ska jag tömköra och på ons blir det träning igen.


Ett år sen

Ett år sen nu






tänker på och saknar

Námarië

love/satan


sic



Idag är jag sjuk, riktigt sjuk. Antidepressiva kan dra åt helvete för de funkar inte. Då skulle jag inte må såhär.
Ångesten står mig i halsen och helst av allt skulle jag vilja ta hela flaskan theralen och alla 50 sömntabletter och bara domna bort.
Idag vill jag inte leva. Solen hånar mig. det gröna gräset hånar mig.


Nu ska jag ta en normal dos sömnmedicin och sova. Gömma mig och drömma om att dö.

Fet jävla ångest

Ångest, ångest är min arvedel

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla
!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

/ångest, pär lagerkvist


sömn

Inatt sov jag över 12 timmar utan några som helst sömnmediciner. Hurra.


Jag är avundsjuk på alla som är duktiga på häst. Jag vill också kunna en massa saker.

Förövrigt var pålle hispig som få idag.

memorial lane

De lyckligaste stunderna i livet tar slut redan under åren då man är liten och kroppen egentligen inte är någonting förutom en maskin man kan stoppa godis i.






...och jag tänker att det är så här det egentligen ska vara, inte känslan av att skrika i ett vakuum för det är fel utan känslan av on knappen är en godis och go-et i kroppen bara kan ställas in. Som om att en pralin var allt som behövdes för att det ska vara drägligt.
Jag sitter och längtar och sörger för det vackra som gått mig förbi, för att lycka inte längre är en pralin man köper för 50 öre i kiosken. För att adrenalin inte längre är att känna sand pressas genom tårna när man tar sats och springer. För att längta efter när den största sorgen var en vass snäcka som skar in i foten. Det bästa var närman fångade den riktigt stora krabban som alla visste bodde under just den stenen man sitter på. Jakten på de bästa musselställena, spänningen när tre krabbor bråkade om ett stycke mussla och den sprundlande känslan när alla tre kommer med upp över ytan för att sen falla i hinken.
En hink som töms och fylls med samma krabbor, krabbor som man lär sig känna igen under åren. Det var länge sen nu jag kände en krabba. Det var länge sen jag kände sand pressas mellan tårna och det var ännu längre sen jag skar mig på en snäcka.

Vad jag önskar att havet tog mig när det hade chansen. Underbara vackra hav.

right now

Just nu känns allt värdelöst. Hopplöst.Jag tappar forfästet, jag kommer inte klara det här.





Skänker mina tankar till de 16 hästar i Kungsbacka som brann inne i natt. Ni är för fina för sådana fruktansvärda öden.

Valborg



Efter det blev till bålsta för att avnjuta majbrasa:








RSS 2.0