Dissolve

Var på strömsholm idag för att sko Krakken. Jag har inte hittat någon här uppe som verkade ha den kompetensen som jag kräver och det var verkligen dags. Bokade tid med Mikael som är den enda Mästern i sverige i hovslageri.
Allt detta för att få höra att beslaget var onödigt och det bara ökade belastningen. Vi kom fram till att barfota var det opimala för honom för att han ändå för gammal för att förändra något. Så är det hovleden som tar stryk.
En mycket nöjd Elin åkte därifrån med en verkningen som var 700 kr billgare än väntat. Jag vet också att vilken hovis som helst kan verka honom i framtiden. Däremot ska jag sko honom under den värsta isperioden.

Släpet var toppen och krakken var helt underbart lätt och han stog och sov i boxen när vi väntade i väntrummet. 

Så KÄR!

Åt en pizza. Ett försök att vinna. Vet inte om den korta vinsten är värd känslan som kommer efter. Jag blir stor igen. Tar upp all plats.

Imorgon åker jag med bäbishäst till strömsholm var att få en ordentlig skoning. Hovslagar mäster ska titta på honom och bedömma om det är något som en "vanlig! hovslagare kan göra.
Får låna ett släp från ett travstall i närheten, travmänniskorna är verkligen toppen.
Det vore trist om jag var tvungen att åka till Strömsholm en gång i månaden, med lite tur kan jag lösa det på annat sätt, men skor jag honom imorgon så har jag tid på mig att leta.

Behandling idag igen.
Det är svårt, väldigt svårt.
Jag känner mig så stor,gigantisk bland människor.
Speciellt man dessa människor.
Vi sitter i samma rum och det känns som om jag tar upp nästan hela rummet.
Jag upplever mig inte som fet på det viset utan det känns som om jag är en jätte.
Jag tar allt utrymme i stolen. Jag tittar ner på dem så ser så små och väna ut.
Min kropp sväller, kläderna spricker. En jätte bland myror.
Jag kan inte förstå vad jag gör där.

Det är fel. Så fel.

Vaknade lite förstrött av att hundarna bröt sig i sovrummet. Kali brukar gnälla om hon är missnöjd med att sova på andra sidan dörren, men nu bröt de sig in. Jag brydde mig inte så mycket, jag gillar när de sover vid sänkanten och andas djupt.
Upptäcker innan sömnen tar mig att det blinkar utomhus. Antog att det var vägarbetet på E20 som hade sin fortgång, tills jag insåg att E20 ligger åt andra hållet och att en lastbil inte blinkar så tätt och starkt.

Inser ganska så kvikt att det är blixtar. Kastar mig upp och klär på mig för att springa ut till hästarna. Det blixtrar inte lite utan enormt mycket. Det är mer dagsljus än mörker ute.
Det är otäckt tyst, varken åska eller regn.

Här gör jag det som många kan kalla förhastat, nästan dumdristigt. Jag springer, springer ut i hagen, över det öppna fältet under en himmel som är ett blinkande kaos. Jag hukar mig som om det skulle hjälpa i fall en blixt skulle få för sig att slå ner.
Jag kastar mig in ett skogsparti och hämtar andan. Bättre att blixten slår ner i träden än i mig. Snubblar ner över sluttningen. Och där står dem. Fyra kolugna hästar som förstrött betar. Jaha, så mycket för den språngmarschen.

På vägen tillbaka slog en blixt ner framför och det blev vitt för ögonen. Men bra gick det.

Over and out.

Idag har Krakken åkt bil. Han åkte från skesta i Vallentuna till Kungsör. Vi stannade och hälsade på i Upplands Väsby där mamma skvabbade honom med vatten och de andra gav honom äpplen
Tydligen är han för fin för att hela äpplet på en gång. Man ska hålla det i handen så att han kan ta små tuggor. Oavsett storlek på äpplet.

Helt klockren att lasta och lätt att köra. Han gick rakt på utan att tveka en sekund.

Underbara hest.

Jag funderar lite nu på morgonkvisten. Kl är 06:58.
Jag skulle ha skrivit matdagbok den här veckan men tog mig mod att börja idag.
Lite rädd är jag att jag inte kommer få vara med i behandlingen för att jag inte "engagerar" mig.
Det tar tid för mig att våga sådant.

Jag har ont i ögonen, fast jag har haft glasögon i över en vecka. Jag trodde att mina dåliga ögoon, har aldrig tänkt på att det kanske är en biverkning av ätstörningen. Som hon sa att det kunde vara. Jag sa, säker på mig själv att jag hade linser och det därför det gjorde ont, på samma  sätt som jag sa att mensen uteblev för att jag äter p-piller.

Jag måste ringa och prata med henne, i alla fall tala in på svararen.

Har jag en tråkig uppgift som att hitta en nya toalett sits och ges pengar och fri händer kan det bara sluta på ett sätt. Så går det. Mitt välde växer.

Osmos och diffusion. INTE mina kompisar.

Lunchgrupp på SCFÄ. Tre timmar varje måndag. Full fokus på mat.
Enligt dietisten är jag:
Underviktig
Mina njurar börjar bli cp pga svält? (vilken svält?)'
Koffeintabletter med medicin ergo plötslig hjärtstopp (wtf)
riskzonen för demenssjukdomar
riskzonen för svåra brister som leder till misär

osv

Konstigt att inget har hänt på nästan 10 år... Det enda jag märker av är att jag måste pissa regelbundet. Det har inte hänt får ut. Jag har verklig skrytit över min fantastiska blåsa.
Jag har lite problem med att jag säger fel ord ibland när jag ska prata. Speciellt när jag tänker säga en sak men råkar avsluta meningen med nästa sak jag tänkte säga ??

Men jag tror inte att jag kommer dö pga ätstörning. Jag är för korrpulent och fet för det.

Nog om det. Lucifer har kommit hem. Han är stoooor och har ändrat lite på sig sen sist.



DAMDAM DAAAA. BEHOLD.

Idag när jag letade efter några hästgrejer i garaget insåg jag att jag är en notorisk samlare av skokartonger. Clownen som luktar bensin samlade på pizzakartonger.

Ett stängsel för häst föds.


Följ den ljusa slingan med blicken så tittar du på hagens ena långsida. Den sträcker sig en bit förbi träden på vänster sida ner till vattnet och fortsätteri alla fall 400 meter åt höger sida.

Idag flyttar hon, min syster. Hon drar iväg till staden Växjö för att studera männskliga rättigheter, och jag kan inte tänka mig någon som är bättre ämnad för sådana frågor som henne.

Annika, du är min största inspiration i livet och jag vet det här är stort för dig, att du har överfunnit många hinder och tagit dig igenom saker som jag vet är så tunga. Som kräver en omättlig energi.

Du är starkast av alla jag känner och jag vet att du klarar allt du tar dig för!

Vi finna bakom dig, hela tiden i vått och torrt

Kom ihåg hur högt älskad du är!

Progressiva lymfkörtelödem-DONE
Pemfigus-Done
Cushings- going strong
ESPM-planerat och plättlätt.

Slutet på veterinär medicinen närmar sig stormsteg och nästa vecka är jag klar med det teorin. Allt som allt blir det närmare 100 sidor. Plus 40 sidor patafysiologi.

Jag tror det kan gå vägen!

JAG VILL GÖRA ANCHOR PIERCINGAR!!!!!!!!!!!

villvillvill, har ju pengar nu,villvillvillvill!

Min syster flyttar på söndag! Hon har blivit vuxen! Du klarar allt du tar dig för!

Jag får inte gå behandling för ätstörningen förens jag behandlat min borderline. Jag får inte gå behandling för borderline förens ätstörningen är behandlad. WTF!?

Den stackars kon är fortfarande ute på vift fick vi veta idag. Hon har ännu inte återfunnits och jag tycker verkligen det är sorligt.
Hon kalvade bara två dagar innan hon rymde (kalven är omhändertagen då hon inte var direkt intresserad). Men hon har inte blivit mjölkad på flera dagar för ingen får tag på henne. Nu springer hon någonstans ute i skogen med ett sprängfyllt juver som antagligen är väldigt smärtsamt. Risken för äggstockning är stor.
Ägaren är inte vidare förtjust i läget, men inga större åtgärder vidtas.
Vi har blivit varnade för att försöka tränga upp henne om vi stöter på henne, hon är tydligen aggressiv och väldigt snabb. En av dem hade blivit stångad igår när veterinären försökte sedera med skott.

Helt sjukt

Ska göra samma sak som http://travelerhorses.blogg.se och berätta vad som hände i natt.

Kvällspromenaden med hundarna blev inte som vi hade tänkt oss. Vi går förbi hästhagen och inser att vi inte ser några hästar. Hagen ligger längstmed en 70 väg som i sin tur leder ut på E20. Vi går längst med hagen vid vägkanten och tittar febrilt efter hästarna.
Några hundra meter bort står en bil och blinkar med helljusen upprepade gånger och en stur figur springer framför bilen.
I panik tror vi att det är hästarna som springer på vägen in mot stan men inser att det är hyresvärdens ko.
Han har försökt fånga henne i över en månad och nu är hon ensam kvar då de andra har åkt till det nya stället. En veterinär var ute idag och skulle skjuta henne med bedövningspil med tydligen misslyckandes det företaget.
Den förvirrade kon springer förvirrat på vägen och tar fart mot stan. Med hjälp av vänliga människor i bilar lyckas vi få in henne på en av vägarna mot hennes hage men där försvinner hon ur sikte.
Upprepat antal gånger försöker vi kontakta hyresvärden som äger kon men utan resultata. C tar sig till huset för att få tag i någon av de tre i familjen som äger kon medans jag kollar så att kon inte försökt forcera stängslet till hästarnas hage.
Brodern till hyresvärden hade tillslut svarat, nyvaken, och sagt ointresserat att "vi får väl se imorgon hur det är med det".

Jag blir förfärad, inte bara skiter dem i kon ur djurskyddssynpunkt utan också människors säkerhet. vad händer om kon tar sig ut på E20 och en barnfamilj krockar med henne? Vad händer om hon forcerar hästarnas stängsel och de tar sig ut på motorvägen.
Efter en orolignatt utan mycket sömn ger jag mig ut klockan fem och hittar Lillefot utanför hagen, denna gång på rätt sida av vägen.
Jag ringer se och ber henne stänga av aggregatet så vi kan kolla stängslet och upptäcker då att elen är av!?

Antagligen har koägarna undermorgonen lagat stängslet och glömt elen av, fast de vet att Lillefot traskar rakt ut utan el.

Alltid ska det vara något.
Hoppas kon mår bra, såg henne inte i hagen.

Fetthuvudet som krossa rutan och stal mina och min systers grejer sabbade även motorn på bilden. Idag kommer bärgaren och bilen lär vi inte se av på flera veckor.
AS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Jag drömmer mardrömmar om slutprovet. panik!