Han lever!
När jag och J kom tillbaka från hästhagen möts vi av Damppalt som sitter och blänger uppe på grusplanen.
Undrar vart denna lömska tingesten hållit hus?
RIP Damppalt ??
Just nu befinner jag mig i något som jag tror skulle kunna kallas limbo alt twilight zone.
Ett stort mörker hotar i perferin men jag förskjuter det. Just nu har min själ inte råd med att dey tar sig upp till ytan.
Just nu är vardagen en balansgång men om jag är försiktig så tar jag mig framåt. Steg för steg,bit för bit.
Vårat lilla sto Okki växer på mig och det kommer att bli tråkigt att sälja henne. Men rent krasst så kommer jag inte ha råd med en häst till. Foderpriserna är skyhöga.
Jag har i alla fall suttit på henne och en trevligare häst får man nog leta efter.
Igår tog jag ut och tömkörde min bäbishäst och han var så glad. Jag måste ta ut honom oftare. Jag sörjer att jag inte kan rida honom, men det får inte komma ivägen för allt annat vi kan hitta på tillsammans.
Sorg har ännu en gång drappat oss.
Häromdagen var vi tvungna att avliva Magica. Cayuga ankan. Det visade sig att det inte var fotböld hon led av utan en sena som hoppat loss och då finns det inget att göra. Hon fick vara ute på dagen och uppleva sina sista soltimmar med gräs och bad.
På kvällen sköt C henne. Hennes pojkvän Nemisis blev orolig när han hörde dödsryckningarna (som är förfärliga).
Vi backade och lät honom komma fram och han gick fram och tillbaka och ropade samtidgt som han tittade på henne hela tiden. Vi berövade honom hans partner. Det är känt att fåglar har livsparters och det gäller tydligen ankor också. Sorg färgar mitt hjärta svart.
Nästa spik i min likkista är damppalt.
Jag har inte sett honom på tre dagar. Han har annars varit det första jag sett på morgonen och sista jag sett på kvällen.
Antagligen är det räven som blivit hans baneman. När han började gå ut för att sedan stanna ute så lovade jag migsjälv att aldrig stänga in honom. Han sprudla av livsgnista och jag har aldrig träffat ett djur med ett sådan napoleon komplex. Han levde sina första år i en möglig bur med möglig mat. Jag tror inte att han ens kände skräck, antagligen så muckade han väl med räven in i det sista.
Jag villförtydliga att även fast kaninerna går ute som de vill så finns det väligt många ytor där de kan ta sig in i.
Garagelängan som säkert är närmare 100 år har flera ställen där en kanin lätt tar sig in men inte en räv. Dampe brukade sova inne med Brahmorna på nätterna. Även där kunde en kanin ta sig och ut som de ville.
En nöjd OkkiDokki
Lömsk men underbar Damppalt
Krakken påväg ut ur hagen. Tänk att hur jag än gör får jag aldrig en bra bild när han använder det där bettet.
Han var faktiskt glad igår även om han ger sken av att vara ett miseranelt ök på bilden.
svar ang einar
Camilla:
Det var Penis Arne som nöp dig.
Han ligger också risigt till vill jag lova. Hopplösa djur!
Stjärt Einar
Jag och StjärtEinar. Efter att ha sett bilden så insåg jag att lilla Einar är ganska så stor. Bilden kanske påvisar en solskensrelation mellan jag och den välartade kalkonen men sanningen är en annan.
Han och PenisArne har blivit kaxiga och kommer farandes i 180 när man inte märker det. En kalkon som kommer och karatesparkar och hoppar runt i luften med vingar överallt är inte kul.
Summan är att vi är ovänner just nu.
Smek
Smek är borta och jag har inga bilder. Min externa hårdisk valde att välja borta just den mappen innan jag formaterade om datorn. Tack televerket.
Jag har anmält henne försvunnen och enligt polisen så har det inte påhittats någon katt längst med vägarna här omkring som stämmer in på henne.
Det fanns en men signalementet stämde inte riktigt. Å andra sidan så är det inte lätt att avgöra signalement på ett platt dött djur.
vasaskeppet
Det har uppstått en situation som gör mig extremt besvärad. En händelse som helt och hållet fått mig att tappa respekten för några som står mig nära.
Mer detaljer kommer jag inte gå in på.
Jag måste däremot få ur mig hur otroligt upprörd och förvånad jag är över hur någon kan använda ordet "fetto" som en förolämpning. Som om fetma är den största dödssynden. Som om ditt människovärde ligger i din vikt.
Sen kan jag tycka att det är aningens osmakligt att medvetet använda ordet mot en person som man vet har haft ätstörningar.
Det händer extremt mycket just nu som jag inte kan eller kommer att kanalisera.Life goes on.
Min födelsedag var förutom steget närmare en dement död en av de bättre.
Midsommar firades med ett besök på Vasamuseet.
Skeppet och dess odödlighet ger mig rysningar. Nästan 400 år historia, obarmhärtigt och majestätiskt. Det känns som om tiden stannar i dess närvaro. Vad är tiden emot 400 år av stillhet?
Skapat av människan och överlevde, totalt överlägsen. Vattnet har penetrerat panelen och gett skeppet en själ. En själ som är så mycket äldre än virket kroppen är utmejslad av.
And so on.
Jag gillar det helt enkelt.
O'shamo på upptäcksfärd
Idag gjorde jag försök nummer två med mina O'shamo och deras utegång. Det är helt otroligt hur ängsliga de är.
Först låg de och tryckte i det lilla ällinghuset.
Det är inte lätt att vara liten. Blicken är helt underbar!
Intermission. Lemon Tree.
Äntligen en bra bild på en panikanka. Det tar sig!
På vakt! Jag misstänker att den svarta är tupp för att den är betydligt mer vaksam än den vetefärgade. Plus att kammen verkar anta en rödare nyans.
Jag kan förstå att rasen benämns som långsamväxande. Tydligen så tar fötterna täten i växtprocessen.
Tillbaka i huset för att sova lunch.
Så bedorande!
från igår
Konstnären heter Brom. Blev bekant med hans bilder redan för 10 år sedan.HJÄLPJAGÄRGAMMAL!!
Jag är en pissmes och igår så gjorde ont som fan hela tiden. Men vad gör man(jag?) inte för konsten.
Fast det handlar inte om att tappert utstå något för att hylla en konstnär. Det handlar om att jag är ful och vill ändra på det.
resultat
Tom på Tom's tattoo gjorde den. All Hail!
Det är det jag orkar just nu.
Om 12 timmar..
Jää bäbi
urkbulle
Allt kan sammanfattas med: Urk.
Som i Urkbulle.
Som i Urkbulle.
Ang ällingen
Sören:
Ällingen är avlivad.
Jag går på lågvarv helt och hållet just nu så jag har inte uppdaterat.
De andra ällingarna som bara visar lite bensvaghet går på niacin just nu. Enligt studier så är chanserna goda att de kan bli bra. Inte för att det blir avelsdjur men ett liv är de ändock värda.
Ällingen är avlivad.
Jag går på lågvarv helt och hållet just nu så jag har inte uppdaterat.
De andra ällingarna som bara visar lite bensvaghet går på niacin just nu. Enligt studier så är chanserna goda att de kan bli bra. Inte för att det blir avelsdjur men ett liv är de ändock värda.
Ang ällingen
Sören:
Ällingen är avlivad.
Jag går på lågvarv helt och hållet just nu så jag har inte uppdaterat.
De andra ällingarna som bara visar lite bensvaghet går på niacin just nu. Enligt studier så är chanserna goda att de kan bli bra. Inte för att det blir avelsdjur men ett liv är de ändock värda.
Ällingen är avlivad.
Jag går på lågvarv helt och hållet just nu så jag har inte uppdaterat.
De andra ällingarna som bara visar lite bensvaghet går på niacin just nu. Enligt studier så är chanserna goda att de kan bli bra. Inte för att det blir avelsdjur men ett liv är de ändock värda.
självklarheter
saker så som morgondagen är inte självklar.
Tips
Fick en kommentar på filmen som bidrog med ett tips!
http://metzerfarms.blogspot.se/2011/03/are-my-ducklings-leg-problems-due-to.html
Ska läsa på lite. Med lite tur så går det att ordna.
Tack för tipset!
http://metzerfarms.blogspot.se/2011/03/are-my-ducklings-leg-problems-due-to.html
Ska läsa på lite. Med lite tur så går det att ordna.
Tack för tipset!
älling, filmklipp
Den ällingen med värst benställning.
Tycker att klippet illusterar det hela ganska bra. Behövs inte så mycket mer.
Nykomlingen predator
En ondskefull älling. Är det bara jag som ser vad som döljer sig bakom den söta masken?
En tuppkyckling från Byle. Funderar på att döpa honom till Korpen.
Detta är det senaste tillskottet i gruppen "sinnessjuka djur som jag mer än gärna drar på mig". Givetvis kan jag inte motstå en snygg tupp så det var bara att betala och ta hem. Han har fått namnet Predator och är korsning mellan Orpington och Maran. Jag blev förtjust på en gång när jag såg hans uppsyn.
Han ska i alla fall ingå i en framtida matgrupp. Det vill säga den gruppen som förser oss med ägg och kött då och då. Ett utmärkt tillfälle att samla på sig en massa fina korsningar!
På en ganska kort tid har jag upptäkt att han inte är vidare trevlig och att han antagligen lider av någon typ av Napoleonkomplex.
Predator känns i alla fall som ett passande namn när allt kommer omkring.
Den andra delen av tuppgänget är betydligt mer harmonisk och utstrålar aningens bättre Feng Sui
Ungersk nakenhals (nästan). Tuppen på bilden är en korsning med Isbar men det finns även en renrasig som verkligen inte vill visa upp sin nakna nacke på bild.
Slarvig
Jag har en hel del bilder och filmer som jag gärna skulle vilja lägga upp. Det är bara det att jag verkligen inte kommer mig för det företaget.
Fast en bildsession är väldigt angelägen.
Vi köpte 9 st pekingankor. Ällingar.
Vi köpte dem på en marknad och kanske var vi slarviga och naiva. Men vi köpte djuren och såg till att de inrättades i en bur med mat och vatten.
Väl hemma så ser vi att i princip alla av dessa som ällingar har fel på benen. Grova fel.
Jag har nog aldrig sett något liknande i allafall. Förutom att skicket var allmänt dåligt, ruggiga osv så var som sagt benen dåliga.
Jag har både filmat och tagit bilder. Den lilla som är värst kommer nog att avlivas. Just nu så är den levnadsglad och går ute på gräs och plaskar med de andra ällingarna. Vi hoppas att det kanske helt enkelt är en vitaminbrist. Men jag ställer mig tveksam till det. Blir den bättre så vore det helt underbart, även om den inte blir aktuell i avel så skulle det vara kul att se den lilla krabaten nå en vuxen ålder och leva som en frisk anka.
Det sorliga är att säljarna var fullt medvetna om benen men valde att sälja ändå.
Jag har byggt en hägn åt orpington (jag glömmer alltid bort hur det stavas?!) och jag röjer hela partier runt dem med sekatör och lie. Ingen räv ska kunna smyga sig på dem. Jag ska koppla på el på nätet också. Jag vill bara att hönsen ska förstå att de ska hålla sig inne. Det känns hemskt att de ska få stötar. De är ju experter på att fastna i stängsel.
Om några timmar ska jag till läkaren och disskutera narkolepsigrejen.
Resten av dagens lediga timmar ska gå till att jaga små paltar som driver mig till vansinne. Jag kommer aldrig få fatt dem.
Fast en bildsession är väldigt angelägen.
Vi köpte 9 st pekingankor. Ällingar.
Vi köpte dem på en marknad och kanske var vi slarviga och naiva. Men vi köpte djuren och såg till att de inrättades i en bur med mat och vatten.
Väl hemma så ser vi att i princip alla av dessa som ällingar har fel på benen. Grova fel.
Jag har nog aldrig sett något liknande i allafall. Förutom att skicket var allmänt dåligt, ruggiga osv så var som sagt benen dåliga.
Jag har både filmat och tagit bilder. Den lilla som är värst kommer nog att avlivas. Just nu så är den levnadsglad och går ute på gräs och plaskar med de andra ällingarna. Vi hoppas att det kanske helt enkelt är en vitaminbrist. Men jag ställer mig tveksam till det. Blir den bättre så vore det helt underbart, även om den inte blir aktuell i avel så skulle det vara kul att se den lilla krabaten nå en vuxen ålder och leva som en frisk anka.
Det sorliga är att säljarna var fullt medvetna om benen men valde att sälja ändå.
Jag har byggt en hägn åt orpington (jag glömmer alltid bort hur det stavas?!) och jag röjer hela partier runt dem med sekatör och lie. Ingen räv ska kunna smyga sig på dem. Jag ska koppla på el på nätet också. Jag vill bara att hönsen ska förstå att de ska hålla sig inne. Det känns hemskt att de ska få stötar. De är ju experter på att fastna i stängsel.
Om några timmar ska jag till läkaren och disskutera narkolepsigrejen.
Resten av dagens lediga timmar ska gå till att jaga små paltar som driver mig till vansinne. Jag kommer aldrig få fatt dem.
Som vanligt
I förrgår köpte jag en jättefin orpingtongrupp. En tupp och åtta hönor. Igår var räven framme och klippte tre mitt på ljusa dagen.
Vi hade jobbat med hängnen hela dagen och det hade varit ett jäkla liv överallt helt enkelt. Vid fem åkte vi in till västerås. Väl där ringer grannen och säger att det ligger en höna med brutna ben på hans tomt.
Vi ringer hem och för att be de andra att hämta hönan.
Fem minuter sedan vet vi att hönan inte hade brutna ben men e bruten vinge. Räven hade stått mit på garageuppfarten och det låg stora mängder fjädrar överallt.
Ena högen spårades till en nergrävd höna på grannens tomt. Jag hittade en stackare ligga och trycka under en buske men jag jag lyfte upp henne så saknade hon huvud.
Tre döda hönor och en med bruten vinge vad var räven lyckades åstadkomma. Idag har mina orpington varit inne och jag håller på att massakera alla buskagen runt om den stora längan. Imorgon åker ett hängn upp och el ska på.
Hönan som överlevde attacken spenderade den största delen av natten med att vara i svår chock. Igår spjäkade vi hennes vinge och jag fick henne även att dricka. Hon verkade verkligen uppskatta vattnet men hon verjade inte koppla hur hon skulle bete sig alls för att lyckas dricka.
Jag är tacksam över att orpington är så stora och lugna, hon verkar inte alls så besvärad över att vara tejpad.
Hon har haft lite problem att lägga till sig, men har bestämt sig för att sidoläge med ett ben framår och ett ben bakåt är allra bäst.
När vi gjorde natt så fick hon komma ner till de andra. Jag gjorde ett litet krypin åt henne i en kompostgallerbur. När jag släkte var hon i full färd med att äta av det färska gräset som jag slängde in åt henne.
Jag hoppas verkligen att hon klarar sig.
Idag flyttade en till lömsk parakit in. Lite osäker på hur hans namn stavas men Kirrokirro heter han i alla fall.
Bilden visar dock bara Lucifer och Pavarottis nöjda uppsyn när de fick en ny kompis.
Vi hade jobbat med hängnen hela dagen och det hade varit ett jäkla liv överallt helt enkelt. Vid fem åkte vi in till västerås. Väl där ringer grannen och säger att det ligger en höna med brutna ben på hans tomt.
Vi ringer hem och för att be de andra att hämta hönan.
Fem minuter sedan vet vi att hönan inte hade brutna ben men e bruten vinge. Räven hade stått mit på garageuppfarten och det låg stora mängder fjädrar överallt.
Ena högen spårades till en nergrävd höna på grannens tomt. Jag hittade en stackare ligga och trycka under en buske men jag jag lyfte upp henne så saknade hon huvud.
Tre döda hönor och en med bruten vinge vad var räven lyckades åstadkomma. Idag har mina orpington varit inne och jag håller på att massakera alla buskagen runt om den stora längan. Imorgon åker ett hängn upp och el ska på.
Hönan som överlevde attacken spenderade den största delen av natten med att vara i svår chock. Igår spjäkade vi hennes vinge och jag fick henne även att dricka. Hon verkade verkligen uppskatta vattnet men hon verjade inte koppla hur hon skulle bete sig alls för att lyckas dricka.
Jag är tacksam över att orpington är så stora och lugna, hon verkar inte alls så besvärad över att vara tejpad.
Hon har haft lite problem att lägga till sig, men har bestämt sig för att sidoläge med ett ben framår och ett ben bakåt är allra bäst.
När vi gjorde natt så fick hon komma ner till de andra. Jag gjorde ett litet krypin åt henne i en kompostgallerbur. När jag släkte var hon i full färd med att äta av det färska gräset som jag slängde in åt henne.
Jag hoppas verkligen att hon klarar sig.
Idag flyttade en till lömsk parakit in. Lite osäker på hur hans namn stavas men Kirrokirro heter han i alla fall.
Bilden visar dock bara Lucifer och Pavarottis nöjda uppsyn när de fick en ny kompis.
Aldrig varit så rädd.
Idag stannade mitt hjärta för några sekunder. Ett skräckscenario utspelar sig i min värld framför mina ögon och huvudpersonen i scenariet var min älskade Cadillac.
Två ryttare. Två hästar. En järnväg. En övergång. Första hästen går igenom första spärren. Sen över järnvägen. Sen igenom spärren på andra sidan.
Inga tåg. Lampor som blinkar gult.
Andra hästen tvekar. Andra hästen går igenom spärren. Men sen vill den andra hästen inte gå. Den andra hästen står mitt på järnvägen.
Signaler ljuder högt. Skräck. Tåget. Tåget är påväg. Tåget är nära. Hästen är kvar på spåret. Han vill verkligen inte gå över. Ryttarna skäller. Ställer sig bakom hästen. Slår. Sparkar och viftar. Hästen vill inte. Han står.
Den äldre ryttaren ställer sig mellan hästen och tågspåret.
Tåget tutar.
När tåget är sekunder borta står hästen kvar på fel sida och ryttarna på andra sidan. Håller hårt i tyglarna. Blundar.
Syner för ögonen. Otäcka saker.
Tåget passera. Det viner. Hästen står kvar. Tåget passerar men liten marginal. Inte ens en meter. Den yngre flickan skriker. Tåget dränker alla ljud.
Allt blir stilla. Hjärtan börjar slå igen.
Aldrig har jag varit så rädd som när jag insåg att han skulle bli kvar på andra sidan spärren/bommen. Hur tåget var någon dm ifrån att ta ett liv från något så fint.
Två ryttare. Två hästar. En järnväg. En övergång. Första hästen går igenom första spärren. Sen över järnvägen. Sen igenom spärren på andra sidan.
Inga tåg. Lampor som blinkar gult.
Andra hästen tvekar. Andra hästen går igenom spärren. Men sen vill den andra hästen inte gå. Den andra hästen står mitt på järnvägen.
Signaler ljuder högt. Skräck. Tåget. Tåget är påväg. Tåget är nära. Hästen är kvar på spåret. Han vill verkligen inte gå över. Ryttarna skäller. Ställer sig bakom hästen. Slår. Sparkar och viftar. Hästen vill inte. Han står.
Den äldre ryttaren ställer sig mellan hästen och tågspåret.
Tåget tutar.
När tåget är sekunder borta står hästen kvar på fel sida och ryttarna på andra sidan. Håller hårt i tyglarna. Blundar.
Syner för ögonen. Otäcka saker.
Tåget passera. Det viner. Hästen står kvar. Tåget passerar men liten marginal. Inte ens en meter. Den yngre flickan skriker. Tåget dränker alla ljud.
Allt blir stilla. Hjärtan börjar slå igen.
Aldrig har jag varit så rädd som när jag insåg att han skulle bli kvar på andra sidan spärren/bommen. Hur tåget var någon dm ifrån att ta ett liv från något så fint.
