Dissolve

Igår var det 3 år sedan. Vi saknar dig cash

Jag vaknar upp av att gässen börjar låta. För en tid seda så har de vant sig vid att bo här och är tysta hela nätterna igenom. Ibland kanske de kan låta lite missnöjt när någon går ut för att röka eller på annat sätt stör deras sömn.
Nu däremot var det tydligt att något inte stod rätt till, med snabbare reaktionsförmåga än vad jag trodde jag hade var jag framme vid fönstret. bara för att se en gigantisk räv.
Räven, som nog var den största räv jag sett (nu framstår det som om jag träffar rävar varje dag) kom fram runt bakhjulet på en av bilarna.
Den hade garanterat samma mankhöjd som bildäcket, om inte lite större.
Följande händer: Räven tar ett steg emot gässen, det är bara några meter emellan dem. Markisen ställer sig framför de andra och säker huvudet samtidigt som han skriker varnande. Honorna är spända och alerta.
Räven backar men så fort han inser att Markisen inte tänker avancera går han frammåt. Denna gång springer Markisen fram för att hugga honom. Räven backar. Detta upprepar sig ännu en gång och jag ser att Markisen, som annars är extremt kaxig börjar bli rädd. Han tvekar men går i mottack ännu en gång.
Denna gång ser räven inte alls lika osäker ut, istället drar han upp anletet i en fruktansvärd grimas samtidgt som han blottar tänderna och stryker öronen bakåt.
I samma ögonblick är familjemedlemen som var närmast dörren ute på bron och räven drar iväg.

Vi släpte ut Kali, som verkligen är helt värdelös på vakt,som jagade bort räven ännu en bit.
Den senaste timmen har vi alla suttit och spanat ut genom fönstrena bara för att se räven stryka omkring i perfiren runt äppelträden.

Jag måste erkänna att mitt hjärta hoppade över ett slag och jag inser nu att jag stod kvar i fönstret för att se om räven anföll så att jag kunde få en chans att hoppa på honom(genusdiskriminering?) med mina bara händer. En osannolik och lite barbarisk tanke kanske, men helt sanningsenlig.

Jag vill understryka att räven verkligen är stor. Jag har själv inte sett den på nära håll, men de andra i familjen säger samma sak. Jag har i ärlighetens namn ställt mig lite skeptisk till beskrivningen men nu har jag sett med mina egna ögon hur stor den är.
Egentligen är jag inte så empirisk i tankesättet, men kanske jag har hoppats på att beskrivningen i alla fall skulle vara en aningens överdriven.

Jag har verkligen önskat att vi skulle kunna hålla våra djur ute fritt, men jag har insett att gässen måste in under tak på nätterna. Den här räven kommer att bli deras baneman annars. Helt utan tvekan. Efter att ha testat gässen hela vintern har den antagligen insett att den har en chans. Kommer de inte in inatt så är chansen stor att vi inte har kvar dem på morgonen.

Gässen förblir installade på natten med de andra fäna tills jaktlaget ordnat upp saken.

Jag är extremt missnöjd med hela situationen.

Som sagt har datorn sagt hej då. Den höll i alla fall i två år. Ganska exakt.
Har tittat på en ny så vi får se vad som händer.

Så ni vet, jag vet egentligen inte vilka som läser. Men

aja skitsamma.

Ingen dator, trasig.

Nu har mina O'shamo växt till sig lite och nu går det att se vad för ras de tillhör.
Jag är mycket nöjd.
Ang PM så letar jag fortfarande, men med lite tur har jag möjlighet att köpa in djur från en uppfödare.

---

Fortfarande inget tecken på att mina ankor skulle vara vid liv.
Lilla Lemon Tree är inne mef Cayugorna och de nya löphängnet ekar tomt. Igår/inatt avslutade jag kvällsrundan med att hälla in två stora påsar halm. Jag stängde inte hängnet efter mig som jag brukar göra.
Idag när jag undersökte allt lite närmare så är halmen knappt rörd. Den är lätt nertrampad men inte mer. Det måste innebära att ankorna var ute ut hängnet redan innan jag somnat i princip.
Med det i ryggen så tror jag inte att någon av dem kommer att komma tillbaka. Lemon Tree irrade omkring på tomten och var väldigt medtagen plus lite repad på näbben. Hoppas jag kan komma på en bra lösning.
FAN! Mina små ankisar.

---

Igår var jag hos min läkare för ett återbesök och check av läge osv.
Han funderar på om det kan vara så att jag har narkolepsi. Först fick jag en medicin utskriven som ska fungera som uppiggande. Fungerar inte den så blir jag remiterad till neurologmottagningen på karolinska.
Det känns skönt att få respons på att jag är så sjukt trött.

Idag tog jag medicinen för första gången och firade med att sova två gånger extra under dagen. Nu vill jag bara sova, men hela djurrundan är kvar.

Det verkar som om räven tagit alla mina löpisar förutom 1.

Turné idag. Kom hem med en liten vithätta till Fluffisen!




Fluffisen spatserar spänt utanför i väntan på att träffa den nya hättan.



Den lilla nya. Funderar på att döpa henne till Frallan.


Mer i morgon.

..undrar jag varför i hela fridens namn jag var tvungen att skaffa löpankor?!
Så dumma djur. Jag tyckte att tutankamon och hans tjejer var paniksagna, men de nya slår alla rekord.
De fastnar i allt, även i saker det inte egentligen kan gå att fastna i.
Kanske borde jag upprätta en stor fotbollsplan med madrasser som stängsel?




a

Här är dem i alla fall. Jag har ställt upp en av de gamla kaninburarna så att de kan springa runt något när paniken slår till.

De senaste dagarna har jag vårdat en höns som har haft ont i ett ben. Hon har bott i sadelkamaren nerbäddad i en illerbajslåda. Den har en lägre framkant så hon har kunnat ligga bra ut samtidigt kunnat röra huvudet för att äta ochn dricka med mera.
Hon har ätit och druckit med god aptit. Varje gång jag har kommit in har hon kuttrat och haft en massa andra  små ljud för sig. Jag har flyttat henne,tvättat henne och bytt rent för att undvika äggledarinflammation och jag har smörjt henne med salva med tanke på att hon har varit nakenhöna.
Jag har masserat hennes ben/knä morgon och kväll, pratat och kliat henne samt suttit en stund och samtalat med henne. Jag hade bäddat med ett nosludd under hennes bröstben så att hon har kunnat avlasta benet utan att anstränga hela kroppen.
Ikväll när jag skulle natta henne var hon död. Jag känner mig extremt vemodig, även om jag redan igår förlikade mig med att hon antagligen inte skulle klara sig trots att hon inte gav upp.

Mitt hjärta blöder så för dessa djur och jag vill så gärna ta hand om dem och läka dem. Jag ville så gärna hålla henne och klappa henne men jag visste att det bara skulle göra ont. Jag ville så gärna ta upp henne i  huset och bädda henne vid sidan om sängen.
Jag blir så ledsen, jag utläser så mycket i deras organga intensiva ögon och skarpa ansikten. Det värmer i mitt hjärta när de slappnar av och låter så där underligt och spöklikt.

Jag hängde upp så mycket krafter och ork i denna lilla varelse.

Höns är hopplösa djur att älska.

Tutankamon och de fyra panikdjuren från E-Zoo. Han hamnade i slagsmål häromdagen med Algot, därav fläcken på halsen.



Stämmningen var aningens orolig.



Panik hela tiden.



Slår man upp ordet panik i en ordbok så får man upp en bild på mina löpankor.



Påväg mot det okända.

Nu ska jag ut och bygga ett nytt hägn åt löpisarna.

Idag har jag fått äran att köpa löpankor från Eskilstuna Zoo. Just nu är de inne i stallet och imorgon ska de ut till de andra. Ska göra hängnet lite större bara.

Lägger upp bilder imorgon.

Två kycklingar av 6 skickade ägg! Sjukt nöjd!

YAY!

Nu har en liten O'shamo anlänt till denna värld! Sjukt nöjd!

Var hos tandläkaren idag och min käft är en katastrofzoon.

Dagens spik i likkistan var att hitta ena pärlhönan ihjältrampad i hästhagen. Tack televerket.
Nu är vi inne i en sådan period då allting bara är skit och röv och död.

Våra kläck går asdåligt. Tre olika kläckare och resultatet är undermåligt. Dem som köper våra ägg via posten har bättre resultat.
Vad gör vi för feeel? Jag har iofs lite teorier men jag vill inte outa min okunskap och låga IQ offentligt. Eller
nåt..

Dagens lilla glädjeämne är dock att 1 O'shamo är påväg ut!! Jag fick hem 6 ägg från Wilbyn på alternativ (eloge till dig) varav 5 st var befruktade. Nu är en påväg ut. Tänk om det finns en lite o'shamo när jag kliver upp imorgon. Detär nästan så jag inte kan sova. Faktiskt.

sinnesstämningen i huset är tung. Kamis död ligger som en dimma över oss och det tär så mycket.
Varje gång jag öppnar dörren till kycklingarna tittar jag så inte han ska komma in.
Jag låter fortfarande ögonen vandra längst med vägarna, kanske han ligger där?
Jag tycker att jag hör honom jama och jag tycker att jag hör honom kloa på möblerna. Döden är vansinnigt svår att hantera.

Något posetivt, på tal om död, är att jag har ringorm! Dvs inte psoriasis som jag var rädd för.
Gröt under löv har aldrig skadat någon.

Detta inlägg greppar efter halmstrån.
I början av dec så fick jag ett privat meddelande på tuben ang action mile. Antagligen barnet till förra ägaren.
Givetvis såg jag inte meddelandet förens idag och användaren har avslutat sitt konot.
Denne hade sökt på action mile och fått upp en av de äldre filmerna som jag la upp på honom.
Jag undrade varför denne inte kommit in på bloggen istället men insåg att jag alltid skriver om honom som Krakken, vilket är ett namn han fick när han kom till oss för att namnet Acke inte är ok på en häst.

För hoppningsvis söker personen på action mile igen och hittar hit.

I så fall:
Krakken som han nu kallas, alt bäbishäst, kom till oss 09 i slutet maj. Vi köpte en unghäst vid namn Buster och med honom kom Krakklingen. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra av honom men vi hade plats och sommaren låg framför oss och sorgen efter våran Cash gjorde att vi inte riktigt orkade ta beslut. Cash var också ett varmblod och på något sätt var det skönt att ha ett brunt varmblod i närheten. Även om det var där likheterna tog slut.
Krakken letade snabbt in sig i mitt hjärta och jag insåg att han är min andra hälft.
Sen dessa har han följt med mig genom livets motgångar. Han reds till och vi hade många underbara tureriskogen. Han hade en inflammation i nedre och mellersta karpalleden när han kom och jag behandlade honom för det och fick klartecken från vet att försöka sätta igång honom. Allt gick jättebra och vi började med klassisk ridkonst för att vara extra säker på att han byggde sig från grunden och avlastde frambenen så mycket det bara gick. Våren och sommaren 11 blev det klart att han aldrig kommer att bli ridhäst, han gick med specbeslag tills mäster hovslagaren på strömsholm sa annat.
Numera går han som sällskap tillsammans med sina tre kompisar. Han spenderar dagarna med att tukta unghästen med sina vassa tänder och äta offantliga mängder. Han har gått på fri tillgång sen den dag han kom hit.
Igår hoppade mitt hjärta över ett slag när jag såg honom busa och leka i hagen. Han galopperade helt rent i små volter, han stegrade och pep, hoppade över stenrös och det är så underbart att se honom så glad.
Om det är den Action Mile som du och din familj haft så hoppas jag att du känner trygghet i att han är hos mig, och att du även känner trygghet i att han aldrig kommer att lämna mig. Trots att jag krälat på botten så har alltid kommit först och inget har fattats honom..

Action Mile. Nu har jag skrivit det säkert 100 ggr och med lite tur hittar du honom

Fortsättningen på gårdagens bilder. Idag ska jag ringa telia och fråga varför det kan komma sig att ett 4G modem inte fungerar 1 h från stockholm längst med en motorväg. Med andra ord så bor jag inte i skogen. Rejmyre, det var skogen.





Tonåringarna. Består av två kalkoner, en Isbar, tå orpington och en brahma. Vilda och galna.



Kalkonen, som vi misstänker blir en Snopp-Juan. Han är äldst och tar täten här i livet.



Enfaldig till gränsernas gräns.



Vad ska man säga? Hans nya hobby är att knacka (!?) på dörren med näbben. Sen är det bara att sticka ut en fralla genom glipan (ofta kräver han sin morgonfralla tidigt och då är det kallt) så tar han den och hoppar ner från trappan.
Men, vörtbröd/påskbröd var inte godkänt alls, i brist på fralla och annat vitt bröd så fick han det och blev helt vansinnig, skrek, kastade iväg brödbitarna och tänkte bitas. Hur?! Inatt vid 02:00 stog han där ute och skrek, när C öppnade dörren så stod inte bara han där, utan även hans två honor.
Häromdagen när det var stängselbygge och vi lämnade dörren öppe för att hundarna ändå var med oss, så knallade han in i hallen och skrek tills mannen i huset kom och uppmärksamade honom.
Gäss är nog de bästa djuren ever.



Såhär ser gässlingarna ut i dagsläget. Målbråttet är nästan passerat kycklingljuden är ersatte med hesa skrik. Ibland slår dem på stort och väser.

Så här såg de ut i slutet av februari:

Nu har jag orkat fixa lite bilder på djuren. Egentligen har jag flera men husets lina fungerar inte om jag laddar upp bilder på detta viset. Allas internet dog när jag satte igång och så var det med det. Jag måste verkligen få ordning på min 4G sticka.

Nåväl, några utvalda bilder.


När man är höna gäller det att spatsera för allt vad man är värd.


En höna har även all rätt i hela världen är se riktigt ond och skeptisk ut.


Västersäbys stolthet. Eller hur.