Dissolve

När jag var och lämnade djur till ett ställe vi sammarbete med så fick jag med mig en liten palt hem. Kaniner heter numera paltar. Han heter nu mera Damppalt, baserat på hans ursprungsnamn Dampe.










Jag tror att det var kärlek vid första ögonkastet, i alla fall från min sida.

Igår hittade vi honom.
Husets kattunge Kamisama försvann den 31 mars och igår hittade vi honom i en av gödselbassängerna. Död. Drunknad.
Hushållet är lamslaget. Lilla bäbis, inte ens ett år.
Den värsta farhågan sen vi flyttade hit var just detta. Att en av dessa bassänger skulle skörda ett underbart liv.



Jag har då aldrig träffat på en kattunge som har varit så extremt klumpig.
Första gången han fick vara ute lös i hela huset kastade han sig på en lakan som hängde över trappräket och  ramlade rakt ner för trappan. Turen var med honom och han landade i en påse med vinterkläder. En gång försökte han hoppa upp på fönsterbrädan vilket resulterade i att han ramlade, slog huvudet i fönsterbrädan, sen i stolen för att sedan totalkrascha i golvet med huvudet rakt i varmvattenrören. Tänk om detta var de enda gångerna han gjorde detta. Men otaliga gånger i hans liv kom han att tappert försöka hoppa upp på något för att sedan rasa i backen.

Jag har aldrig heller sett en katt vars ögon blev alldeles rödrimmade när han var trött, eller en kattunge som snarkade som en hundraårig hund ala Ozzy.

Fett var också någonting som drabbade honom i unga dagar. Ganska snabbt fick han en hängmage som gjorde att han såg ut som en steriliserad katthona.

Det gör så ont att ha förlorat denna lilla underbara varelse och det gjorde så ont att se hans matte vråla i smärta och hans husse skricka och slå vilt omkring sig tills han själv blödde.

Vila i frid Kamisama!
Hoppas himlen behandlar dig bättre än livet.

Orkar inte riktigt engagera mig i bloggen just nu. Orkar inte engagera mig i så mycket alls förutom djuren.
Vi hämtade i alla fall hem höns från hönseriet. 210 st blev det. Vi fick inte plats med fler. Det känns skönt att veta att dessa djur kommer att få en chans till ett stressfritt liv med värdighet som ett liv förtjänar.
Helst av allt hade vi velat ta hem alla, men det krävs en hel del av oss sen också.

Givetvis så regnade det igår, och givetvis så lyckades fyra individer ta sig ut och irra bort sig. Sent igår så hittades den sista hönan under en av bilarna. Hon låg i en vattenpöl och var rejält kall. Stackarn.
Idag lever hon och jag är riktigt glad över att hon har en sådan kämparanda. Jag försöker övertyga mig själv om att hon inte kan ha legat så länge för kammen hade inte den otäcka blå färgen. Däremot var hon vit som ett spöke.
Jag bäddade in henne mot min kropp och strök henne över ryggen medans de andra letade fram värmefilt och värmedyna. Ett tag hade hon värmedynan närmast kroppen och sen la vi den om skydd mellan henne och värmefilten. Efter en timma öppnade hon ögonen och en halvtimma efter det fick vi i henne vatten.
Innan vi la oss fick hon bo inne med kycklingarna där det finns värmelampa.
Vi har litet utrymme som rymmer varmvattenberedaren och en liten smal passage vid sidan om. Där har vi kycklingarna under en värmelampa om på golvet bredvid bäddase jag för henne.
Nu när jag kollade till henne så sov hon. Hon är fortfarande spänd och hade inte rört sig mycket för jag fick visa henne vattnet bakom henne.
Med lite tur så överlever hon, hon är en bit påväg.

Idag är en ny dag med regn.