Dissolve

Det så härligt när man är i hagen och kommer tillbaka till en bil med sönderslagen ruta och inga grejer kvar,
äckliga människor det finns. BAJS

Med risk för att härmas:

När himlen brinner så inser jag att döden är inte så lockande längre. Det är för vackert för att famla i mörker.



Bilden, tagen på med mobil, är inte närheten av den verklighet som slog andan ur mig. Tiden stod stilla. Ett vakuum.

Det regnar och jag är ensam (fast jag inte ska vara det egentligen?!) men det gör inget.

Från "nubbens klippor", tänk att det kan växa grön där överhuvudtaget. Härligt!



Gick klippvägen till hamnen, ingen tar den vägen för det är en jäkla massa klättrande plus en ganska häftig brant, men med lite tålamod och chansningar så gick även det. Precis framför de röda husen ligger badstället.



Mitt i ett hopp från fyran. Där har jag munnen stängd, men konstigt nog ska den alltid vara öppen när man kommer under vattenytan. Synd bara att min lilla tjockismage synd.
Men annars gillar jag bilden.

Hej hopp!

Gården där de lyckligaste dagarna i mitt liv spenderades. Minns tiden med glädje men sörjer förlusten. Inte för den gångna bardommen utan för en faktastisk gård som gled oss ur händerna.
Bakom det vita huset gömde sig en lekstuga som min bortgångne morfar byggt, ett smultronställe och en hemlig stig ner till gårdens stora plana gräsmatta där tvätten brukade hängas. På loften ovan på vedboden hade vi ett hemligt klubbrum och den stora landan var full av gömda skatter.


Gårdvik, stranden som kändes som "våran", den ligger så till att man hittar den bara om man smyger ner längst med stenmuren förbi vårat gamla ställe. De andra vägarna är klippvägen från antingen hamnen eller en av de andra stränderna. Med andra ord förekommer det fortfarande väldigt få turister. Platsen är nästan magisk.


Stenarna där tusentals krabbor blivit uppfiskade för att sen släppas ut igen. Efter en lång tids fiskande så kunde man känna igen dem starkars krabborna som gång på gång fiskades upp av oss tappra och tålmodiga barn.


Hoppet. När åldern steg och vi växte upp så var det här man hoppade. Det är mellan fyra till fem meter högt och man måste simma runt udden för att komma till "nubben" där det omtalade repet sitter och det är där den ursprungliga dykplatsen är.

Trots att mycket går fel just nu, trots att jag sviker många och trots att jag värker av oro för min häst så är det skönt att få en stunds frid i kroppen som bara klippor och hav kan ge mig.

Påväg mot det som kallas paradiset. Kroppen skriker att äntligen får den luft. Äntligen kommer den att helas av salt. Sinnet säger att jag är en svikare och antagligen är jag det. Det gör ont men det är högst troligt att jag förtjänar det

Jag dör lite.

Detta är i klass med Monthy Python.

MÅSTE SES!

Jag kan inte greppa vad som händer. Allt rusar förbi och jag står i en mental refug och ser på. Verklighet, vad är det? Jag blir bara så snurrig. ogreppbart.

Akuten. Brutna förtroenden. Det finns högen ursäkt för mitt handlande och nu. vet jag inte alls. Skam

Tanken på mat har slagit mig. Det är ingen mening.

Grannens barn springer genom vattenspridaren. Vatten. Runt kroppen.

Havet, mareld.Begär.

Tiden rör sig. Jag står stilla. Eller det jag som rör mig och tiden står stilla. Det stämmer inte.

Jag ska lägga mig i fosterställning nu.

(fotnot högst upp: Ingen, då menar jag ingen slår Tolkien.)

John Ajvide Lindqvist har imponerat mig förut med Människohamn och hantering av odöda bla. Jag är inte alls förtjust i låt den rätte komma in. Men allt är förlåtet med boken "Lilla stjärna".
Jag bugar inför den nästan uppnådda perfektionen. Fruktansvärt otäck men fängslande.
Jag försöker inte vara kritiker. Jag vill bara framföra att boken är något jag aldrig tidigare stött på.
Det är nästan så Mr Stephen King får ta ett steg åt sidan.

Faktiskt.

Jag började hösten 2007. Den 31 okt prydde Jack Skellington min arm. I nov 2010 gjorde jag min fjärde tatuering. Broms Screw head.
Jag försöker dölja fulheten med konsten och jag gillar verkligen mina tatueringar. Jag kan gå så långt att säga att jag verkligen älskar mina tatueringar.

Jag tog till svält att se om det fula skulle följa med fettet. Det gjorde det inte.

Piercingar. Jag har inte många, men jag gillar dem med. Naveln är jättekul och jag fick precis hem den senaste investeringen. Problemet med navelpiercingar är att jag tappar dem hela tiden. Kulan faller av. Jag vet inte om det är vanligt eller om jag bara har otur.  I många fall hittar jag staven med inte bollen. Så bara jag ids införskaffa nya bollar så blir det bra.

Jag töjde precis mitt ena öra med våld. Det låter trastiskt, men jag slappa och fladdriga örinsnibbar och det handlade bara om milimeter. Gick ganska lätt och ganska smärtfitt. Ska äntligen få använda min piercing jag köpte way back in 2009. Egentligen tänkte jag hade den på ett annat ställe men den visade sig vara för grov.
Om jag har den i örat kanske den leder på blickar från ansiktet. Det vore ganska bra.



Segling
havet
två saker jag saknar

men men

En ganska bra dag. Hittade denna underbara tingest under Tontos eksemtäcke vid verandan.






Den bor numera under ett täcke, men utrymme för mat (som den äter girigt samt vatten)

Kronologisk ordning (because I like it)


Ett dumt beslut ledde till detta, plus lite mer efter att ha flugit som en vante. Rodeo skulle man kunna kalla det. Tur att det varken gjorde ont eller var otäckt vid tillfället. Tyvärr så visade sig hästägaren vara lite, eller mycket anklagande och otrevlig. Ingen mer kontakt med varken henne eller hennes hästar.



Jag och min underbara älskade tog en tur till smejan i Antuna för att Belli skulle kunna lägga på en specialbeslag. Det 3:e besöket på ATG visade att han blivit bättre en ett specialbeslag av viss sort skulle göra hans problem lättare. Någonting stämde dock inte med min bäbishäst och jag tror att hans hälta har påverkat resten av hans kropp och givetvis hans ben. Ny tid bokad på ATG den 21 Juli. Jag tar inga chanser.





Jag har idkat shopping. Jag blev välsignad med ett presentkort på carlings och där hittade jag bla tröjan med pingvinen. Köpte även två tröjor till men har inte orkat föreviga dem på bild.
Bikinin är från New Yorker men den var löjligt billig så den fick följa med hem.



Puff i skogen. Lite mörk bild men den han ser så mysig ut på den bilden. Även om jag förstör bilden med att torna upp i bakgrunden.
Snigel-Snigel-SnigelPuff.

Idag ska jag köpa hudkräm till hästarnas brända mular och försöka laga täcke nr 3 som Tonto så fint har vandaliserat.

Jag har blivit så TJOCK. Ser grotesk ut.

so what did happen? Efter det senare inlägget om något så flummigt som en kant kunde jag inte sluta gråta. Följande timmar tedde sig som så och natten gick. Min svaga mentalitet ledde i alla fall till att hela dagen fram till klockan fem spenderades i sängen. Med få undantag. Efter den vakna halvtimman runt fem somnade jag igen.när jag vid halv tolv försökte kliva upp hade jag svårt att gå och mina händer fungerade inte. Det gick inte att greppa om saker. och avståndsbedömningen fanns inte. Jag är körd igen helt enkelt. Nu ska jag sova igen. Sömn gör att ångesten blir mindre påtaglig.

Det går mot mörkare tider. Tiden står still.Luften står still. Vad är verkligt. Tänker att om jag bara fortsätter, vart hamnar jag då? Stigarna i hagen är oändliga, hittar jag tillbaka om följer dem. Tankarna står stilla, så stilla. Bakom mig är lugnet framför mig är stormen.Känslan av nästan är stark. Jag är nästan. En nästan människa är inte riktigt på riktigt, bara nästan. Allt jag tar och vistas vid blir bara nästan. Funderar om det måste vara så. Kanske jag kan vara någon, kanske något och inte nästan. Vill inte lämna hagen. Bilen väntar, bäbishäst drar mig tillbaka. Måste jag gå. Kan vi inte bara vara. Utan tid. Utan tanke. Bara nu. Han luktar gott. Han är frid. Grusvägen känns som om den är oändlig, vanligtvis svänger jag höger vid kyrkan, om jag tar vänster, vad händer då? Finns det en värld där. Jag brukar inte svänga vänster så egentligen behöver det inte finnas en värld där. I alla fall inte någon som involverar mig. Tänker att kanske kan bara kan köra. Köra och köra. Ingen realism, bara kör. Kanske man kommer till kanten, kanske faller man. Jorden behöver inte vara rund. Om jag hittar kanten kanske jag kan falla. Utan att det blir mitt fel. För kanten ska ju inte finnas. Tänker att det är så mycket grus, så mycket väg. Luften är tunn. Önskar salt, önskar hav. Önskar månen och marelden. Tänker att över kanten kanske det finns hav. Sammetshav. Hav som smeker sårad hud. Jag vet att saker som mareld är fint. Jag vet att jag älskar mareld. Om jag faller över kanten, ner i mareld. Kommer jag också glittra? Kommer jag att kunna älska? Blir jag fin då? Kan en död själ leva, kan en död själ betyda något? Tårar är salta, varför är inte dem lika fina som havet. Varför glittrar inte mina kinder för? Dem är ju så salta nu. Varför? Det är mörkt ute, det är slut nu. Ljuset lämnar sverige och skönheten med den. Vart är lusten, livet? Doften är liv? Det är mörkt, släcker jag lampan kan jag inte läsa. Vart är allt? Varför missar jag alltid det som är ljust för? Morotvägen är plan, oändlig, men ingen kant. Stockhom, sen södra sverige, danmark, tysklad världen, men ingen kant. Bara människor. Leenden kanske. Inte alltid men ofta.E18 är inte rätt väg heller. Vart är kanten? Vart är marelden som gör att jag glittrar. Jag vill så gärna. Men det finns inte.Död.

Det blir fel hela tiden och it happens to depend on me. Ångest all the way. Känns som om jag lyckas röra om mindre om jag är inlåst. Fine. Jag är ledsen.Ett steg fram, två steg bak. Ett steg fram, två steg bak. And so on. Idag ramlade jag tillbaka 10 steg. Det är mitt fel att det gick åt helvete med unghästen. Jag bevittnade en vanvårdad kalv utan möjlighet att hjälpa Jag läser in dolda meningar i ord som inte alls är menade så. Jag kör för mycket bil. Jag gör fel. Jag är fel. Jag kommer alltid vara fel. Hur gör man för att det ska bli rätt? Musten sugs ut ur mig. Mina ambitioner sjunker. Viljan försvinner. September kommer med stormsteg och jag fruktar. Det har varit förgäves. Jag lider så med alla som är tvungna att vara runt mig. Jag vill lägga mig och dö för att aldrig vakna igen. Sova. Orkar helt enkelt inte just nu

Bil.ångest.tårar.busshållplats. Upplösningstillstånd. Polis. Andas. Bil.stall. Jag är sämst.

hovslagare 850 kr. Hyrbil Minst 1000 kr. specialbeslag 650/timme. haghyra 800 Kr . Det här håller inte.

Att sitta på honom, känna hans varma kropp, förlänger viljan att leva.

Du är mitt allt.

Klinikbesök den 27 juni. Ett steg närmare lösningen på problemet.





På måndag blir det specialbeslag på ATG och Belli skor de andra fötterna nu på söndag.

HulaHula:




Natten till idag så fick Lillefot kolik. Allt slutade väl trots att distriktarn som kom ut var helt menlös och oengagerad. Lilla lilla puff.